Dagbok från en dejt, del 3

« Dagbok från en dejt, del 2

Måndag 18 september
Frågan nu var: hur skulle jag göra? Hur länge är lagom att vänta? Jag hatar tredagarsregeln och jag är inte bra på dejtingspelet. Hur Carrie Bradshaw-van jag än kan vara när det gäller andra så är sanningen att Linda Rosing är bättre på Sveriges statsskick än jag är i såna här situationer. Måndagen spenderade jag i något slags trötthetskoma. Jag ledde pass på kvällen som gjorde ont redan under uppvärmningen. Är huvudet dumt, får kroppen lida. Huvudet led visserligen en hel del också, men det hindrade mig i alla fall från att överanalysera.

Tisdag 19 september
Tisdag eftermiddag bestämde jag mig för att det fick vara nog nu. Jag skulle ringa. Det är lustigt, jag har stått framför 200 högskolestudenter och föreläst, jag har hoppat fallskärm fler än 150 gånger och jag har suttit i morgonteve och pratat, men sällan har jag varit så nervös som när jag slog numret (okej då, första fallskärmshoppet var värre, men det här kändes verkligen vidrigt). Djupt andetag. Sitt ner. En signal. Två signaler. Telefonsvarare. Var cool.

”TjenadetärMickejagtänktebarahörahurlägetärochkollaomduvillhittapånågotnånkvälldukanväl-
slåensingalnärduhördtehärsåsnackasvitjena!”

Så mycket för coolhet.

Jag fick en utvärdering från beställaren av mitt gigantiska projekt jag skött under mina första sex månader på jobbet. Toppbetyg rakt igenom. Fantastiskt resultat, inte minst med tanke på hur omfattande projektet var och faktumet att jag aldrig jobbat med evenemang tidigare, men kontrollfreaket hindrade mig från att njuta. Jag vet inte om någon som inte är kontrollfreak fattar exakt hur jobbigt det är att lämna över kontrollen till någon annan. Skulle han ringa överhuvudtaget? Hur länge skulle det dröja isåfall? Det krävdes mycket energi för att kliva av den emotionella berg- och dalbanan och istället fokusera på arbetsuppgifterna. Tack och lov innebär tisdagkvällar Bodycombat och Bodyjam. Tack och lov, eftersom det annars hade varit triathlon i telefonbevakning. Som hade gjort mig spritt språngande galen, för telefonen ringde inte alls den kvällen. Fan.

Dagbok från en dejt, del 4 »

Andra bloggar om: ,

Dagbok från en dejt, del 2

« Dagbok från en dejt, del 1

Lördag 16 september, kväll

På kvällen skulle jag och Christel hem till Wille och ha en soft hemmakväll. Mysbyxor, Ben & Jerry’s, pizza, snack och bra film. När jag gjorde mig i ordning satte jag på mig jeansen som min häck blir så snygg i, den nya bruna skjortan som sitter snyggt över bröstkorgen och min nya svarta mc-inpspiererade jacka. Mys my ass, vi skulle ut till stället där M skulle spela, och Wille och Christel skulle med om jag så fick släpa dit dem i öronen. Att gå dit själv skulle vara så needy och desperat att jag inte skulle återhämta mig före pensionsåldern, men att gå ut med två kompisar var just the thing. Ingen av dem var svårövertalad, som tur var.

Vi hade några timmar att slå ihjäl med vin, drinkar, prat och pizza hemma hos Wille innan vi drog till stället i fråga. När vi kom in var det lagom fullt med folk, och det var fullt ös. M stod i DJ-båset och jag tror att Christels exakta kommentar när hon fick se honom var ”Mikey, att se er två hångla vore som att se Brad och Angelina hålla på”. En vacker komplimang är en trovärdig överdrift.

Kvällen var suverän. Jag var lagom berusad för att känna en skön buzz i hela kroppen, musiken var verkligen bra (och det tyckte jag inte bara för att jag ville hångla upp DJ:n), och människorna var roliga. När Justins ”Sexy Back” spelades fick jag feeling igen.

Lång historia kort, Christel och Wille gjorde mig sällskap till stängningsdags. Christel drog vidare, Wille drog hem och jag skulle på nattpromenad med min coola DJ. Nattpromenaden blev oplanerat en natt-taxi följt av riktigt bra sex. Natten som följde var inte vilsam – jag är ovan att sova bredvid någon annan, och jag hade sprit i kroppen – men den var trevlig. Dagen efter blev hård och kvällen efter blev värre, men det var det värt.

Dagbok från en dejt, del 3 »

Andra bloggar om: , ,

Dagbok från en dejt, del 1

Jag har lovat mig själv att alltid vara ärlig i bloggen. Ibland är det riktigt svårt. 100-listan var tuff, trots att jag delade upp den i tio delar. Likaså kände jag mig mer naken än någonsin när jag publicerade historien om verklig kärlek. Det här leker i samma bollpark. Samtidigt är det här det mest spännande inlägg jag hittills krivit. Jag börjar skriva på den här historien idag, lördag 16 september och jag har ingen aning hur den kommer sluta.

Lördag 16 september, eftermiddag
När man går på dejt med någon man träffat över nätet spelar det egentligen ingen roll hur långa brev jag växlat och hur många foton jag sett. Den bilden jag har stämmer sällan helt överens med verkligheten. Ofta är skillnaderna tillräckligt små för att övergången ska bli smidig, men ibland är de stora nog för att jag ska snubbla mentalt på dem.

Jag har märkt att jag redan de första tre sekunderna på dejten bestämmer mig för ”ja”, ”nej” eller ”kanske”. Tidigare när jag dejtade folk blev det oftast ”nej”. Numera är det ”kanske” som dominerar, medan ”ja” är lika sällsynt nu som då. För att komplicera det lite kan kan såklart ett ”nej” bli till ett ”kanske”, ett ”kanske” kan bli ett ”ja”, och ett ”ja” kan bli ett ”Jag äter hellre en burk plåster”.

Dejten med M idag var ett ”ja” som blev ett ”ja!”. Det där jobbiga, pinsamma ”jaha, det var så här du ter dig irl, och nu då?”-ögonblicket försvann lika snabbt som det kom. Det var inte tyst speciellt långa stunder under vår promenad från Hötorget till Kungsträdgården via Djurgården och Gamla Stan. För mig kändes det som om vi vid en första anblick hade tillräckligt gemensamt för att fungera ihop, och samtidigt var tillräckligt olika för att det inte ska bli ospännande.

Jag är normalt rätt avslappnad och laidback när det gäller sociala kontakter. Men så fort det gäller dejter så är det som om jag skulle lida av personlighetsklyving, men istället för Dr Jekyll och Mr Hyde så är det Micke och Herr Tönt. Jag är så jävla ocool när det gäller dejter.

Vi hade pratat om bra låtar just nu och jag nämnde Justin Timberlakes nya singel, ”Sexy back”, som jag trodde han skulle gilla. Dejten avslutades med en sväng till Megastore, där han köpte singeln och vi sa hejdå på T-centralen med ett ”Vi hörs!”. ”Jag hoppas verkligen det”, tänkte jag.

Dagbok från en dejt, del 2 »

Andra bloggar om: ,