Jag har lovat mig själv att alltid vara ärlig i bloggen. Ibland är det riktigt svårt. 100-listan var tuff, trots att jag delade upp den i tio delar. Likaså kände jag mig mer naken än någonsin när jag publicerade historien om verklig kärlek. Det här leker i samma bollpark. Samtidigt är det här det mest spännande inlägg jag hittills krivit. Jag börjar skriva på den här historien idag, lördag 16 september och jag har ingen aning hur den kommer sluta.
Lördag 16 september, eftermiddag
När man går på dejt med någon man träffat över nätet spelar det egentligen ingen roll hur långa brev jag växlat och hur många foton jag sett. Den bilden jag har stämmer sällan helt överens med verkligheten. Ofta är skillnaderna tillräckligt små för att övergången ska bli smidig, men ibland är de stora nog för att jag ska snubbla mentalt på dem.
Jag har märkt att jag redan de första tre sekunderna på dejten bestämmer mig för ”ja”, ”nej” eller ”kanske”. Tidigare när jag dejtade folk blev det oftast ”nej”. Numera är det ”kanske” som dominerar, medan ”ja” är lika sällsynt nu som då. För att komplicera det lite kan kan såklart ett ”nej” bli till ett ”kanske”, ett ”kanske” kan bli ett ”ja”, och ett ”ja” kan bli ett ”Jag äter hellre en burk plåster”.
Dejten med M idag var ett ”ja” som blev ett ”ja!”. Det där jobbiga, pinsamma ”jaha, det var så här du ter dig irl, och nu då?”-ögonblicket försvann lika snabbt som det kom. Det var inte tyst speciellt långa stunder under vår promenad från Hötorget till Kungsträdgården via Djurgården och Gamla Stan. För mig kändes det som om vi vid en första anblick hade tillräckligt gemensamt för att fungera ihop, och samtidigt var tillräckligt olika för att det inte ska bli ospännande.
Jag är normalt rätt avslappnad och laidback när det gäller sociala kontakter. Men så fort det gäller dejter så är det som om jag skulle lida av personlighetsklyving, men istället för Dr Jekyll och Mr Hyde så är det Micke och Herr Tönt. Jag är så jävla ocool när det gäller dejter.
Vi hade pratat om bra låtar just nu och jag nämnde Justin Timberlakes nya singel, ”Sexy back”, som jag trodde han skulle gilla. Dejten avslutades med en sväng till Megastore, där han köpte singeln och vi sa hejdå på T-centralen med ett ”Vi hörs!”. ”Jag hoppas verkligen det”, tänkte jag.
Spännande!
Spännande!
Ja, kan knappt vänta på fortsättningen. =)
Och jag känner igen mig totalt i det där ”ja”, ”nej” eller ”kanske” inom bara några sekunder. Men guuuu vad man blivit besviken i sina dagar. En trevlig person från nätet som har en fin bild på sig själv, visar sig vara en ful och töntig nörd som man bara vill glömma att man ens tittat på…
Ja, kan knappt vänta på fortsättningen. =)
Och jag känner igen mig totalt i det där ”ja”, ”nej” eller ”kanske” inom bara några sekunder. Men guuuu vad man blivit besviken i sina dagar. En trevlig person från nätet som har en fin bild på sig själv, visar sig vara en ful och töntig nörd som man bara vill glömma att man ens tittat på…
Jag vågar aldrig blogga om mina mer ”seriösa” dejter, av rädsla för att dejten ska läsa bloggen och ogilla denna för tidiga utlösning av känslor och omdömen. Hur känns det att bryta den barriären?
Jag vågar aldrig blogga om mina mer ”seriösa” dejter, av rädsla för att dejten ska läsa bloggen och ogilla denna för tidiga utlösning av känslor och omdömen. Hur känns det att bryta den barriären?
Oswald och Aronson: det kommer såklart en fortsättning.
Pojkfröken: Jag förstår precis vad du menar. Jag kommer förklara det om ett tag. Promise!
Oswald och Aronson: det kommer såklart en fortsättning.
Pojkfröken: Jag förstår precis vad du menar. Jag kommer förklara det om ett tag. Promise!