San Fransisco var suveränt. Bio på Metreon, clam chowder på Fisherman’s Wharf, där jag också åt Ben & Jerry’s-glass. Jag kunde inte bestämma mig för vad som var bättre: den snygga glassförsäljaren eller ”chocolate therapy” som förmodligen är världens godaste chokladglass. Som avslutning hittade vi till Tangerine, en pan-asiatisk restaurang i Castro som serverade sanslöst bra asiatisk-insipirerad mat. Servicen var professionell och personlig på ett sätt som en straight kille aldrig skulle kunna leverera. Priserna var lika låga som maten var sanslöst god.
Vi tog highway 1 ner från San Francisco till Los Angeles. På ett ställe hade ettan rasat och vi var tvungna att ta en omväg, vilket ledde oss över bergen och in i fantastiska miljöer. Uppe på bergen omgavs vi av molnen, som för oss såg ut som dimma som driver jättefort. All fukt skapade en lummig och grön omgivning och träden bildade korridorer över vägen. Det var snudd på magiskt. Att sen se klipporna och havet när man kör på ”ettan” är nästan lika bra. USA kan verkligen stoltsera med enormt häftig natur.
Hearst Castle är ett kapitel för sig. För en europé som har sett slotten vi har här är det inte lika imponerande som för amerikaner som inte har några riktiga slott. William Hearst hade inte så bra smak, men arkitekten lyckades göra en del bra grejer av det. Jag ska berätta allt om det så fort jag fått sova ut.
Vi är framme vid sista stoppet: Los Angeles. Vi har just checkat in på hotellet vi ska bo på här, ett av hotellen i Hilton-imperiet. Det här är det galnaste hotellet hittills, det är tvårumssviter. Jag har två teveapparater i mitt hotellrum. Och en jäkligt spooky spegel i sovrummet som det passerar skuggor i när sitter här i sängen och skriver på laptoppen. Imorrn är det Universal Studios och sen en koll på nattlivet i West Hollywood.
Andra bloggar om: hearst castle, san francisco, resor, resedagbok