För att göra en pastisch på en skön blogg:
Joe Labero är en trollkarl. Inte som Gandalf i ”Sagan om Ringen”. Inte som trollkarlen från Oz. Joe är mer som Tobbe, fast utan det charmiga leendet. Eller som Carl-Einar Häckner, fast utan humor. Joe har flinka fingrar och kallar sig för ”magic master”. Han kör krogshower i Stockholm, Göteborg och Överkalix.
Joe är en yttepyttesmula bitter över att han aldrig lyckats få en show med de stora pojkarna och flickorna i Las Vegas. Han har hamnat i hetluften för att han gråtit en skvätt över detta i SJ:s kupétidning, och skyllt sitt misslyckande på judar och homosexuella
Men det är inte grejen med Labero. (Grejen är inte heller att det finns en individ tillräckligt uttråkad för att läsa om Labero i SJ:s kupétidning.)
Grejen med Labero är att han har kopplingsfel mellan hjärna och talorgan. Han menade ”bitter, talanglös och ful tönt med åttiotalsfrilla” men sa ”viking”. Rätt citat ska alltså vara:
”En blond, svensk, bitter, talanglös och ful tönt med åttiotalsfrilla har svårt att hävda sig mot de hierarkier som styr i Vegas – där makten består av judiska businessyndikat, amerikanska dollarmiljonärer och homosexuella artistbokare”.
Det är grejen med Labero.