För att det här ska vara helt meningsfullt bör du ha läst och svarat på det första dilemmat.
Läs igenom scenariot och bestäm dig för hur du skulle göra. Skriv en kommentar och berätta hur du skulle göra och hur du resonerar i ditt val. Svarar du likadant som i första dilemmat, eller svarar du annorlunda? Precis som tidigare föreslår jag att du skriver ditt eget svar innan du läser kommentarerna, för att slippa bli påverkad av andras beslut och resonemang.
Scenariot:
Du står på en bro över ett järnvägsspår. Det finns inget räcke. Du ser ett tåg komma från ena hållet. Längre bort finns fem personer som arbetar på spåret. Tåget är på väg rätt mot dem, och det kommer att döda dem om det fortsätter. De hör inte tåget, de ser det inte, och det finns inget sätt som du kan varna dem på.
Bredvid dig står en person och tittar ner åt det håll tåget kommer ifrån. Om du knuffar ner personen på spåret kommer tåget att köra på personen och stanna innan det kommer fram till de fem som arbetar på spåret. Det här är enda sättet du kan påverka händelseförloppet. Knuffar du ner personen?
—
Om du är som majoriteten är din spontana reaktion att det är mer okej att dra i spaken i scenario 1 än att knuffa ner personen i scenario 2, trots att utfallet är detsamma. Det enda som skiljer är graden av personligt engagemang. Det är också olika delar av hjärnan involverade i att behandla dessa två dilemman.
Första gången jag träffade på det här problemet gjorde jag en massa efterkonstruktioner för att förklara varför jag skulle dra i spaken, men inte knuffa ner mannen, trots att jag spontant svarade ”ja” på första och ”nej” på andra. Det här visar också svårigheten med att ha principer.
Min poäng är: om beslut baserade på etik är så här krångliga är det inte konstigt att många söker sig till religioner där någon högre makt dikterar vad som är rätt och fel. Dessutom tror jag att det här är relaterat till varför vi har lättare för att göra folk illa via proxy än direkt, både i stort och smått.
Andras blogginlägg om etik, etiska dilemman, moral, religion
Den sista har ju också ett tredje alternativ. Hoppa själv. Jag undrar om jag inte valt det alternativet. Utan att vara suicidal eller så, men hellre det än en mördare. Bättre publicitet dessutom ;)
Om jag verkligen befann mig i den där situationen på riktigt, så skulle jag garanterat inte göra någonting alls.
Samma svar på problematiken i det förra inlägget.
Jag har flera gånger förvånats över min egen handlingsförlamning i skarpa lägen. Jag syftar främst på fallskärmsolyckor och brukar bortförklara min egen passivitet med att det finns andra som gör jobbet bättre.
Jag har sett en hel del genom åren, inklusive två personer som dött framför ögonen på mig. Cred till alla er som verkligen agerar och agerar rätt.
Jobbar man på spåret så är det garanterat upp till arbetslaget att sätta upp övervakning. Varför ska man växla om så att en person som inte aktivt jobbar på järnvägen bli lidande?
Det är helt enkelt så att om man jobbar på sådanna platser så måste man hålla uppsikt själv.
För att tilägga. Om man byter ut de som arbetar på järnvägen mot fem soldater, tåget mot en raket och behåller den oskyldiga personen. Då är det genast lättare att avgöra enligt mig. Principen är dock exakt den samma.
Det var svårt att besvara den första frågan tycker jag, svårt för att jag kände mig dum som valde att inte göra någonting för att inte bli en mördare. Nu har frågeställningen fördjupats, vilket är roligt. Nu blir det ännu tydligare (för mig själv) varför jag spontant valde att inte göra någonting alls.
Tack!
Sade högt ”NÄÄÄEE” direkt. Insåg två sekunder senare att det var samma resultat som i fall 1. Min personliga efterhandskonstuktion: I fall 1 skulle man kunna komma undan med vållande till annans död, här är det direkt handgripligt mord vi talar om.
Att göra skillnad på vad som man bör göra och vad man faktiskt skulle göra kan vara nödvändigt.
Om dessa två alternativ var de enda möjliga, så skulle jag välja att knuffa’n. Men sen att faktiskt göra’t är en helt annan sak.
Men som sagt, utifrån scenariots premisser så är det knuff som gäller.
Jag skulle se till att hålla mig på behörigt avstånd från den andra personen utifall att han skulle få samma tanke.
Men i övrigt så kan jag inte motivera varför jag inte kastar ner personen, det bara känns mer fel.
Det är spännande att läsa allas resonemang. Jag ser att jag skulle varit tydligare i att det här är ett binärt scenario. Ena situationen inträffar, och det finns inte utrymme för ”om, men och kanske”.
Jag hoppas att det här och första scenariot har väckt lite tankar hos alla, oavsett hur ni svarade eller resonerade från början.
Det är inte så lätt med etiska val som det ibland kan verka. Tur att verkligheten är lite mindre svart-vit (:
Jag svarade nej på båda direkt. Förmodligen skulle jag försöka varna de fem som är påväg att dö, för jag skulle knappast inse att det inte skulle gå att varna dem. Jag skulle säkert skrika och vråla mig hes, utan resultat. Men mörda någon för att fem andra skulle få överleva? Aldrig. Inte för att jag tror att jag skulle bry mig i vem av dem som dog (om jag inte skulle känna dem såklart).
jag tycker inte att det är okej att dra spaken eller att knuffa ner personen den personen har inte gjort något fel och förtjänar inte att dö om den själv inte vill bara för att rädda andra istället om man nu ska offra någon för att rädda de fem så kan man själv hoppa framför tåget? jag hade inte gjort det men om du nu vill offra den personen så kan du väl lika gärna offra dig själv?