Dilba tycker till om pedofiler och dödsstraff

Som initivativtagare till nätverket BOBAM och Facebook-gruppen ”Bevara oss från barnamördare” skäms jag över min handlingsförlamning när jag stöter på grupper som ”Vi som önskar livet ur Anders Eklund”. Den handlinskraft och proaktivism som den senare gruppen andas får mig att känna mig lite lytt i mitt engagemang mot barnamördare. Parollen är kort och slagkraftig:

”Han har ingen rätt att andas våran luft
ingen rätt att dela vår jord
må han brinna i helvetet”

I gruppen demonstrerar mänskligheten sin allra finaste sida, samma som vi sett under korstågen, inkvisitionen och andra världskriget. Personer som aldrig träffat Engla tävlar om vem som kan vara mest hatisk i sina formuleringar. Folk som utan något som helst intresse av Darfur uttrycker poetiska saker som ”Bränn den horan sakta med en tändsticka i taget!! Låt han lida och skrika som en stucken ful fet gris han är!!!” eller ”Hoppas han får smaka på biljardbollar i fängelset med lycklig utgång.. Och med lycklig utgång menar jag att han avlider”

Nu har även Dilba engagerat sig i gruppen, och tycker till om straff pedofiler, psykvård och indirekt dödsstraff. Självklart är hon på samma höga nivå som resten av gruppen, och gör en fullständig och genomlysande samhällsanalys kring problematiken:
Jag håller med. Det är bättre att vi demonstrerar för vår sak. Hårdare straff mot pedofiler! Det märliga är inte polisen i det här landet, utan när polisen sen håvar in dom så släpper rätten dom fria, kolla bara hur många gånger han anmälts men sen blivit friad av rätten. Det är ju där problemet är helt klart. I sverige ger ekobrottslighet hårdare straff än övergrepp mot barn, tycker lagen berättar tydligt var prioriteten ligger. Pengar är altså viktigare än barn. Kom igen, vi demonstrerar!!! d

(Nu finns chansen att det inte är den riktiga Dilba som ligger bakom Facebook-profilen ”Dilba Demirbag”, så det här ska ändå tas med en nypa salt.)

Andras blogginlägg om , , , ,

Dödsstraff

Saddam Husseins dödsstraff har stötts och blötts i medierna tillräckligt. Till och med t-shirt hell har kommenterat det hela på sitt eget sätt.

Men det är en sak jag inte fattar: Hur kan alla anhöriga till Saddams offer tycka att det känns skönt att han blivit dömd till dödsstraff? Uppenbarligen är det något slags hämdbegär, vilket jag kan förstå. När någon närstående blir mördad är det klart man blir en blodtörstig jävel som skriker efter hämnd. Men dödsstraff är ju lindrigare än livstids fängelse.

Visst, har Saddam lika mycket ångest över att inte existera som jag har, så kommer tiden fram till själva dödsogonblicket att vara en orgie i ångest. Men när han väl är död så existerar han inte längre. Det är game over på riktigt. Man kan inte lida när man är död. Kanske tycker folk att det är hämnd nog. Jag håller inte med. Om man bortser från sättet att dö på, så kan man orsaka betydligt större lidande för en person än att avrätta henom.

Kanske skulle Saddam ta sitt eget liv om man satte honom på livstids fängelse utan chans till benådning. Då skulle man få kvitto på att man hämnats, eftersom han väljer att fly in i den frihet döden innebär framför livets lidande.

Faktum är att just det här är min största invändning mot dödsstraffet. Filosofin bakom dödsstraff är att man ska hämnas, men döden är ju inte en hämnd eftesom det inte finns något helvete där vederbörande kan brinna i all evighet. (Därmed inte sagt att jag ställer upp på filosofin att straff ska vara en hämnd från samhällets sida)

Andra bloggar om: , ,