Stockholm Pride 2011: Surrogatmödraskap

Seminariet om surrogatmödraskap hölls av Socialdemokraterna. I panelen satt Barbro Westerholm, som sitter i bland annat socialutskottet och Roberg Skoglund som blivit surrogatförälder tillsammans med sin man Fredrik.

Mycket intressant samtal, där Robert berättade om sin och Fredriks resa och hur de landade i att använda sig av surrogatmödraskap (som för övrigt i politiska termer kallas värdmördaskap, fick jag lära mig). De hade blivit godkända som adoptivföräldrar när lagen trädde i kraft, men under de två år som utredningen var giltig blev de aldrig valda som adoptivföräldrar. Då dök just värdmödraskap upp på deras radar via olika kanaler, bland annat organisationen Surrogat.nu. De började undersöka möjligheterna och utvärdera olika alternativ. För dem var det noga att allt gick rätt till och att surrogatmodern inte blev utnyttjad och att hon behandlades väl på surrogatkliniken. De gjorde noggrann research och valde till slut en surrogatklinik i Indien (som tydligen har många surrogatkliniker och lagstiftning redo att hantera surrogatmödraskap). Robert har läst Kajsa Ekis Ekmans bok där surrogatmödraskap jämställs med prostitution och känner inte igen bilden utifrån sin erfarenhet.

Varken utresa från Indien eller inresa i Sverige var något problem. Däremot hade socialtjänsten varken rutiner eller kompetens att hantera ärendet, och Robert (som inte är biologisk far) fick inte papper på sitt faderskap förrän efter drygt 7 månader. Robert efterlyste riktlinjer och kompetens hos socialtjänsten. De har gammaldags normer och värderingar som styr dem och berättade om ett annat konstigt bemötande: Robert och Fredrik erbjöd sig att bli värdfamilj eller fosterhem i en kommun som hade behov av fler såna. Som svar fick de att dessa ungdomar ju redan hade problem och inte behövde fler, och fick ingen placering. Lämpligheten i deras hem borde vara tydlig, då de tidigare genomgått en adoptionsutredning. Vid en sån undersöks såväl sociala som ekonomiska förhållanden på djupet.

Barbro berättade lite om arbetet och svårigheten med frågorna. Det görs ingenting aktivt i frågan, även om Statens Medicinsk-Etiska Råd håller ett öga på frågan. Surrogatmödraskap är inte förbjuden i lag, men det görs inte i Sverige. Frågor som ligger nära är till exempel donation av ägg (tillåtet), spermier (tillåtet) och embryon (ej tillåtet). Medicinska framsteg påverkar också området. I år kommer världens första livmoderstransplantation genomföras. Vilken hjälp ska ges till barnlösa par? Barbro tillägger också att barn till surrogatföräldrar är önskade barn och därmed har det bättre än barn i genomsnitt. Roberts formulering var ”man blir inte surrogatförälder på en Finlandsfärja”.

Barbro menar att även om frågan bevakas (till exempel kommer halva socialutskottet att åka till Indien och besöka surrogatkliniker i höst) händer inte så mycket så länge det inte finns opinion i frågan. Hon jämför med frågan om rökning, som låg still tills man fick en mängd organisationer som ”Läkare mot tobak”. Robert och Barbro är överens att så länge regeringen inte tillsätter en utredning i frågan så kommer inget hända.