Jag brukar inte läsa Stockholm City på regelbunden basis eftersom jag har lite svårt för Mikael Nestius gråterskekomplex. Så fort något allvarligt hänt ska man bilda opinion mot det hemska med en serie specialartiklar som granskar [våldtäkter/våld mot barn/kvinnors (dåliga) villkor] med en inledning av Mikael Nestius. Lite som Anton Abele, fast utan den låga åldern som ursäkt.
Ska jag vara rättvis så har Stockholm City lyckats med några riktigt bra krönikörer, som Sakine Madon och Nima Daryamadj, men en krönika gör ingen tidning. Hur som helst, igår satt jag på tunnelbanan och började slöbläddra i en Stockholm City som någon lämnat och blev överraskad. Inte av det redaktionella innehållet, utan av en annons för Sova.
Först blev jag aningens förvånad över att det är killen som vilar med huvudet på tjejens bröst, och inte tvärt om. Sen såg jag att tjejen också har en tatuering som täcker hela överarmen. Killen ligger med stängda ögon, medan tjejen tittar lite reflekterande upp mot taket. Ombytta roller. Det är ett subtilt och fräscht avsteg från normen, framför allt för traditionell reklam riktad till medelsvensson.
Andra bloggar om: könsnormativitet, reklam, sova, stockholm city, sängannonser