Jag har länge funderat på det absurda i att klassa sig som homosexuell. Inte för att det är mindre absurt att klassa sig som heterosexuell. Snarare tvärt om. Det är är absurt för att man lider av något slags översexuell/överemotionell störning om man verkligen ser potentiella partners i samtliga individer av ett visst kön. Sett i det här ljuset skulle bisexuella bara vara snäppet över ”jag tar vad som helst bara det har två ben, någorlunda kroppsvarmt och inte alltför drabbat av rigor mortis”.
I förrigår gick jag runt och räknade alla killar jag såg under en timma, och hur många av dessa som hade potential att bli engångsligg, pojkvänner eller någonstans däremellan. Genereröst räknat är det ungefär 15 av 100 som funkade. Nu kanske du tänker ”han är extremkräsen” eller ”alla snygga killar har såklart flytt Karlskrona och bara lämnat kvar de fula”. Jag tror att både min kräsenhet och Karlskronas fuckable vs two bags fugly-ratio är rätt genomsnittliga.
Att peka ut halva befolkningen som potentiella ragg, när majoriteten av dessa är lika ointressanta som vore de tjejer, är … trubbigt. Det är som att använda en slägga för att slå i småspik. Det är en grov lupp för att titta på något finmaskigt och intrikat, ett fack där man kan stoppa folk för att bringa en droppe ordning till det hav av kaos som livet är.
Bara så att det är tydligt: Jag har inte blivit straight. Jag har ännu inte varit i närheten av en fitta (jag har inte ens haft den runt halsen, då jag är kejsarsnittad) och som jag känner för tillfället så kan jag leva i trehundra år utan fittkontakt och dö sjukt onyfiken. Jag tänker inte klassa mig som icke-heterosexuell eller unstraight (även om jag gillar det sistnämnda ordet av andra anledningar). Jag skulle kanske kunna klassa mig som ”sexuellt annorlunda” om jag inte vore ganska vanilla i mitt sexuella utövande.
Ah. Såklart. Nu slog det mig. Jag är Jake-sexuell.
Andras blogginlägg om homosexualitet, heterosexualitet, unstraight, sexuell läggning, etiketter
Vem fan är inte Jake-sexuell? Jag har alltid klassat mig som hetero, men det finns ingen princip utan undantag!
Kan inte vi anamma det norska ordet ”homse” för denna… om jag får förenkla, ”homo för snygga män”-läggning? På så vis får man kalla sig det även här och inte bara på sommarjobb eller resor till Norge, och sen vet jag inte hur man inte skulle kunna tycka om att kallas ”homse”.
Jake? Gärna!
Men alla läggningar som slutar på -sexuell har en doft av bikt över sig. Och de är ju ganska moderna konstruktioner: på t.ex. 1700-talet var ingen homosexuell eller heterosexuell (för att inte TALA OM bisexuell, som jag anses vara). Nej, på den tiden var man mer intresserad av begär och dygd än föremålet för detta begär.
En av mina bästa vänner vägrar att kalla sig bög eller, ännu värre i hans ögon, ”HBT-person”. ”Jag är ingen bög. Jag råkar bara knulla med män”, säger han.
Men människan kan ju inte begripa verkligheten utan att kategorisera den, och när en kategori väl finns är det oerhört svårt att bortse från den. Så jag får fortsätta att vara ”bisexuell” och du ”homosexuell” och andra ”heterosexuella”. Utom Per Nuder som är metrosexuell.
@A: Ey, du får Angelina om du håller dig borta från Jake.
@Daniel: haha. Homse är det finaste ordet för bög, förutom kanske bösse. Fast med danskt ö då.
@Niklas: Totalt medhåll. Och jag vet: jag kommer alltid att få den etiketten av andra. Men jag kommer inte sätta den på mig själv.
Är din matematik med små militärpojkar inräknade?
@Julia: Matematik med små militärpojkar? Det låter … erotiskt, men jag förstår inte riktigt?