Måndag 18 september
Frågan nu var: hur skulle jag göra? Hur länge är lagom att vänta? Jag hatar tredagarsregeln och jag är inte bra på dejtingspelet. Hur Carrie Bradshaw-van jag än kan vara när det gäller andra så är sanningen att Linda Rosing är bättre på Sveriges statsskick än jag är i såna här situationer. Måndagen spenderade jag i något slags trötthetskoma. Jag ledde pass på kvällen som gjorde ont redan under uppvärmningen. Är huvudet dumt, får kroppen lida. Huvudet led visserligen en hel del också, men det hindrade mig i alla fall från att överanalysera.
Tisdag 19 september
Tisdag eftermiddag bestämde jag mig för att det fick vara nog nu. Jag skulle ringa. Det är lustigt, jag har stått framför 200 högskolestudenter och föreläst, jag har hoppat fallskärm fler än 150 gånger och jag har suttit i morgonteve och pratat, men sällan har jag varit så nervös som när jag slog numret (okej då, första fallskärmshoppet var värre, men det här kändes verkligen vidrigt). Djupt andetag. Sitt ner. En signal. Två signaler. Telefonsvarare. Var cool.
”TjenadetärMickejagtänktebarahörahurlägetärochkollaomduvillhittapånågotnånkvälldukanväl-
slåensingalnärduhördtehärsåsnackasvitjena!”
Så mycket för coolhet.
Jag fick en utvärdering från beställaren av mitt gigantiska projekt jag skött under mina första sex månader på jobbet. Toppbetyg rakt igenom. Fantastiskt resultat, inte minst med tanke på hur omfattande projektet var och faktumet att jag aldrig jobbat med evenemang tidigare, men kontrollfreaket hindrade mig från att njuta. Jag vet inte om någon som inte är kontrollfreak fattar exakt hur jobbigt det är att lämna över kontrollen till någon annan. Skulle han ringa överhuvudtaget? Hur länge skulle det dröja isåfall? Det krävdes mycket energi för att kliva av den emotionella berg- och dalbanan och istället fokusera på arbetsuppgifterna. Tack och lov innebär tisdagkvällar Bodycombat och Bodyjam. Tack och lov, eftersom det annars hade varit triathlon i telefonbevakning. Som hade gjort mig spritt språngande galen, för telefonen ringde inte alls den kvällen. Fan.