Inlägg av privat natur – Sida 93 – Being Micke Kazarnowicz

Nya ord: Paniktourettes

Paniktourettes: stressat tillstånd där man säger saker man inte menar, eller saker man egentligen hellre skulle äta daggmaskar än säga. Tillståndet uppstår vid möte med en person man tidigare haft något slags relation till, men som man inte träffat på ett tag. Tidigare pojk-/flickvänner, gamla klasskompisar och kk är typiska paniktourette-framkallande personer. Även personer man tycker är snygga och/eller coola kan framkalla grav paniktourettes.

När paniktourettes väl inträffar brukar tillståndet förvärra sig självt. Den drabbade vill gärna släta över det som just sagts, men då åkomman (tillfälligt) slår ut kommunikationen mellan intelligenscentrum och talorgan blir resultatet något som bara kan liknas vid att släcka bränder med flygfotogen.

Paniktourettes åtföljs ofta av en pinsam tystnad eller skadeglädje hos den orsakande personen, beroende på relation till den drabbade. Den drabbade får ofta djupa skamkänslor och önskan om akut hädangång, gärna medelst ett plötsligt hål i marken. Även åskådare kan drabbas av starka skamkänslor och/eller svårkontrollerade skrattanfall.

Paniktourettes kan inte botas och bara förebyggas i viss mån. Resultaten av tillståndet kan lindras genom att vara konstant berusad, eftersom man då kan skylla på alkoholen.

(Tack till coola Jessika Gedin, som myntade ordet.)

Internet i Sverige, 1995. Minns du?

Med anledning av lillasysters 20-årsdag samlades familjen över gemensam middag. Efter middagen tittade jag igenom bokhyllorna på jakt efter nostalgitrippar, och gissa om jag hittade vad jag sökte?

1995 var en tid när internet stavades Internet och var en fluga. @-tecknet kändes fräscht och modernt, och självklart kunde boken inte heta ”Internet på Svenska”, eller ens ”Internet i Sverige”. Nej, varje publikation som berörde det världsomspännande nätverket Internet och hade den minsta gnutta självaktning hade (minst) ett @-tecken med någonstans. Längst bak i boken fanns också en diskett med internet@sverige. Boken är skriven av ”Christer Sturmark författargrupp”, i vilken Christer Sturmark själv inte verkar vara en del. Det enda som Christer producerat i boken är det fyra stycken långa förordet.

Några saker jag påmindes om från den tiden:

Det hette rätt och slätt ”hemsida”. ”Webbplats” och ”sajt” var inte födda än.
Netscape Navigator var den populäraste ”WWW-läsaren”. Netscapes hemsida, 1996.
Blink-taggen, rulltexten och imagemaps var ännu inte implementerade. Animerade GIF-bilder var cool ”multimedia”.
Man kunde kommunicera via ”webchat”
WebCrawler var den hottaste sökmaskinen. AltaVista skulle strax ändra det. Webcrawlers hemsida, 1996.
Pauls uppkopplade kylskåp, badkar och kaffebryggaren på Cambridgeuniversitetet var sjukt coolt.
”Cybershopping” skulle vara det nyaste nya. Utbudet var begränsat, framförallt i Sverige. Lammfiol och rökt lax och CD-skivor var ungefär allt. Skulle man betala med så här 1996)? Betalkort var läskigt, och korrekturläsning sällsynt. Så här står det i avsnittet om ”cybershopping”:

Om det sitter en skrupelfri hacker på en plats i världen och använder ditt kortnummer på en helt annan plats i en helt annan del av världen, kan det lätt bli svårt att utreda brottet.
Hollywood Online var störst och bäst när det gällde nya filmer. Så här såg sidan ut. IMDb var fortfarande ett projekt speglat på högskoleservrar.
Egna domännamn var ovanliga. Kulturhuset nåddes till exempel via adressen http://www.dds.sics.se/DDS/kultur/kulturhuset/hemsida.html, Moderna Museet hade http://www.ot.se/ot/mm-interface.html (adresserna fungerar inte idag)
Internetcaféer var inne. Internet Aswellas Coffee, i hörnet Holländargatan/Tegnérgatan var det första i Sverige. 2 kronor per minut kostade det att sitta uppkopplad via deras 100-kilobitslina.
www.everyday.se var en ”startpunkt för Internet”. TV3 och ZTV fanns under Everyday.
Moderaterna hade hittat ut på internet, liksom Centerpartiet och Socialdemokraterna. Vänsterpartiet hade ingen egen hemsida. Kiruna-avdelningens sajt fick agera inofficiell informationskälla för Vänsterpartiet på webben. Så här såg partiernas sidor ut 1996: Moderaterna, Socialdemokraterna, Centern, Vänsterpartiet i Kiruna (1997)
De svenska dags- och kvällstidningarna som fanns på internet var Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad. Den senare hade i början adressen http://www.helsingborg.se/newspaper/hd.html och ”la ut tidningen i elektronisk form klockan 11 varje dag”. Så här såg Aftonbladet ut 1996 och Helsingborgs Dagblad ut 1997.
Dokusåpa-eran inleddes med MTV:s ”Real World”, som också hade en egen hemsida.
Smileys kallades ”emoticons”
Spray, som länge var den coolaste webbyrån startade. Spray gjorde bland annat Trygg Hansas hemsida 1996. Sidan bestod av en (på den tiden) jättecool imagemap. (Så här såg Spray respektive Trygg Hansa ut 1996)
Man hade möjligheten att bli IT-miljonär om man bara spelade sina kort rätt

Som du ser är de flesta speglingar av gamla sidor från 1996. Det beror på att Wayback Machine, som lagrar kopior av sajter, inte startade förrän 1996. Vet du adressen till någon sida du brukade besöka och vill ha en nostalgitripp kan du söka på Wayback Machine. Du behöver bara minnas vilken adress sajten hade.

Var du med? Vilket är ditt favoritminne från svenska internets barndom?

Nya ord: påbögad

Ett nyord som jag för första gången läser i Nöjesguidens artikel om bögklubbar är påbögad. Följer man samma struktur som övriga ord med ”på” som prefix (påpeka, påbörja, påminna) så torde det vara ”påböga, påbögade, påbögat”, men jag gillar inte riktigt flytet där. Spontant känns det bättre ”att böga på någon” än att ”påböga någon”. Därför:

Böga på: (verb) att som person av manligt kön utföra diverse homosexuella gärningar på annan person av samma kön. Böjs ”böga på, bögade på, bögat på” men blir i perfekt particip ”påbögad”.

Exempel:
”Får jag böga på dig?”
”Jag vill (inte) bli påbögad av dig”
”Akta dig så han inte bögar på dig”
”Ska vi böga på varandra?” (kan i informella sammanhang uttryckas som ”Ska vi böga”?)

Tack Aronson för tipset om artikeln!

Astrologi för pragmatiker

Lejonet (23/7 – 23/8) Lejonet har ofta ett storslaget sätt, men uppskattas ändå då han är generös och varmhjärt … Äh. Skitsnack.

Här är sanningen om ~~mig~~ alla lejon:

Lejonet (23/7 – 23/8) Du ser dig själv som en född ledare. Andra ser dig som en idiot. De flesta lejon är bråkmakare. Du är fåfäng och tål inte kritik. Din arrogans är direkt vedervärdig. Lejon är tjuvaktiga slynor och får ut mer av onani än sex.

Men jag är en mångfacetterad person, och inte en stereotyp schablon av ett stjärntecken. Jag har fler sidor. Därför känner jag också igen mig i till exempel väduren:

Väduren (21/3 – 20/4) Du har livlig fantasi och tror ofta du är förföljd av Säpo eller PRO. Du har lite inflytande på dina vänner och folk avskyr dig för att du skryter med den lilla makt du har. Du saknar självförtroende och du är en allmän nolla.

Vilket stjärntecken är du?

Två bra grooming-tips

Medan jag borstade tänderna så tänkte jag på de två bästa grooming-tipsen jag har fått:

1. Att alltid torr-raka pungen. Könshår och hår under armarna har en helt annan struktur än skägg. Till skillnad från skägget funkar könshår utmärkt att torr-raka. Bättre än blöt-rakning. Jag var grymt skeptisk när jag hörde det, men det funkar sjukt bra.

2. Att använda skäggtrimmer för att trimma ögonbrynen. Jag tyckte väl att mina ögonbryn var lite buskiga, men de var väl inte babylons hängande trädgårdar direkt. Trodde jag, tills jag testade trimmern. Mycket bättre. Har du en håtrimmer som man du ställa in på 5-6 millimeter borde den fungera lika bra som en skäggtrimmer.

Vicks Blå blir tuggummi

Jag har för första gången suttit framför en tvåvägsspegel. Känslan av förhörsrum förstärktes av mikrofonerna, kameran och knattret från killen som skrev ner vad vi sa. Det var en väldokumenterad tillställning.

Det handlade om tuggummi och halstabletter. Vicks Blå ville veta hur 20- och 30-somethings ställde sig till deras nya produktid�er. Jag kan inte påstå att Vicks Blå Minis känns så jätteinnovativt. Vicks Blå, fast mindre. Däremot var tuggummit rätt kul. Det var runt till formen, ungefär som en tablett. Det var dessutom tvåfärgat, blått och vitt, vilket förde tankarna till diskmedelstabletter. Smaken var Vicks Blå, fast mildare och med mer sötma.

Vi får se om de andra fokusgrupperna gillar tuggummit lika mycket som vi gjorde. Isåfall lär vi inom en snar framtid se Vicks Blå-tuggummi i butkshyllorna. Jag hoppas de ger tuggummit ett bättre namn än arbetsnamnet ”Vicks Blue Minis”

Vad fan?

Jag har ju förstått att vårt förhållande har några småsaker vi behöver reda ut, som vår kommunikation till exempel. Jag menar, man kommer bara så långt i ett långdistansförhållande om man inte får svar på mailen man skickar till sin pojkvän. Jag har försökt ta det via telefon, men hans agent vägrar lämna ut telefonnumret, och är väldigt nitisk i sitt förnekande av mitt och Jakes förhållande: han förnekar det även för mig. Så visst, jag och Jake har uppenbara förhållandeproblem, men jag visste inte att vi gått så långt att vi börjat träffa andra. Slynluder!

Sexfaktor 7

Sörentorp var vid en första anblick hållplatsen som gud glömde. Den ligger ingenstans. När man tar buss 178 eller 603 mot Kista så är det Danderyd – ingenting – ingenting – Sörentorp – ingenting – Helenelund. Men efter ett tag fattade jag att det är Stockholms bästa smultronställe. Om man med smultronställe menar kollektivtrafikhållplats med hög sexfaktor.

Visst finns Universitetet, som ju har en hög andel hunkar. Liksom Flemingsberg. Men de har en sexfaktor på kanske 2, vilket betyder att av tio personer som kliver av eller på den hållplatsen är två så snygga att ~~jag~~ man skulle ha sex med dem om tillfälle gavs. Vilket inte är att förakta. Sexfaktorn alltså. De flesta hållplatser har svårt att komma upp i sexfaktor 1.

Svaret på den uppenbara frågan är enkelt: för att enda skälet till att kliva av eller på vid Sörentorp är om man ska ~~stalka polisaspiranter~~ till Polishögskolan. Polishögskolan i Stockholm har 898 studerande, och sisådär fyra av fem är killar. Det är klart att det finns en hel del utseendehämmade polisstuderande, men de blir lite snygga by association. Enda som skulle kunna generera en högre sexfaktor är en station där bara värnpliktiga kliver av och på. Nakna och inoljade. Med Jake Gyllenhaal som sällskap. Naken och inoljad.

Jag vill härmed dementera att jag insåg det här för att jag brukar leka Felix Herngrens rulltrappelek från ”Vuxna Människor” på bussar och tunnelbanor. Rent hypotetiskt så skulle det kunna vara så att jag vid varje hållplats måste ha sex med någon av dem som kliver på färdmedlet. I verkligheten är det ju bara konstiga, omogna och/eller sexuellt frustrerade personer som gör sånt.

Jag var tvungen att söka på nätet för att se om jag skulle vara ensam om att bete mig så, om jag nu gjorde det. Men det finns tydligen personer som är ~~lika knäppa som jag~~ så konstiga att de faktiskt leker så. Spårvagnspåsättning, heter det i Göteborg. Ska vi säga t-baneknull här i Stockholm då?

My body is a movie and your penis is the star

Snygg, sexig & singel är en lättsam romcom med ett udda musikalinslag. På en restaurang brister Cameron Diaz, Christina Applegate och Selma Blair ut i ett dans- och sångnummer. I fem minuter blir denna (med amerikanska mått) vågade och hyfsat roliga feelgood-rulle en fullfjädrad musikal med sjungande och dansande ensemble. Musiken är från låten ”I’m too sexy” med Right Said Fred, men texten handlar om hur tjejerna ljuger om snoppstorlek för sina älskare. Refrängen, ”You’re too big to fit in here”, handlar såklart om att killen är så välutrustad att han inte får plats i någon av kroppsöppningarna. Sedan återgår filmen till klassisk romcom. Surrealistiskt, och jätteroligt. Roligast av allt är att tjejerna har varit med och skrivit låten. Och att scenen censurerades i USA och endast finns med i den europeiska versionen.

”You’re too big to fit in here” och ”My body is a movie and your strap-on really hurts” är ungefär rätt soundtrack till Mission Impossible 3 också, av bilden som SF publicerar i bioannonserna att döma.

Om vi bortser från spekulationerna i varför en bild ur Toms privata arkiv används för att promota filmen, så måste Tom lära Katie att vara mer försiktig. Gör det ont så gör man fel. Såvida inte man vill att det gör ont, förstås.

Kategori: Inlägg av privat natur