Bruno Gmünder, cry your heart out. Det räckte med att se formatet på paketet för att jag skulle bli påmind om att den hemlighetsfulla avin gällde 2006 års upplaga av det franska rugbylaget Stades kalender. Min vägg hade sedan 2004 prytts av kalendern med det ödmjuka namnet Dieux du Stade (Dieux du Stade blir på svenska ”Gudarna av stadion” eller ”Gudarna av arenan”), och jag kände att det var dags för en uppdatering. Inte för datumens skull, det har jag min fickkalender till. Det är bilderna jag vill åt.
Dieux du Stade 2004 är en flirt med gaypubliken. Homoerotiken är 
grymt läcker, som i min favoritbild här till höger. När jag visade upp kalendern för en bekant sa han ”Jag skulle aldrig kunna ha den här hängande på väggen. Det är så förvirrande. Vill jag vara dem? Vill jag ha sex med dem?”
Jag säger ”varför välja?” Det är en av fördelarna med att vara bög, man slipper.
Uppdrag: Räkna hur många bögpar du känner som består av killar som skiljer sig åt markant i stil och sätt (en butch muskelpugga med en smal fjolla, ung skateboardbög med äldre operadito, catwalksmal fashionista med björn av grövre slaget). Räkna sen hur många bögpar du känner som består av två liknande snubbar (boy next door^2). Jag gissar minst två tredjedelars övervikt åt den senare typen.