När jag var i Toronto gjorde jag några fynd på Queen Street West. Bland annat hittade vi Torontos motsvarighet till Sci fi-bokhandeln i Stockholm, men med ett mycket coolare namn: Silver Snail. Jag tror inte att jag sett ett större utbud av actionfigurer, statyer och repliker någonstans. Allt från obskyr manga till varje tänkbar superhjälte och till och med sentintels (bläckfiskarna) från Matrix.
Bland annat hade de Dr Who:s överrock (this one’s for you Elin) Den tionde Dr Who:s rock
Jag lyckades dämpa de mest akuta köpimpulserna och det slutade med att jag bara köpte en halv Storm Trooper att sätta i bokhyllan. Nu är den hyllan perfekt (jag kan dock inte bestämma mig för vilket som är mer gay: mina två anatomiskt korrekta Ken-dockor eller aluminiumflaskan designad av Lagerfeld)
Storm Troopern kompletterade samlingen i min bokhylla
Jag missar sällan chansen att besöka Nikes och Adidas konceptbutiker. I Adidasbutiken fanns en hel del av Star Wars-kollektionen kvar, men det enda som var både coolt och användbart utan att direkt inverka negativt på liggfaktorn var Adidas Jabba the Hut-sneaker. Däremot är det intressant hur både Adidas och Nike leder ligan över mash-ups av varumärken. Först var det sportstjärnor, men Adidas har samarbeten med till exempel Porsche och Vespa. Och här är några exempel på annorlunda skodesign:
Udda skodesign av Adidas
Dr Martens hade en konceptbutik, och jag är lite imponerad över hur de lyckas produktutveckla utan att tappa för mycket av varken originalet eller punkkänslan. Nu har jag inte riktigt haft koll på Dr Martens sen jag jobbade på Din Sko på 90-talet, men vad sägs om Dr Martens i sammet?
Dr Martens i sammet
Andra shoppingfynd var t-shirts. Den finaste jag hittade hade en serie fotografier av Jimmy Dean, men den fanns bara i small och inte ens om jag släckte lampan i provrummet och kisade såg den bra ut på mig. Jag hittade två andra t-shirts som var nästan lika snygga: T-shirt med dödskalle Fynd: t-shirt för 10 dollar
Absolut bästa fynden var dock salt- och pepparkaren i form av dödskallar, och kylskåpsmagneterna i form av iPhone-ikoner. Salt- och pepparkar
Första intrycket av Toronto var den rena, välfungerande flygplatsen med gratis wifi. Andra var den häftiga skyline som staden bjöd på när man kom in med taxi från flygplatsen. Skylinen ger löften om en storstadsupplevelse, och Toronto levererar. Torontos skyline, foto av MSVG på Flickr
Kanada är intressant. På många sätt är det en mix av Europa och USA, inte minst på grund av språket. Franska och engelska är bägge officiella språk, och alla förpackningar och skyltar finns på bägge språken. Måttenheterna är för det mesta metriska, men man märker att rötterna finns i det imperiella systemet som USA fortfarande klamrar sig fast vid. Till exempel är informationen i taxibilarna angiven i kilometer, men när de anger sträckor görs det i tiondelar av en engelsk mil = 0.143 kilometer. På samma sätt är Cola-flaskorna 20 oz, men måttet anges i milliliter = 591 milliliter.
Vi bodde på ett helt nybyggt hotell, Le Germain Maple Leaf Square, som rekommenderas varmt. Bra frukost, schyst service och mycket fina rum med genomtänkt funktion. I samma byggnad finns Longos, en matbutik som har riktigt schyst frukost- och lunchbuffé i lösvikt. Allt från varma rätter till kalla sallader och fruktmix.
'The Damage' står det på kuvertet som notan levereras i
Här finns också E11even, en ny restaurang som gör bra dirty vodka martinis och har schyst käk. Kycklingen, som är deras specialitet, var mycket bra och priset (25 dollar) helt överkomligt. Liksom Le Germain har E11even tänkt till lite kring detaljerna. Till exempel är drinkmenyn gjord på iPad (minus för utförandet dock, det går inte att beställa från den, och den visar verkligen bara menyn utan att dra fördel av den interaktiva plattform en iPad är).
Drinkmeny på iPad på E11even
Både Le Germain Maple Leaf Square och E11even ligger i Maple Leaf Square vid Air Canada Centre.
En häftig detalj, framför allt om man åker till Toronto på vintern, är att det under staden finns mer än 27 kilometer med tunnlar och gallerior kallat för ”PATH”. Butiker, caféer, restauranger och service som banker, kemtvätt och tandläkare. Egentligen är det en massa gallerior av olika storlekar som har gångar mellan sig. När jag på lördagen behövde ta mig till Apple Store i ett köpcentrum 1,6 kilometer bort från hotellet kunde jag gå inomhus hela vägen.
I Toronto finns det gott om gratis trådlösa nätverk. Flygplatsen, hotellet, köpcentrumet vid hotellet och många gallerior skröt med gratis wifi. Det fungerar utmärkt, och är en skön räddning framför allt om man har iPhone och kör appar som ”Whats app” (gratis textmeddelanden) och ”Viber” (som Skype, fast med telefongränssnitt).
En sak man definitivt ska göra när man är i Toronto är att passa på att se en hockeymatch. Arenan, Air Canada Centre, rymmer 18 000 fans, och det är en gemytlig och häftig stämning. Kan man inte se matchen live kan man gå på Sports Bar som ligger i Maple Leaf Centre och som har blivit korat till Nordamerikas bästa sportbar. Där inne finns det så många och så stora teveskärmar, att det nästan ser mer ut som ett kontrollcenter hos NASA än en sportbar.
Utsikt från loge 511 i Air Canada Centre
Fler upplevelser bjuds det på på Guu, en japansk restaurang som får dig pepp på nolltid. Du kan inte boka bord, utan går dit och sätter upp dig på listan. Ett gott tecken är att många japaner går dit och äter. Faktum är att alla i personalen är japaner. När någon går står hela personalen och vinkar adjö och skriker hejdå på japanska.
Meny och sake-flaska på Guu
Beställningar skriks och när någon fyller år sjunger hela personalen och klappar i händerna. Många av gästerna sjunger med. Det är stimmigt och stojigt och hemtrevligt. Maten är japansk och mycket god. Misosoppan som jag testade var mörkare och mustigare än den som traditionellt serveras i Stockholm. Vi åt också friterad brie med mango- och blåbärssås, sashimi på pilgrimsmussla och cheesecake gjord på röda bönor. Och en japansk pannkaka som serverades med en dekoration som fick den att se levande ut. Lite freakish att se hur dekorationen rörde sig:
Guu ligger på 398 Church St, och loggan utanför ser snarare ut som om det står ”CTull”. Väl värt väntan. Om du ska vänta länge finns det en del gaybarer längre upp på Church Street, som också verkar vara hjärtat i Torontos gaydistrikt.
Shopingmässigt kan man hitta high street-shopping på Yonge Street. Det tråkiga är att butikerna där är desamma som överallt annars. Apple Store, Abercrombie & Fitch, H&M, Hollister … går man utomhus och inte via underjordiska PATH-systemet så passerar man ibland lite mindre high street ställen, som till exempel det här stället med ”Totally nude interactive dancing”. Jag har ingen aning vad ”interactive” innebär. Helnaken interaktiv dans - det låter som en upplevelse
Vill man hitta lite mer alternativ shopping rekommenderas Queen Street West, som sträcker sig från centrum och en bit västerut. Ju längre du kommer, desto mindre blir butikerna och galleriorna, och desto större fynd kan du göra. Jag var riktigt nära att gå in och kolla på prislappen på denna läderoutfit, men jag insåg snabbt att de aldrig skulle ha byxor som rymmer mina lår. Det skulle se ut som om jag hade långkalsonger i skinn. Jag gjorde dock en hel del andra fynd som kommer i en senare bloggpost. Läderoutfit
Jag ska definitivt tillbaka dit. Kanada är verkligen som en skön mix mellan USA och Sverige.
