Det har blivit en liten storm i bloggosfären ett vattenglas. Ett försiktigt ifrågasättande blev till ett bloggdrev light. Debatten ger mig bara en bild i huvudet: Karolina Lassbo och Lars Ohly i samma båt, ivrigt paddlande mot strömmen som bara för dem längre ner hur mycket de än kämpar.
Lars Ohly försökte ju med retorik i stil med ”Jag är ju inte en sån där Gulag-kommunist”. Karolina kanske ska omformulera ”Positiv nationalsocialist” till ”Inte en gaskammar-Nazist”?
Skämt åsido: Lars har ju gjort avbön, även om få tror att det rör sig om mer än läpparnas bekännelse. Lassbo försöker förklara, men ena stunden blandar hon ihop nationalsocialism med nationalromantik, andra försöker hon förklara att ordet nationalsocialist kan ha olika värderingar och till sist säger hon att hon inte alls varit intresserad av att skapa en ny innebörd för ordet nationalsocialist.
Det blir en krokig väg som leder runt i en cirkel, och det är då jag inser att Karolina inte alls är någont förtäckt nazi-sympatisör. Hon bara delar en av mina mer oattraktiva egenskaper: att hellre fortsätta diskutera med argument tunna som halmstrån, än att säga ”fan vad tokigt det blev, jag hade ju helt fel”.
Andra bloggar om: karolina lassbo, nationalsocialism, bloggosfären