sweden social web camp – Being Micke Kazarnowicz

Årets upplaga av Sweden Social Web Camp är över. Det här var mitt tredje år, och precis som tidigare år blev jag imponerad över det lass som Tomas och Kristin drar, tillsammans med sponsorer, SSWC-vänner och -deltagare. Det är onekligen en häftig tillställning.

Jag funderade över min egen känsla och försökte få en uppfattning av andras. Årets mix var intressant, i runda slängar verkar det ha varit 40% nya ansikten som aldrig varit på SSWC förut, och 60% erfarna social web-campare. Många jag pratade med nämnde nätverkandet, mötena, kvällarna med dans i ladan och diskussionerna mellan sessionerna som den stora behållningen. Min egen känsla skilde från tidigare år; känslominnet av 2012 var jämnt. Inte som i en flatline, något dött, utan som i platt – en avsaknad av toppar och dalar. Det kändes som ”ett läger, med sessioner” än ”sessioner, på ett läger”.

När jag funderade på varför det kändes så kom jag fram till att en del beror på att det i år, av 70 ”on topic-sessioner” bara var 6 stycken (eller tre slots) som var 20-minuterssessioner. En annan del beror på att det för mig var väldigt mycket repriser, sessioner som var snarlika dem jag gick på 2011 med ungefär samma slutsatser (här är jag en bidragande orsak till problemet, jag hade kunnat sätta upp fler sessioner än den session jag höll). En tredje var att de flera sessioner jag var på var mer som /r/circlejerk där alla höll med varandra och mindre diskussioner med olika angreppsvinklar. En fjärde att det efter den första frenetiska huggsexan om att få sätta upp sessioner på lördagsgridden fanns platser kvar (även om dessa fylldes de kommande tio minutrarna). Det här, kombinerat med att jag åkte dit med ett mindset att främst att hämta och dela kunskap under sessioner, och i andra hand träffa alla vänner och bekanta, gjorde att min känsla blev platt. Till nästa SSWC skulle jag vilja se lite förändringar i upplägget. Här är några förslag till arrangemanget som skulle kunna ingjuta mer energi:

20 minuter är defaulttiden – för att få 40 måste du argumentera för det. Många av årets 40-minuterssessioner hade mått bra av att få tajtare om tid så att det blev mer fart i dem. Förberedelse är nyckeln, ska man ta en tid och plats i anspråk på SSWC behöver man förbereda sig lite.
Ett par platser på lördags-gridden (t ex .SE-ladan och Under Eken) vikta åt 20-minuterssessioner. Om dessa inte är fulla en timme efter att lördags-gridden öppnat kan man sätta upp 40-minutersessioner där.
Lördags-gridden öppnar 16.00 för förstagångs-SSWC:are, och 16.15 för dem som deltagit tidigare. I år var där en huggsexa om platser som inte var ett dugg nybörjarvänlig, eller benägen att släppa fram förstagångsdeltagare
Obligatorisk presentation av alla deltagare: ”tre områden jag kan bidra mmd kompetens inom” eller ”En session jag skulle kunna hålla”, som sedan presenteras i deltagarlistan. På det sättet får man en större överblick över personer som är där och vad de kan och kan redan innan konferensen spåna på cross-over-sessions med SSWC-vänner man ännu inte nött.

Till nästa års deltagare som funderar på att hålla sessioner vill jag ge följande tips:

Namnge din session specifikt. Det finns en trend att använda frågor som rubriker, och det är utmärkt om du vill hålla en diskussions-session, men ska du dela med dig av kunskap så är kanske ett annat namn bättre. I år höll till exempel Malin Ström en session om ”LinkedIn för nybörjare” som var just det.
Om du föreläser: ha ett konkret manus och var förberedd. Du tar människors tid i anspråk, försök att leverera något vettigt och konkret. Jag försöker tänka att alla ska få med sig ”tre tweets”, alltså tre korta, koncisa budskap som skulle rymmas i en tweet. Bästa innehållssessionen jag var på: Ulrika Schreils 20-minutersdragning om social shopping. Planerad, rapp, full av matnyttigt innehåll.
Om du ska hålla en diskussion, förbered ett kort intro. Jag skulle säga att en 20-minutersdiskussion ska ha max 5 minuter intro, och en 40-minuters max 10. Se till att ha två-tre konkreta frågeställningar eller en tydlig problemställning. Vad är det som ska lösas? Avgränsa – vi löser inte världsfreden på 20 minuter, men vi kanske kan göra något för att hjälpa dissidenter i Ryssland? Är frågeställningen/problemet för vag kommer diskussionen inte igång förrän 10 minuter senare, när folk lite trevande har formulerat något. Förbered ett eget svar på en av frågorna, gärna ett som tar tydlig ställning åt ett håll, ifall diskussionen ändå inte kommer igång.

Jag är mycket tacksam gentemot sponsorerna ger SSWC helt andra ekonomiska möjligheter. Utan nät, ingen nätkonferens. Tack Cisco! Tåget var en höjdare. Det är en fin upplevelse att få åka ett gammalt tåg genom Sverige. Tack PR Newswire! Tältet i år var större än nånsin, och platsen där stora tältet står hade tett sig enormt tom utan. Tack Veidekke! Alla som bjöd på välbehövligt kaffe och nattamat gjorde SSWC till vad min pojkvän kallar ”glamping” (glamorous camping – han anser att om man inte sover i tält på hårt underlag och lagar all mat över öppen eld så är det inte äkta camping). Tack MEC, FS Data och Matter. Tack också .SE, Salesforce, Google, Hemnet, Netport, Aftonbladet, PAF, Binero, Payson (även om er lösenordshantering är helt hål i huvudet), Simple Signup och Trafiklab. Här är mina tips till er och andra som funderar på att sponsra nästa år:

Kör gärna sessioner, men undvik generiskt sälj. Jag gillar verkligen Google, men sessionen ni höll var en ganska oplanerad säljpitch utan målgruppsanpassning. Vi hjälper er gärna att sprida ordet och många av oss hade kunnat bli ännu större fans om ni berättat något nytt för oss. Att visa funktioner som redan finns ute känns väldigt ’meh’. Och att utlova en hemlig gäst som är okänd är oschysst både mot oss och gästen. Ett antiklimax är ett dåligt ställe att börja en Q&A på. Ni hade riktigt spännande personer på plats, att till exempel köra en AMAA med Harald hade gett betydligt mer.
Fundera på (att skippa) era giveaways. SSWC borde gå i bräschen för hållbarhet. Det gör ont i mig när jag ser USB-minnen delas ut på en konferens för geeks, och jag undrar hur många som verkligen kommer att användas och hur många som slängs eller läggs i en låda med skräp. Fundera på vilken miljöpåverkan din giveaway innebär, och vilken nytta den egentligen fyller. Det bästa sättet att hitta en bra give-away: Fundera på vilka smärtpunkter som uppstår under en geek-camping och försök att lösa dessa. PR Newswire lyckades nästan hela vägen med solcellsladdarna (som tyvärr visade sig behöva 11 timmar starkt solsken för att laddas fullt, men som kan laddas via datorn). Våtdukar med mygg- och fästingmedel var också smart.

Själv ska jag ta med mig följande:

Jag ska förbereda mig mer och fundera exakt vilken kunskap jag vill dela/hämta in, och vilka frågeställningar jag vill ha svar på. Sätter ingen upp sessioner kring dem, så håller jag dem själv.
Jag ska aktivt välja att fortsätta betrakta SSWC som kunskapsdelning i första hand och nätverkande i andra. Jag tror att nätverkande kommer med kunskapsdelningen, men kunskapsdelningen kommer inte automatiskt med nätverkandet.

Tack alla fina härliga SSWC-deltagare för i år!

I år anordnades andra upplagan av Sweden Social Web Camp, och jag var där för första gången.

Det var också första gången jag var på en icke-konferens (eller ”unconference”, som det kallas på engelska). Det är ett häftigt format, där man istället för inbjudna talare och givna ämnen låter deltagarna skapa konferensen. Om man har något man vill ta upp, en fråga man vill diskutera eller ett problem man vill lösa sätter man helt enkelt upp en session på schemat om det. På SSWC var sessionerna 20 eller 40 minuter. Schemat förändrades under dagen: nya sessioner dök upp som uppföljning på tidigare dito.

Sessionerna spann över många områden: politik, föräldraskap, utbildning, teknik, marknadsföring och PR, samhälle – den gemensamma nämnaren var att sociala medier var ständigt närvarande. Totalt sett är jag mycket nöjd med helgen, och hoppas att det här upprepas nästa år. Syftet med det här inlägget är mest att ge feeback till anordnarna och försöka samla ihop mina tankar.

Saker jag gillade:
Spridningen av ämnen. Sessionerna jag gick på handlade om allt från Facebook till kön/makt till bruksortsmentalitet och hur den påverkar deltagande i sociala medier. Det är lite av en julafton att titta på schemat, eftersom det fylls på först när alla deltagare är på plats.

Det var också häftigt att träffa folk som jag tyckte att jag kände, vars ansikten jag kände igen från avatarer på Twitter, och som för mig var kända som sina twitternick och inte sina AFK-namn, på riktigt. Det finns bekanta jag lärt känna AFK som jag känner sämre än folk jag bara mött digitalt.

Saker jag ogillade:
Campandet. Teknik + camping går inte ihop. När det dessutom finns en massa ovana campare, och det pågår en massa festande runtomkring blir sömnkvaliteten lidande av många skäl. Regnet och fukten gjorde det inte bättre. Jag tror att om man kommit överens om förhållningsregler kring festande/musik/högljuddhet i campingområdet i förväg så hade det blivit mindre frustration för oss som la sig någorlunda tidigt.

Talet under middagen. Det här handlar snarare om mina förväntningar än om talaren (Jerry Silfwer, @doktorspinn). När det utannonseras en hemlig talare under middagen, och någon tar upp tjugo minuter av min tid förväntar jag mig att det är en mycket underhållande talare (som Morris Packer, @morpac, som kan berätta om vad som helst och få det intressant och levande) eller någon som berättar något jag inte känner till, eller något jag inspireras av. I det här fallet var det varkendera. Jerry är en duktig PR-konsult, hans blogg är läsvärd och han är väl värd att följa på twitter, men här blev det bara galet med mina förväntningar.

Sessionerna:
Digital Storytelling med bland annat Gitta (@gitta), Pelle (@pelles) och Martin (@palace) var en bra start på dagen. Jag fick en känsla för formatet, och tiden rann iväg medan Gitta och Martin berättade om hur Veidekke arbetar med storytelling. Här fick vi också prata om utmaningar. Största lärdomen: största utmaningen för de flesta organisationer är att få transparens att på riktigt bli en del av organisationen, vilket krävs om historierna ska vara aktuella och kunder/användare ska ha en chans att påverka historien.

Brukortsmentalitet med Erik (@uppstuds). Här var det framför allt lärorikt att få en genomgång om bruksortsmentaliteten och hur den påverkat det svenska samhället. Slutsatsen jag drog är att det egentligen inte är ”bruksortsmentaliteten” som är ett problem, utan människans inbyggda motstånd mot förändringar. Personer som bor i storstäder tvingas att hantera förändringar i större utsträckning, medan personer som bor på små orter lättare kan ignorera förändringar.

Facebook – en plats för företag? med Niclas (@deeped) och Heidi (@heidiupdate). Största insikten: närvaro på Facebook bör snarare kallas ”närvaro i Facebook-sfären” eftersom det inte nödvändigtvis behöver handla om en Fan Page. Det kan handla om integration med Facebooks API i form av Facebook Connect eller ”rekommendera”-knappar på produkter. En annan sak jag lyfte är att jag gärna skulle se ett forum för folk som hanterar företag, varumärken eller organisationer på Facebook så att man kan diskutera, dela lärdomar och också försöker påverka Facebook i utvecklingen av Fan Pages.

Kön i sociala medier: märks det och spelar det någon roll? med Fredrik (@bisonblog). En välbesökt session som egentligen inte gav några nya insikter, men ändå var intressant. Konsensus i slutändan var hur som helst att kön visst spelar roll i sociala medier. Digitalt är inte frälsningen här.

Facebook för varumärken, organisationer och företag. Den här sessionen höll jag i, som en spin-off på tidigare Facebook-session. Här var det befriande att få dela med sig av både lyckanden och misslyckanden, och lyssna på hur andra jobbar. Det mest givande var att de flesta var med på att träffas en gång i månaden, äta lunch och utbyta erfarenheter. En kallelse till det mötet kommer här på bloggen under veckan (och på twitter, med hashtaggen #fblunch)

Sluta jiddra, börja trolla – har företag något ansvar för dialogen som de initierar med sin närvaro i sociala medier? med Martin (@palace) Kanske den mest intressanta diskussionen. Slutsatsen var att ja, man har ett ansvar i och med sin närvaro – men att jätteföretag av typen Microsoft behöver hitta ett annat sätt att vara närvarande än till exempel mindre webbhotell som utmärkta Binero

Varför hatar du Microsoft? med Niclas (@deeped), Brit (@britstakston) och Mauritz (@macfeast). Här var det en intressant diskussion kring varför Microsoft får så mycket bashing medan Apple kommer undan med det mesta de gör, trots att Apple beter sig som ärkeskitstövlar ibland. Jag tror att Apple håller på att urholka det förtroende de åtnjuter med sina tilltag, och kommer snart bli det nya EvilCorp istället för en cool underdog. Jocke (@jocke) sammanfattade det vi kände ungefär: Microsoft kan inte få samma cred som Apple. De behöver hitta något annat och köra på det.