Etikett: poesi

Hur det är att vara sambo med en man som är manodepressiv

Hemingway skrev en gång en hel historia med bara sex ord: ”For sale: baby shoes, never worn”. Post Secret tog traditionen vidare genom att skapa ett forum dit folk kan skicka sina hemligheter anonymt på ett vykort, hemligheter som ibland har långa historier bakom sig.

Hemlighet inskickad till Post Secret
Hemlighet inskickad till Post Secret

Nu för tiden berättar människor liknande historier genom sökmotorer. Det behövs inte mycket fantasi för att väva historier av fraser som ”hur överlever man skuldkänslorna om man orsakat en annans död?”och ”hur man slår ner en vuxen” (bägge är autentiska fraser som personer sökt på för att hamna på min blogg).

Jag är också fascinerad av tanken över hur jag kan sätta ihop de sökfraser som människor använt för att hitta till min blogg till dikter, som blir ett slags samarbete mellan mig och mina (ovetande) besökare. De är helt anonyma, och lämnar ändå ett märke efter sig som blir en blandning av dem, mig och min blogg.

Jag kallar det googlepoesi (eller sökordspoesi)

Här är googlepoesi för juni 2010. Varje rad är en unik sökfras, helt oförvanskad, som någon använt för att hitta min blogg under juni månad:

hur det är att vara sambo med en man som är manodepressiv

hatar den här världen
jag ville jag vore
mr gay sweden 2007
jag har bestämt mig för att inte bli fet
jag vill ligga
fastbunden i en tandläkarstol
ont utan onani
midsommarstången en penis
i fittan
orgasm restriktion

jan myrdal
bajs-elvis
vill inte ha någon relation just nu
hade sex på bastuklubb
bareback sex
storpack glidmedel

kåt kvinna söker
anton abele
han är dålig på att hångla
lika menlös som en blindtarmsdonation
anna ekelund+aftonbladet

zlatans kuk?
xxxxxxxxxl

One Art

The art of losing isn’t hard to master;
so many things seem filled with the intent
to be lost that their loss is no disaster,

Lose something every day. Accept the fluster
of lost door keys, the hour badly spent.
The art of losing isn’t hard to master.

Then practice losing farther, losing faster:
places, and names, and where it was you meant
to travel. None of these will bring disaster.

I lost my mother’s watch. And look! my last, or
next-to-last, of three beloved houses went.
The art of losing isn’t hard to master.

I lost two cities, lovely ones. And, vaster,
some realms I owned, two rivers, a continent.
I miss them, but it wasn’t a disaster.

— Even losing you (the joking voice, a gesture
I love) I shan’t have lied. It’s evident
the art of losing’s not too hard to master
though it may look like (Write it!) a disaster.

Elizabeth Bishop

Andra bloggares inlägg om , ,