Etikett: Pride

347 bilder från Prideparaden

Jag tog kameran, kompisarna och ställde mig i hörnet Kungsgatan/Sveavägen för att kolla in paraden. Hela bildserien finns på Flickr, här nedan är några av ögonblicken:

Jag kan inte bestämma mig. Är de ”beefcakes” eller ”beefeaters”? Hur som helst, jag tar alla fyra med lite grädde på. Tack. (Ni tror jag skojar, men det gör jag bara om grädde. Aldrig om beefeaters.)
Beef

Gaypoliserna fick spontana applåder från åskådarna. Extra roligt var att det i år fanns poliser från flera europeiska länder, även de iförda uniformer.
Gaypoliserna

Slash Fiction (speciellt för Ellen). Det här är min och Davids sektion nästa år. Jag ska gå som Ross i Vänner.
Slash Fiction-sektionen

Jag höll på att börja grina när Regnbågsfamiljerna, Stolta Föräldrar och Stolta syskon & vänner fick spontant jubel från åskådarna. Tur att jag hade stora solglasögon.
Regnbågsfamiljer
Stolta föräldrar

Fackets sektion hade en ”inhyrd hetero” som förare
Inhyrd hetero

International Network of Vagina Worshippers. Inget jag skulle gå med i personligen, men sjukt kul. Det fanns för övrigt minst två fittor till i paraden.
International network of vagina worshippers

Vad gör man om man inte har någon stor regnbågsflagga att hänga på balkongen? Man gör en egen. Det kanske inte blir helt rätt, men det blir festligare än ingenting.
Egenhändigt konstruerad regnbågsflagga

Brandmän. Dessa var inte en del i paraden. Det finns mig veterligen inte någon organisation för hobbit-brandmän. Jag undrar varför, med 10 000 brandmän i Sverige (deltidsbrandmän inkluderade) så borde det finnas ett gäng.
Brandmän

Jag och Wicke gick med i paraden på slutet. Jag var redan stolt som en tupp över alla fina hobbitar i paraden, och att gå mitt ibland dem gjorde bara känslan än starkare. Jag kan inte riktigt smälta att det var 35 000 deltagare i paraden, och att 350 000 tittade på. Såna här dagar är det svårt att uppbåda annat än kärlek och glädje.

Andra bloggar om: , , ,

Uppdrag: Hångel

Jag överlevde tågolyckan baksmällan. Jag mådde oförskämt bra igår kväll, med tanke på hur många tequilashots, gin & tonics och bacardi fizz-drinkar som anfallit mig under natten.

Jag och Wille hade varsitt uppdrag: hångel. Jag lekte matchmaker och upptäckte att man, rent hypotetiskt, kan göra bort sig rejält om man tar fel på person:

Säg att man dricker väldigt mycket kvällen innan och inte riktigt kommer ihåg alla man blivit presenterad för. Säg att man försöker se till att ens kompis sms:ar och träffar det snygga ragget från krogen. Ponera sen att man själv och kompisen står utanför Sidetrack-tältet och kompisen får ett sms från ragget, varpå man snor telefonen och sms:ar tillbaka ”Kom till Sidetrack-tältet, vet jag!”. Sen tvingar man kompisen att stanna kvar där, och vänta in ragget. Tiden går, och rätt som det är så står där någon man känner igen och pratar med en fjärde person. Denna någon är rätt snygg och när han ser en, kommer han direkt fram och sträcker ut handen. Eftersom man tror att det här är kompisens ragg från igår så hälsar man knappt utan pekar på kompisen och säger ”Men det är honom du ska hälsa på”. Det uppstår en pinsamt, tyst ögonblick efter att kompisen och främlingen hälsat på varandra och ingen av dem fattar något. Eller känner igen varandra. Det blir ännu pinsammare när man inser att det här är en kompis till en bekant som man blev presenterad för i parken igår.

Sånt kan bli väldigt jobbigt har jag hört. Tur att jag inte råkade ut för det. Och tur att kompisens ragg dök upp så småningom och det hela blev väldigt lyckat till slut.

Jag lyckades också med mitt Uppdrag: Hångel. Resultat: Hotellfrukost. Göteborgare är sanslöst bra på att hångla. Alla en jag hittills hånglat med.

Förresten, kan någon förklara grejen med Wig Stockholm för mig? Jag inser storheten i till exempel Tollie & Dolores och Diamond Dogs, som bägge har en tanke, ett manus och ett bra genomförande. Jag kan också se poängen med drag kings, om inte annat så är det intressant att se hur de överdriver manlighet på samma sätt som dragqueens överdriver kvinnlighet. Men att mima till Madonna är väl något som bättre passar en 12-åring framför hallspegeln än en 35-åring på stora scen?

Det mesta under Wig Stockholm var ju till och med sämre än öppningsanförandet under schlagerkvällen, där kvinnan som sjöng såg ut som om hon planerat att gå till Playstation-tältet och spela SingStar och halkat upp på stora scen istället.

Andra bloggar om: , ,

Lägesuppdatering

Tågolyckan har just nu nått mina tinningar och segar sig framåt till frontalloberna. Pizza, Desperate Housewives och alvedon agerar krockkuddar.

Jag projicerar min spritångest på att jag spenderade alldeles för mycket pengar, hånglade för lite och blev plötsligt jättetjock under natten.

Om du ser ett bakistroll i Prideparken idag så är det jag.

Pride, del 1

Först, en reflektion över folks renlighet: Folk överskattar sin intimhygien på ett äckligt sätt. Vid två urinoarbesök var det bara en annan person som använde sig av det där bakteriedödande skummet som används i behållarna på festivaltoaletter.

Amelia var lagom, och borde byggt hela sitt tal kring sin slutkläm: att man inte ska behöva bli som alla andra för att bli accepterad. Som det var nu var det hela mest ett gullande med ”gays” som hon kallade HBT-gruppen. [Mental note: hon skulle definitivt bli en förkämpe för ordet ”hobbit” om hon bara hörde ordet.] Hela hennes tal kändes lite som sakerna man säger till en jättegullig hundvalp eller bebis som man bara vill gosa och krama och äta upp.

Amelias tal ackompanjerades av ett sorl eftersom publiken lyssnade med ena örat och pratade med halva munnen. Guillou möttes med en rätt kompakt tystnad när deltagarna gjorde sig redo att bua ut honom vid första klavertrampet. Guillou verkade inte märka något och gav sig ut på det minfält ett invigningstal på en HBT-festival kan vara, med sitt manus i högsta hugg. Han läste innantill hela tiden, vilket förtog en hel del av talet, men jag tycker ändå att han var bättre än Amelia. Som vanligt höll Guillou inte med till hundra procent, brasklappen i det här fallet var att ”homofob” inte får användas för att värja sig från berättigad kritik. Vilket han ju har absolut rätt i. Han lyckades riva ner applåder som dock inte var lika helhjärtade som de Amelia fick.

Minglet var spännande. Vänner, bekanta, gamla ragg, äldre ligg, snygga flirtar och sköna människor i en salongsberusad Prideröra. Jag misslyckades med att träffa Oswald, Fredrik och Johan (finns det inga regler mot att gå hem sådär tidigt?) men lyckades landa ett McDonaldsbesök med Aronson, som är precis lika skön i verkligheten som i sin blogg.

Jag blev förvånad av Lillbabs framträdande. Hon lyckades charma mig till den grad att jag inte ens kunde frammana lite minihat mot henne, trots idoga försök. Jag såg ut som om jag sovit med en galge i munnen under hela hennes framträdande. Det var ett stort misstag att låta Christer Lindarw, som låter som en korsning mellan Lillbabs och en thailändsk pojke i målbrottet, äntra scenen sist. Och ursäkta, hade de verkligen singback för körens delar i låten?

När jag kommer hem ser jag att en av mina favoritbloggare skrivit en skön 100-lista. I punkt 71 skriver Satan om min dröm, vilket är sjukt stort. Stort, för att det i min värld är helt fan-fucking-tastic att beröra människor så mycket, framförallt människor som jag tycker är coola.

Andra bloggar om: ,

Pride-skvaller

Styrelsen för Stockholm Pride konsultar parallellt med Pride-festivalen på ett helg-jippo i Farsta Centrum. Eftersom Consoul och Troll inte längre finns tillgängliga så fick Trazan och Banarne, Janne Schaffer och PayTV duga. På det sättet slog man två flugor i en smäll: man klarade av två evenemang med minsta möjliga jobb, samtidigt som Trazan och Barnanes mängdrabatt plus pengarna PayTV betalar för att få ställa upp säkerställer att Pride-festivalen även i år går med ett plusresultat, trots royaltykostnaderna för att få använda sig av ”Go West” som melodi för årets Pride-låt.

Andra envisa rykten hävdar att Arja Sajonmaa vägrade ställa upp på schlagerkvällen eftersom uppbådet i övrigt bestod av Johnny Logan, Markku Aru & Koivistolaiset (Finlands bidrag från 1971) och en bunt stampande baltiska Ruslana-kopior. Hon flyttades till lördagen, och man tog beslutet att inte på förhand avslöja det torftiga utbudet av artister under schlagerkvällen av rädsla att de förlorade biljettintäkterna skulle äta upp all vinst man gjort på Trazan, Banarne och PayTV.

Diskussioner hålls också om att nästa år flytta Pride-firandet till ett mer passande ställe: Trolldalens Dansbana i Degeberga, men risken att nästa års planerade artister tycker att det är en för stor arena för dem är överhängande.

Andra bloggar om: , ,

Det fanns inga bögar på 1600-talet (Guillou inviger Pridefirandet)

Aqurette gör mig uppmärksam på att Jan Guillou ska invigningstala på Pride-festivalen. Det var jäkligt oväntat. Efter förra årets fiasko svor jag att inte gå i år, men det är nästan tillräckligt för att få mig att vilja köpa biljett ändå. Har de valt en så okonventionell invigningstalare så kanske de tänkt om också kring uppträdandena på scenen?

Jag måste också ge Jan Guillou rätt. Det fanns inga homosexuella på 1600-talet. Ordet homosexuell fanns nämligen inte då (det myntades förmodligen under 1800-talets senare hälft). Det är svårt att identifiera sig som något man inte kan sätta ord på. Du kanske är en ognofnord, men det vet du inte förrän någon myntat ordet och det har fått en betydelse. Däremot fanns det gott om män som hade sex med män, och kvinnor som hade sex intima relationer med sina väninnor.

Men jag väntar nog med Pride-biljetten tills jag fått se programmet. Jag tänker inte betala 550 spänn för att se schlager på scenen varje kväll.