Jag ångrar bara sånt jag inte gör.
Som igår, till exempel, när jag kommer in på SATS Hötorget för att träna, och lägger märke till en snygging i Nike Pro Vent-linne (ser man bra ut i ett sånt så är man rätt vältränad). Jag är lite halvstressad: byta om, skriva på papper, handla en Red Kick, ta fram vikter till passet … Medan jag börjar byta om kommer snyggingen in, han är klar med sin träning och ska duscha. Han är snygg utan linnet också. Vi hinner utbyta några förstulna blickar innan han försvinner bort mot duschen.
När jag väl bytt om, skrivit på avtalet, lagt fram vikterna och handlat ska jag bara lägga tillbaka plånboken i skåpet. Snyggingen håller vid det här laget på och klär på sig. Medan jag går ut möts våra blickar, inte lika förstulet den här gången, och vi ler bägge två. Det är nu jag skulle ha vänt om, tagit fram ett Kramkort (Ja, jag VET att namnet är så corny att tillverkarna borde straffknullas med kaktus och grovsalt. Men konceptet är smart, och alternativen man kan kryssa i på baksidan år rått okej.) och gett till honom. Vilket jag kommer på först när passet börjat. När det gäller flörtar är jag ungefär lika snabb som jag är med mina repliker: nånstans mellan ”koala på Valium” och ”förlamad snigel”.