Etikett: etik

Dagens citat (eller: vi är lika bra på att utbilda som på fastighetsförmedling)

– Vi har en skola som vi kallar för Erik Olsson-skolan. Det är en internutbildning med heltidsanställda som inte gör annat än arbetar med hur vi ska förbättra vårt agerande i alla aspekter. Det handlar om att bli bättre och agera mer professionellt.

– Erik Olsson på Erik Olsson Fastighetsförmedling uttalar sig i oktober om hur de jobbar med etiska frågor. Det är dock inget krav på att man ska få godkänt på utbildningen, aav agerandet hos en av deras mäklare att döma.

Andra blogginlägg om , , , ,

Ett annat etiskt dilemma för dig

För att det här ska vara helt meningsfullt bör du ha läst och svarat på det första dilemmat.

Läs igenom scenariot och bestäm dig för hur du skulle göra. Skriv en kommentar och berätta hur du skulle göra och hur du resonerar i ditt val. Svarar du likadant som i första dilemmat, eller svarar du annorlunda? Precis som tidigare föreslår jag att du skriver ditt eget svar innan du läser kommentarerna, för att slippa bli påverkad av andras beslut och resonemang.

Scenariot:
Du står på en bro över ett järnvägsspår. Det finns inget räcke. Du ser ett tåg komma från ena hållet. Längre bort finns fem personer som arbetar på spåret. Tåget är på väg rätt mot dem, och det kommer att döda dem om det fortsätter. De hör inte tåget, de ser det inte, och det finns inget sätt som du kan varna dem på.

Bredvid dig står en person och tittar ner åt det håll tåget kommer ifrån. Om du knuffar ner personen på spåret kommer tåget att köra på personen och stanna innan det kommer fram till de fem som arbetar på spåret. Det här är enda sättet du kan påverka händelseförloppet. Knuffar du ner personen?

—

Om du är som majoriteten är din spontana reaktion att det är mer okej att dra i spaken i scenario 1 än att knuffa ner personen i scenario 2, trots att utfallet är detsamma. Det enda som skiljer är graden av personligt engagemang. Det är också olika delar av hjärnan involverade i att behandla dessa två dilemman.

Första gången jag träffade på det här problemet gjorde jag en massa efterkonstruktioner för att förklara varför jag skulle dra i spaken, men inte knuffa ner mannen, trots att jag spontant svarade ”ja” på första och ”nej” på andra. Det här visar också svårigheten med att ha principer.

Min poäng är: om beslut baserade på etik är så här krångliga är det inte konstigt att många söker sig till religioner där någon högre makt dikterar vad som är rätt och fel. Dessutom tror jag att det här är relaterat till varför vi har lättare för att göra folk illa via proxy än direkt, både i stort och smått.

Andras blogginlägg om , , ,

Ett etiskt dilemma för dig

Läs igenom scenariot och bestäm dig för hur du skulle göra. Skriv en kommentar och berätta hur du skulle göra och hur du resonerar i ditt val. Har du redan varit med om det här testet är det såklart mer intressant om du inte berättar för mycket om det, så att de som inte gjort det får utveckla sitt eget resonemang. Därmed inte sagt att du inte får vara med och berätta om hur du resonerar. Jag föreslår också att du skriver ditt eget svar innan du läser kommentarerna, för att slippa bli påverkad av andras beslut och resonemang. Det är ett etiskt dilemma, och därmed finns inte rätt eller fel – däremot kommer det en poäng i ett andra inlägg.

Scenariot:
Du står vid ett järnvägsspår, och du ser ett tåg komma. Längre bort finns fem personer som arbetar på spåret. Tåget är på väg rätt mot dem, och det kommer att döda dem om det fortsätter. De hör inte tåget, de ser det inte, och det finns inget sätt som du kan varna dem på.

Det finns ett sidospår längre bort. På det här spåret jobbar en enda person. Inte heller den här personen hör eller ser tåget, och du har ingen möjlighet att ge någon varning. Åker tåget på det här spåret kommer det att döda personen.

Bredvid dig finns en spak. Om du drar i den växlar du över tåget från huvudspåret med fem människor, in på sidospåret, där det finns en. Drar du i spaken?

(Eller, med How I Met Your Mother-terminologi: what do you do? GO!)

Andras blogginlägg om , ,

Saker att bli gråtmild för 2: Etiska företag

Som vanligt laddade jag inför tisdagkvällens dubbelpass med en macka och en Innocent, och som vanligt läste jag på etiketten på flaskan.

Later in life, when we relax in our rocking chairs in the retirement home, we’d like to be able to look back on our work wit ha smile. That’s why we only work with farmers who treat their people and the environment with care and consideratoin. That’s why we use recycled plastic in our bottles, plant trees for the miles we drive in the car and donate at least 10% of our profits to charities in countries where we source our fruit from. It’s going to help us relax. We’ll rock so much nicer.

Jag älskar etiska företag, tänkte jag och försökte svälja klumpen i halsen.

När vi ändå är inne på det, så frågade jag ju Coop om KRAV-märkta bananer. Jag hade rätt, det pågår ett försök i Stockholm och Göteborg att bara sälja KRAV-märkta bananer på Coop Konsum och Coop Nära.

Sen kan man ju fundera på exakt hur lågt hallmarkindex jag har när jag blir gråtmild av en produktetikett, men då är det roligare att fundera på varför så många som skrivit skyltar om ”fars dag” skrivit det ”farsdag”. Ibland är ihopskrivning lika illa som särskrivning.

Andra bloggar om: , ,

Saker som utmanar min zen-ness, 2: Chiquitas mördarbananer

« Del 1: Goda människor som Anton Abele

En sak jag har svårt att ta med ro och bara skaka av mig är Chiquitabananer. Varje gång jag går in i random Pressbyrån-butik blir jag irriterad. Pressbyrån har nämligen bara Chiquita-bananer. För dig som inte orkar läsa på är en kort sammanfattning: Chiquita odlar bananer med bekämpningsmedel som skadar hälsan på dem som arbetar med odling och skörd, och Chiquita är inte ett dugg intresserade av att förbättra några som helst villkor för bananarbetarna. Däremot kan de tänka sig att betala för att skjuta av arbetare som är obekväma.

Anyhow, det är inte det som mest utmanar min zen-ness. De som utmanar min zen-ness är personer som tar bort klistermärket på Krav-märkta bananer för att få dem till samma pris som mördarbananer. Det är en sak att aktivt välja att köpa bananer som sparar en tia till det fascila priset av lite cancer och några missbildningar hos fattiga bananarbetare. Men att ta bort klistermärkena för att få de godare bananerna till det lägre priset är så lågt att de som gör det borde bitchslappas medvetslösa. Och det är alltså anledningen till att många butiker börjat plastförpacka Krav-bananerna. Stölderna alltså, inte att tjuvarna bitchslappas medvetslösa.

En stjärna till Coop, som bara har Krav-märkta bananer i sina butiker numera.

(Både Opassande och Bobby har dattat mig med ”Saker jag inte tänker ge en chans”, en dattning som jag antar på mitt eget sätt.)

Andra bloggar om: , , ,