Jag kan inte påstå att jag är något stort hockeyfan. Den enda referenser till hockey jag kan komma ihåg är:
1) Avsnittet i ”Vänner” där Ross får en puck i ansiktet.
2) Avsnittet i ”South Park”, ”Stanley’s Cup” där Stan ska coacha ett knattelag i hockey.
Baserat på det var mina fördomar om ishockey följande:
Hockey är ungefär som schackboxning – två helt olika tävlingsgrenar som förenas till publikens förtjusning.
Knatteligor åker runt i en klunga efter pucken och det är mer sött än actionspäckat.
En hockeymatch innebär massor med öl, varmkorv och stora skumhandskar med pekfingret utsträckt.
Amerikanare friar på storbildsskärm under hockeymatcher.
Igår var jag på mitt livs första hockeymatch för att undersöka mina fördomar. Det gick inte att tacka nej när vi fick erbjudandet. Jag såg det lite som en antropologisk utflykt för att förstå lokalbefolkningen. Ungefär som när vi besökte en gudstjänst i Harlem när vi var i New York. Till skillnad från gudstjänsten, som lämnade mig lika mycket ateist som innan, slutade hockeymatchen med att jag helhjärtat hejade på hemmalaget och hurrade när de gjorde mål. Det var helt enkelt en mäktig upplevelse. Den började samma sekund vi kom in i logen med utsikt över både planen och arenan. Vi var lite sena och hade på turistvis frågat oss fram till en försening, och missade första målet i matchen. Att se en match från en loge är väldigt lyxigt, inte minst med en värdinna som ser till att man har öl att dricka och mat att äta.
Öl, pizza, ribs och kycklingvingar på en hockeymatch är som sill och nubbe på midsommar. Och ja, jag såg massor med stora skumhandskar i publiken.
Fight? Check. Handskarna åkte av, hjälmarna slängdes på isen och det blev ett rejält slagsmål efter att en spelare blivit inknuffad i sargen. Bägge spelarna åkte på en fyraminuters utvisning. I övrigt var hockey precis så rufft som jag föreställt mig. Folk åkte in i sargen, åkte ut för höga klubbor och körde med fysiska psykningar. Amerikansk fotbollshockeyboxning.
Knatteliga som jagade pucken i klunga? Japp. Väldigt söta (kolla videon).
Tyvärr var det ingen som friade på storbildsskärm, men vi fick se kundvagnscurling i pausen.
Det som gjorde mig mest glad var att det inte fanns sektioner. Fansen satt blandade, och även om det fanns en besvikelse hos Canadiens-fansen efter matchen (hemmalaget Toronto Maple Leafs vann med 3-1) gick de ut tillsammans. Inga slagsmål, ingen hotfull stämning. Om något så sökte Canadiens-fansen tröst hos varandra och accepterade godmodigt det högst vänskapliga retandet från Toronto Maple Leafs-fansen. Någon hade en teori om att varje lag spelar 40 matcher per år, och istället för att slåss efter varje match ser man fram mot nästa.