Kategori: Inlägg av privat natur

Filmrecension: Djävulen bär Prada

Lyxbiografer här i USA är lyxiga på ett sätt som SF och Astoria inte kan stava till. Hittills har jag förvisso inte stött på en enda biograf som spöar Electric Cinema i London, men även den sämsta salongen vi varit i här i USA är bättre än den fläskigaste salongen på Filmstaden Sergel. The Bridge, biografen vi var på och såg Djävulen bär Prada, är inget undantag. Stolarna är breda och kan tippa bakåt när man lutar sig för en bekvämare nackvinkel.

Filmen är definitivt sevärd. Det är inte storyn som är det mest givande. Manuset innehåller få överraskningar, men är behagligt och utgör sällan något störningsmoment. Ett plus är att den är betydligt friare från klich�er än jag vågade hoppas. Det som är fantastiskt är Meryl Streep, som trots att hon för tankarna till Cruella De Vil i ”Pongo och de 101 dalamantinerna” (som spelas av Glenn Close) gör en fantastiskt bitchig roll utan att en enda gång höja rösten över låg samtalston. Tanken på Meryl Streeps karaktär från Djävulen bär Prada som möter någon av Suzanne Reuters bitchigare karaktärer borde kunna ge material till minst fyra dragshower på Pride i år. Anne Hathaway passar utmärkt i sin roll och är söt och trovärdig, liksom de övriga karaktärerna. Det som är bäst i filmen är dialogen. Välskriven och rapp drog den ner en hel del skrattsalvor från publiken. Flest från oss tre svenskar som skrattade på fler ställen än amerikanarna.

Åtta av tio i underhållningsvärde om man uppskattar bitchighet och askungesagor, annars sjunker underhållningsvärdet markant.

Andra bloggar om: , , ,

Kåt och deprimerad i filmens Mecca

Om det är något jänkarna kan så är det underhållning. När man går in på en av deras nöjesparker är det som om världen utanför upphör att existera. Allt är bara happy, happy, joy, joy och rosaskimrande filter. Universal Studios är på det sättet i dubbel bemärkelse, eftersom det är en nöjespark med underhållning som tema. Redan Universal City, shoppingcentret utanför Universal Studios, är glatt, snällt och okontroversiellt men ändå spännande på ett filmvis. Verklighetsflykt i kubik.

Universal Studios är en nöjespark som ligger på samma område som Universal spelar in sina filmer på. Attraktionerna är alla knutna till filmer som Universal producerat, och bland höjdarna märks Terminator 2: 3D, Water World och Shrek 4D. Hollywood har alltid haft en egen uppsättning av verklighet och fysiska lagar.

Hur som helst, det bästa med filmen Water World är faktiskt spinoff-showen på Universal Studios. Vattenskotrar, explosioner och flygplan som kraschar i en sjö. Vad mer kan man begära av en show? Det är tack och lov inte Kevin Costner som spelar i den här uppsättningen, han är upptagen med att spela in The Guardian, en film om räddningsdykare. Men vänta, tänker du nu, har det inte redan gjorts en sån film med Robert De Niro och Cuba Gooding Jr? Jo. Men Kevin fick sån ambivalens kring sin manlighet efter trikåerna i Robin Hood – Prince of Thieves att han behöver göra så många machoroller han hinner, och han har tömt ut polis, brandman, brevbärare och mutanthjälte. What’s a girl boy to do? Han tar också med sig Asthon Kutcher i fallet. The Guardian kommer liksom The Postman och till skillnad från Water World, inte att få ett existensberättigande i form av en skön attraktion på Universal Studios. Det är nämligen inte Universal som gör filmen. Hur som helst, foton från Water World finns här.

Terminator 2 3D är också en sak man inte får missa på Universal Studios. Det är ganska mäktigt att se en blandning av livs levande skådespelare och 3D-film på tre biodukar. The Mummy, en lite annorlunda berg- och dalbanetur var också rätt skoj och läskigare än Van Helsing, som är något slags spökhuset light. Det läskigaste där var brudarna framför oss. De var så läskigt korkade att de blev rädda åt sina egna skrik när något skrämde dem. Som ett ekorrhjul i stereo.

Något man definitivt inte ska missa är The Back Lot Tour, en tur i öppna vagnar på själva studioområdet. Dels får man se rekvisita från faktiska filmer, till exempel bilar (både stillastående, exploderande och dansande), kraschade flygplan eller Psycho-hus, och dels får man ta del av specialeffekter och inspelningsscener. Vi fick se bilar som exploderade, King Kong som rev en bro och vara med om en jordbävning. Och så åkte vi förbi Whisteria Lane! En film som innehåller tre filmer från turen:

Fear Factor Live är en annan attraktion vi såg. De använde sig av besökare som deltagare i showen, och jag funderade allvarligt på att ställa upp. Jag tänkte att de inte skulle ha med äckliga saker som milkshake gjord på sur gammal mjölk, grisögon och ruttna fiskinälvor, toppat med larver och kackerlackor – men det var precis vad de gjorde. En tjej fick sitta med huvudet i en plastlåda som de stoppade ner massa skorpioner i. Galet och inte speciellt bra.

När vi skulle hem blev jag lite deprimerad över att jag ännu inte sett Jake Gyllenhaal. Jag blev ännu mer deprimerad när jag blev påmind om att det enda jag kommit i närheten av att ha sex med i USA är en stol och en ölflaska. Så jag gjorde det enda rätta: gick in på Ben & Jerry’s och köpte en chokladdoppad våffla med chocolate therapy, coffe with chocolate chunks och choclate chip cookie dough. Innan chokladterapin var jag deprimerad och kåt. Efter var jag fet, deprimerad och kåt. Inte ens margaritan i hotellbaren tröstade speciellt mycket.

Andra bloggar om: , , , ,

Inside Hilton

San Fransisco var suveränt. Bio på Metreon, clam chowder på Fisherman’s Wharf, där jag också åt Ben & Jerry’s-glass. Jag kunde inte bestämma mig för vad som var bättre: den snygga glassförsäljaren eller ”chocolate therapy” som förmodligen är världens godaste chokladglass. Som avslutning hittade vi till Tangerine, en pan-asiatisk restaurang i Castro som serverade sanslöst bra asiatisk-insipirerad mat. Servicen var professionell och personlig på ett sätt som en straight kille aldrig skulle kunna leverera. Priserna var lika låga som maten var sanslöst god.

Vi tog highway 1 ner från San Francisco till Los Angeles. På ett ställe hade ettan rasat och vi var tvungna att ta en omväg, vilket ledde oss över bergen och in i fantastiska miljöer. Uppe på bergen omgavs vi av molnen, som för oss såg ut som dimma som driver jättefort. All fukt skapade en lummig och grön omgivning och träden bildade korridorer över vägen. Det var snudd på magiskt. Att sen se klipporna och havet när man kör på ”ettan” är nästan lika bra. USA kan verkligen stoltsera med enormt häftig natur.

Hearst Castle är ett kapitel för sig. För en europé som har sett slotten vi har här är det inte lika imponerande som för amerikaner som inte har några riktiga slott. William Hearst hade inte så bra smak, men arkitekten lyckades göra en del bra grejer av det. Jag ska berätta allt om det så fort jag fått sova ut.

Vi är framme vid sista stoppet: Los Angeles. Vi har just checkat in på hotellet vi ska bo på här, ett av hotellen i Hilton-imperiet. Det här är det galnaste hotellet hittills, det är tvårumssviter. Jag har två teveapparater i mitt hotellrum. Och en jäkligt spooky spegel i sovrummet som det passerar skuggor i när sitter här i sängen och skriver på laptoppen. Imorrn är det Universal Studios och sen en koll på nattlivet i West Hollywood.

Andra bloggar om: , , ,

Sex i matform

När vi skulle käka middag ikväll irrade vi runt lite kring hamnkvarteren och stötte på ett ställe som heter Ozumo. De verkade servera japansk mat, och vi tänkte ”why not”. Om du någonsin är i San Francisco får du inte missa den här restaurangen. Det finns inte många måltider jag ätit hittills som kan tävla med maten vi fick ikväll. Enda jag kommer på på rak arm är avsmakningsmenyn på Gondolen i Stockholm, och det här är betydligt billigare.

Ozumo har två kök: en japansk grill och ett sushikök. Man kan antingen beställa var för sig, eller beställa flera rätter som alla delar på. Sushin ska var jättebra, men är hyfsat dyr. Bitarna beställs för sig och kostar mellan 5 och 8 dollar per bit. Maki (rullar) kostar 12-18 dollar per rulle, och sashimi finns till något lägre priser. De övriga rätterna på menyn är billigare: tre förrätter, fyra varmrätter med cocktails, öl och vatten till maten kostade 180 dollar exklusive dricks.

Perfekt ställe vare sig man är ute på dejt, ska käka middag med familjen eller vill äta en finare middag med polarna. Servicen är så klart på topp. Jag gissar att man behöver beställa bord till helgkvällar. Vi fick bord utan förbeställning, men så är 4 juli inte en resturanghelg i USA.

Hur som helst, ska du till San Francisco, kom då ihåg ”Ozumo”.

Andra bloggar om: , , ,

Filmrecension: Click

Igår såg vi Click, Adam Sandler-komedin där han får en universell fjärrkontroll som verkligen är universell. När jag såg trailern för något tag sedan tänkte jag ”aha, det här kan vara något”. När jag nu sett filmen är jag lite besviken.

Adam Sandler spelar en av sina standardroller: snäll, rolig och lite mesig. Ungefär som ”50 first dates”, fast med småbarn och utan Drew Barrymore. Kate Beckinsale är förvisso snyggare än Drew och passar nog bättre i rollen som tam amerikansk hemmafru, men filmen hade blivit roligare med en bättre kvinnlig motspelare.

Historien är ”En julsaga” i modern miljö och utan julen, och den är precis så förutsägbar som den låter. Visst finns där en del skämt som publiken skrattade åt, men för att vara en komedi så var det ovanligt tyst i salongen. En genomsnittlig amerikansk rom-com kryddad med lite sensmoral som resulterar i betyget ”svag femma” på en skala av tio. Enda anledningen att se denna rulle på bio är om du vill ha en harmlös och skön dejtfilm, annars kan du lika gärna vänta på DVD-versionen. Eller så ser du om ”50 first dates”, som är betydligt bättre än ”Click”.

Andra bloggar om: , ,

Filmrecension: Superman Returns

För alla som gillade de första Stålmannen-filmerna med Christopher Reeve är Superman Returns en glädjande överraskning. Brian Singer har lyckats behålla känslan från de första filmerna och samtidigt göra en modern film med bra karaktärer. Brandon Routh gör en utmärkt och trovärdig roll både som en småtöntig Clark Kent och en cool Stålmannen. Brandon är snygg på det där lite mesiga american boy next door-sättet, precis som Stålmannen skall vara. Jimmy Olsens roll är också välcastad, Sam Huntington är ett utmärkt val utseende- och stilmässigt. Den tyngsta skådespelaren är såklart Kevin Spacey som en välskräddad Lex Luthor. Det är bara Kate Bosworth som känns lite halvdan och anonym.

Storyn är klassiskt Stålmannen-esque och lagom spännande, mest för att jag verkligen satt och brydde mig om vad som hände med karaktärerna. Vissa avsnitt av filmen kunde kännas lite långsamma, men på det hela är det en klassisk actionfilm med en av de häftigaste superhjältarna. 7 av 10 kammar den lätt hem, och för oss Stålmannen-fans är den uppe och nosar på en åtta.

När det gäller själva IMAX-versionen av filmen så var den största behållningen den stora duken. Det var bara vissa scener som var i 3D, och visst var det häftigt att se Stålmannen flyga mot en, men det kändes mest som en bonus och inget måste.

Jag hoppas bara den heter Stålmannen när den dyker upp på svenska biografer och inte ”Superman”.

Andra bloggar om: , , ,

Drömtydning

Jag drömde just att jag fotograferade en albinofladdermus som var jättedålig på att klättra och istället spelade död. Sen låste jag huset, men jag var tvungen att pinka först. Hunden som bodde i huset pinkade bredvid mig. Han missade målet och kissade ner min sko. Jag hoppas drömmen betyder ”Du kommer träffa Jake Gyllenhaal, som blir kär i dig vid första ögonkastet och ni kommer leva lyckliga resten av era dagar”.

Någon som har ett drömtydningslexikon till hands?

Det mest spännande som hänt hittills här i San Fransisco är att jag slog handen i en buske när jag skulle ta på mig tröjan och fick en liten spricka i lillfingret. Men vi kom fram först igår eftermiddag. Idag är det Fourth of July, så jag räknar med mycket party. Och så ska vi se nya Stålmannen-filmen. I IMAX-format. Med 3d-effekter.

What happens in Vegas …

Jag vet att regeln är ”What happens in Vegas, stays in Vegas”.

Jag har varit med om en riktig Vegas-upplevelse. Jag har försökt skriva om det, men det går inte. Det är så mycket. Det är så konstigt.

Så det kommer bli mitt bloggsommarprat så fort jag kommit hem. Tills dess kan du få se två foton på vad händelsen involverade, och fundera vad som egentligen försiggick den där lördagkvällen i Vegas …

What happens in Vegas, stays in Vegas

This should stay in Vegas, too

Andra bloggar om: , ,

Las Vegas för nybörjaren

Las Vegas är ett måste att besöka minst en gång i livet. i alla fall för dig som gillar upplevelser. Du kan vara i Las Vegas i två veckor och uppleva nya saker varje dag, se nya shower varje kväll och äta på nya ställen vid varje måltid.

Las Vegas är en leksaksstad. Hotellen skulle lika gärna kunna vara byggda av en dagisklass som fått fantisera fritt kring hur hus skulle kunna se ut. �Som en cirkus�, säger en. �Som ett sagoslott�, säger en annan. I Vegas får alla vara med, så man bygger helt enkelt både Circus, Circus och Excalibur. Tillsammans med Ceasar�s Palace (romerskt tema), The Venetian (Venedig komplett med gondoler), Luxor (Pyramidformat med sfinx), Hooters (stora tuttar i minimala tröjor) och alla andra hotell du kan tänka dig.

Las Vegas är en ökenstad. Temperaturen ligger mellan 35 och 45 grader, och det är en torr värme. Allt är luftkonditionerat, inklusive partytält och (vissa) uteserveringar. Att tänka på energin som går åt för att kyla och lysa upp den här enorma festivalen är ungefär som att tänka på att rymden är oändlig. Man förstår det i teorin, men det är ogreppbart i praktiken.

Las Vegas förändras hela tiden. Det pågår byggnationer överallt. Nya hotell, nya bostadsrätter, nya shoppingställen. Las Vegas byggnadsindustri måste vara en av de mest överhettade i hela Nordamerika. Med alla byggnationer vi såg så kommer det vara en helt ny stad om ett år.

Las Vegas är turistindustri. Flygplatsen är en sevärdhet i sig. På kvällarna kan man se hur planen står i kö för att landa. Fyra, fem flygplan, varav tre är på väg ner till samma landningsbana är en rätt skön syn. Har du tur är det också en åskstorm över bergen, vilket gör att du får se blixtar av ett slag som sällan skådas i Sverige.

Här är några av mina erfarenheter från vår blixtvisit:

Gör: Bo på South Central. Stort och nytt hotell med alla nödvändigheter men utan något tema. Ligger en bit bort från the Strip, men är i gengäld billigt, mycket fräscht och har stora rum. Till och från the Strip tar du dig med bil (parkering är gratis), skyttelbuss eller taxi.

Gör inte: Bo på temahotell. Att bo på Paris, Paris kanske ter sig kul till en början, men efter tre dagar med konstant kvasifransk skvalmusik vill man slita av sig armen för att ha något att slå sönder högtalarna med. Ungefär samma gäller för de andra temahotellen.

Gör: Ät på Todai. Asiatisk buffé med klass. Jag var hyfsat skeptisk till sushibuffé, men sushin på Todai är minst lika bra som den du får på de bra restaurangerna i Stockholm. Bonus för sällsynta bitar som unagi (sötvattens-ål) och annorlunda rullar. Sushikockarna gör dessutom rullar på beställning. Missa inte den suveränt goda grönt te-glassen. För dryga 200 spänn får du allt du kan äta, dricka tillkommer separat.

Gör inte: Undvik bufféer bara för att du har dåliga erfarenheter av det. I Las Vegas vet man hur en buff� ska se ut, och oavsett tema så är du i princip garanterad en bra upplevelse.

Gör: Besök temahotellen. En bra början är Stratosphere. Med sitt 350 meter höga torn erbjuder Stratosphere en bra överblick över stan och de andra hotellen. Utsikten är fantastisk! Det kostar omkring en hundralapp att åka upp i tornet.

Gör inte: Gå oplanerat. Det gäller att planera vilka hotell du vill besöka. Har du begränsat med tid och vill både hinna shoppa, se hotellen och några shower så gäller det att välja ut vilka hotell du vill se och vilka du kan tänka dig att vara utan. Många hotell har utställningar eller åkturer som tar en del tid i anspråk.

Gör: Åk uppskjutet (Big Shot) på toppen av Stratosphere. Att bli uppskjuten en bit när man redan befinner sig på 350 meters höjd är en … upplevelse. Klart bättre än Gröna Lunds version.

Gör inte: Insanity, en annan åktur i Stratosphere. Tråkig och mesig, inte alls så häftig som den framställs på affischen. Det kom varken leenden eller ljud från dem som åkte, och jag var inte imponerad alls. Åk inte heller New York, New Yorks berg- och dalbana. Gammal och skakig, med samma whiplash-varning som i �Vilda Musen�. Oskön för ryggen överlag. Kostar 12.50 USD att åka, men är knappt värd 2.50.

Gör: Besök alla factory outlets som ligger omkring staden. Vi hittade minst tre-fyra stycken och gjorde suveräna fynd:

Sportstrumpor, Adidas, 2 pack 75 kronor
Skinnjacka i kvalitetsskinn, 750 kronor
T-shirt, Abercrombie & Fitch, 200 kronor
Pik�tröja, Levi�s, 120 kronor
Jeans, Levi�s, 150 kronor
T-shirt, Quiksilver, 75 kronor
Flip-flops, Quiksilver, 200 kronor
Billabong-skjorta, 220 kronor
Solglasögon, Dolce & Gabbana, 1500 kronor
Läderskärp till finbyxor, 1 krona (!)
Träningsskor, Nike, 450 kronor

Det finns få ställen som är billigare om man vill skaffa sig en basgarderob, framförallt om man vill ha äkta vara och inte kopior. Grejerna är av bra kvalitet, och säljs oftast ut på grund av stora inköp snarare än fel på produkterna.

För den mer kräsne rekommenderas Fashion Show, ett shoppingcentrum på the Strip som har lite mer exklusiva butiker. Diesel, Saks 5th Avenue och Abercrombie & Fitch finns här, liksom en modeshow som körs varje heltimme. Showen är rätt häftig: både catwalk och modeller kommer upp ur golvet (foton finns här).

Räkna med att det tar större delen av en dag att besöka två shoppingcentra.

Gör inte: Misstaget att tänka ”Äh, jag behöver inte prova”. Amerikanska storlekar skiljer sig från svenska. För någon som har medium i Sverige är det ofta small som gäller i USA.

Gör: Se en show! När det gäller shower är det mycket tycke och smak. Gillar du cirkus är någon av Cirque du Soleils shower att rekommendera. För tillfället körs fem (!) olika Cirque du Soleil-shower i Vegas. Personligen fick jag ut mer av Anthony Cool�s Raw and Uncensored, en hypnos-show som är snuskig även med svenska mått mätt. Räkna med att showerna kostar mellan 500 och 1500 kronor per person, beroende på popularitet och hur bra platser du vill ha. Rekommenderas varmt om du tänker supa hårt och inte vill vara bakfull nästa dag1.

Gör inte: Ställ upp som frivilligt hypnos-offer i Anthony Cool’s Raw and Uncensored. Det kan leda till att du gör saker inför publik som du knappt skulle göra om du var ensam. Har jag hört.

Las Vegas är en stad för party. Det här är stan du besöker med bästa kompisarna, inte med mamma och pappa. Och kom alltid ihåg: What happens in Vegas, stays in Vegas.

Här finns en massa foton från USA och Las Vegas.

1Som tack för att man ställer upp får man ett sjujävla partyhumör, noll ångest och vaknar utvilad dan därpå oavsett hur mycket man supit. Har jag hört.

Andra bloggar om: , , ,

Shopping my religion

Las Vegas har allt. Sol, shopping, nöjen och gratis drinkar – allt i ett luftkonditionerat ökenklimat. Det är en overklig stad, det är svårt att föreställa sig att någon föds eller bor här. Det är lite som om Vegas vore en enorm festival, och när den tar slut så försvinner alla till sina riktiga hem i andra städer. Det är bara det att festivalen aldrig tar slut. Du kan äta frukost dygnet runt, du kan gambla på 7-eleven och du kan supa dig redlös på snorbilliga, om inte gratis, drinkar. 2 dollar för en rejäl margherita är inga pengar med svenska mått mätt.

Du kan också shoppa dig lycklig i Las Vegas. Glasögonen är snygga, men hur ser jag ut?Uttrycket ”den som säger att lycka inte kan köpas för pengar vet inte var hen ska shoppa” måste ha myntats just här. Jag blev i alla fall lycklig när jag hittade precis rätt solglasögon för en spottstyver jämfört med vad de kostar hemma (de är dock inte tillräckligt snygga för att lyckas dra uppmärksamheten ifrån att jag ser smått intelligenshämmad ut). Och Abercrombie & Fitch finns ju inte ens i Sverige, vilket är synd. All personal som jobbar på A&F-butiken här i Vegas ser ut att ha hoppat ur sommarkatalogen. Det första som mötte oss innanför ingången är en kille som ler och hälsar kunderna välkomna. Vilket skulle kunnat vara vardag i vilken annan butik som helst i USA, men på Abercrombie & Fitch står killen såklart med bar överkropp och visar upp ett charmigt leende och ett deffat sexpack. Eftersom han inte var till salu (jag frågade) fick jag nöja mig med en t-shirt, ett halsband och ett armband.

I morse körde vi extreme sunbathing. Det är som att sola, men i extrema förhållanden. 38 graders värme redan klockan nio på morgonen, och ”extreme UV-levels” enligt väderleksprognosen. Jag tänkte att vi ändå ska åka förbi stället där man testsprängde atombomber, och strålningen därifrån borde ta ut den eventuella hudcancer jag lyckats odla här i Las Vegas.

På kvällen såg vi en av Cirque du Soleil-showerna som går här i Las Vegas. Cirque du Soleil är som cirkus med trapetskonstnärer, clowner och eldslukare, fast utan djur och lite häftigare. Dekor och scenkläder förde tankarna till Final Fantasy, Soul Reaver och Planescape Torment, vilket var nog så häftigt. Jag blev aldrig helt fast i showens magi, jag satt mest och undrade över tekniken bakom som var minst lika imponerande som artisterna. Vilket säger mest om tekniken, eftersom artisterna verkligen är cirkusartister av världsklass. Det är kul att ha sett Cirque du Soleil en gång, men med biljettpriser på 150 dollar styck är jag glad att jag inte är en fembarnsfamilj.

Jag har ännu inte vunnit något på maskinerna, men jag har fått tre gratisdrinkar. Vilket går rätt jämnt ut.

Imorrn ska vi till Stratosphere. Vi får se om jag lyckas behålla förståndet på deras galna attraktioner.

Andra bloggar om: , , ,