10 saker till

  1. Jag har rätt stark sexdrift.
  2. Nånstans varannan, var tredje månad har jag några dagar när min sexlust är noll.
  3. Jag har åkt runt i skolor och pratat med högstadieelever om hur det är att vara ung och homosexuell.
  4. Jag får grym prestationsångest av snygga killar och personer som är duktiga på något jag inte behärskar.
  5. Jag har simhud mellan två av tårna på högerfoten.
  6. Jag har fått höra att jag borde sluta som aerobic-instruktör eftersom min stil är för manlig.
  7. Jag bröt ansiktet på tre ställen första veckan jag åkte inlines.
  8. Jag har tre syskon. Alla är halvsyskon.
  9. Jag har en liten teaterapa i mig.
  10. Teaterapan krigar ständigt med kontrollfreaket i mig. Jag hejar på apan, men hittills har kontrollfreaket varit starkare.

« 10 saker | Ytterligare 10 saker »

Andra bloggar om: , , ,

Bloggenkät: vikare eller skrynklare?

Jag måste erkänna att jag precis som Aronson testade att vara skrynklare. Det funkar lika bra, men känns ovant. Ungefär som att borsta tänderna med fel hand. Är det hjärngympa att gå mellan skrynklare och vikare också? Eller måste man torka sig med fel hand? Hur som helst så förblir jag nog en vikare.

I en kommentar till originalinlägget trodde Mr att de flesta vikare var tjejer och skrynklare var killar, och ville se en enkät om det. Jag tror inte det skiljer så mycket mellan könen, men det verkar finnas betydligt fler skrynklare än jag först trodde. Mikebike tyckte att man ska dela upp världen i ”vikare” eller ”skrynklare”. Så, för att få lite mer klarhet i frågan, kommer här en enkät:

(vikare viker pappret mellan varje torkning, skrynklare skrynklar ihop det, lindare lindar det runt handen)

[poll id=”2″]

Andra bloggar om: , ,

10 saker

Goesta på Det Ljuva Livet inspirerades av Bara Elin och inspirerade både Akut Insikt och mig. Fast jag orkar inte med hundra på en gång. Jag tar tio i taget.

  1. Jag har ett Kevin Bacon-nummer. Det är 3.
  2. Jag var min egen fadersfigur under uppväxten, och jag skulle inte ändra på det om jag fick chansen.
  3. Liksom de flesta som varit sina egna fadersfigurer blandar jag ibland ihop kärlek och beundran.
  4. Jag tycker att händer kan vara jäkligt sexiga och kollar ofta på händer hos killar.
  5. Jag hatade mina långa ögonfransar som barn, för de fick mig att se ut som en flicka.
  6. Jag har ännu aldrig kysst någon jag älskat på riktigt och som på riktigt älskat mig tillbaka.
  7. Jag är jätteblödig av mig och kan börja grina av vilken romcom som helst
  8. Jag gråter nästan aldrig när andra kan se.
  9. Jag är en trestegsbangare och en trivselbooster.
  10. Kalle & Hobbe är en av mina favoritserier.

10 saker till »

Andra bloggar om: , , ,

Raggning på nätet 101

Det finns två saker som stör mig vid nätragg och community-cruising. Egentligen finns det fler än två, men det finns två som ständigt återkommer.

Alla korkade frågors moder

Den är enkel att ställa och ställs ofta. Jag vet inte om det är lathet, intelligensimpotens eller inavel som ligger bakom en fråga som på samma gång uttrycker intresse och arrogans:

”Vem är du då?”

Jag skulle kunna svara ”Kille, 28, 181 lång, bor i Danderyd”. Men det vet han redan, det står ju i min profil. Jag skulle kunna skriva mitt livs historia i något slags förkortad snabbversion, men det vore att kasta pärlor för svin – varför ska jag anstränga mig när han uppenbarligen inte ens orkat läsa min presentation? Jag skulle kunna ställa motfrågan ”Är din pappa och morfar verkligen samma person?”. Nu har jag resignerat och brukar svara så här.

Tre exempel på fungerande inledningsfraser ur verkligheten:

tja! var en grym sida du hade så jag kände jag ville messa… läget?

Så du dansar alltid nykter? how come?

romantiska komedier?! *kräkgest*

:)

(I min presentation stod att jag dansar alltid nykter och gillar film, med en sjuklig förkärlek till romantiska komedier och dystopisk sci-fi.)

Sippa omskrivningar

Även känd som ”Gå inte som katten kring het gröt”. De flesta misstagen i den här kategorin begås av personer som är ute efter sex och inte en dejt. Jag kan inte minnas att någon frågat ”Ska vi knulla?” och menat ”Vill du ta en långpromenad med mig?”. Däremot har det hänt att jag fått frågan ”Lust med lite bus?”

Varje gång jag hör ”bus” eller ”busa” ser jag hur man drar på sig Emil-kepsen och hissar upp Ida i flaggstången. Att kalla sex för bus är infantilt på gränsen till blöjlekar. Är man inne på blöjlekar och infantilism så kan det ju vara en okej omskrivning, annars bör man kalla saker för vad de är. ”Ska vi knulla?” eller ”Ska vi ha sex?” är utmärkta formuleringar.

Andra omskrivningar för sex som är tveksamma:
Fika – sorry, matsex med kaffe och cheesecake är inte min grej (men jag är öppen för experiment med mat och sex)
Gosa, mysa, kramas – ska vi knulla eller leka förhållande?
Kela – Jomenvisst, hoppa upp på kassa-apparaten så ska jag bonga in den!
Porra – är det detsamma som att knulla i soft motljus på Bel Ami-vis?

Om du är kåt och ute efter sexragg, ställ inte frågor om hur många syskon jag har, hur länge jag har jobbat på mitt nuvarande jobb eller vad jag gillar för musik. Du vill inte få mig att tro att du vill lära känna mig, du vill få mig att fatta att du vill sätta på mig. Eller bli påsatt av mig. Vilket du nu föredrar.

3 exempel på bra och verkliga inledningar vid sexragg:

om du är bredd att testa allt minst en gång borde du testa en 3kant med oss, du kommer inte ångra dig!

Ligg med mig :-)

oj fan
vilken goding

Bubblare: när någon som inte har bild på sig själv frågar om jag har ”fler bilder för byte”. Det är som att provköra en bil och sen försöka köpa en annan med provkörningsbilen som inbyte.

Andra bloggar om: , , , ,

Vikare eller skrynklare?

Jeopardy-presentationer i all ära, men det finns få frågor som, oavsett om du får svar eller inte, avslöjar mer om en person än ”är du en vikare eller skrynklare?”. Den kan ställas till vem som helst, från bordsgrannen på Nobelmiddagen till coyote ugly-ragget morgonen efter en legendarisk fylla.

Nu ställer jag den till dig (och Silverfisken och Mikebike). Är du en vikare eller en skrynklare?

(Jag är en vikare.)

Andra bloggar om:

Bukkake-maskin

Saxat från Warpdrive:

(ceflower) <3 dumma kunder
(ceflower) kom in en tjej på typ fjorton år
(ceflower) ”Hej har ni någon bukakke-maskin?”
(ceflower) ”eeeh? va?”
(ceflower) ”har ni någon bukakke-maskin?”
(ceflower) ”vet du vad bukakke är?”
(ceflower) ”sån där grej som man får låtar på tvn så kan man sjunga med”
(ceflower) ”karaokemaskin?”
(ceflower) ”så kanske det heter, min bror sa att det hette bukakke”

För dig som inte vet vad bukkake är finns en förklaring på Wikipedia

Andra bloggar om: , ,

Lika som bär

Pirates of the Caribbean-trilogin och Matrix-trilogin Suverän första del, en måste-ha-på-dvd-rulle som man minns långt efter att den slutat gå på bio. Karaktärer man minns. Uppföljare som spelas in parallellt. En tvåa som visar sig vara småsunkig och sakna själ. Att satsa pengar på att trean i Pirates of the Caribbean kommer suga hårig getpung är som att stoppa in pengar på Föreninggsparbankens lönekonto: 0% ränta, 0% avkastning.

Loka-reklamen och Ramlösa-Reklamen Egentligen inte så lika eftersom Lokas är mycket bättre. Kanal 6 verkar ha en rolig reklampolicy, förresten. Loka sponsrar repriserna av ”Desperate Housewives” (skulle inte 6:an vara en kanal med grabbig profil, typ Jan Guillou och Leif GW Persson i en intim jaktstuga?) och Ramlösas film kommer först i reklampausen. Jag vågar inte satsa pengar på vilket varumärke som vinner mest på det, men jag kan satsa en slant på att varken Loka eller Ramlösa är lyckliga över ett sånt upplägg.

Pillan och Kajsa Pillans karriär åkte ner i avloppet med super G-fart när hon skrivit på kontraktet med Risifrutti. Nu är Kajsas karriär något stabilare än Pillans, men om jag måste satsa pengar på Kajsas karriär och Risifruttis voodoo-för-karriären-doktor sponsoransvarige så blir det den senare. USA-resan var så dyr att jag inte har råd med högoddsare för tillfället.

Andra bloggar om: , , ,

Pride-skvaller

Styrelsen för Stockholm Pride konsultar parallellt med Pride-festivalen på ett helg-jippo i Farsta Centrum. Eftersom Consoul och Troll inte längre finns tillgängliga så fick Trazan och Banarne, Janne Schaffer och PayTV duga. På det sättet slog man två flugor i en smäll: man klarade av två evenemang med minsta möjliga jobb, samtidigt som Trazan och Barnanes mängdrabatt plus pengarna PayTV betalar för att få ställa upp säkerställer att Pride-festivalen även i år går med ett plusresultat, trots royaltykostnaderna för att få använda sig av ”Go West” som melodi för årets Pride-låt.

Andra envisa rykten hävdar att Arja Sajonmaa vägrade ställa upp på schlagerkvällen eftersom uppbådet i övrigt bestod av Johnny Logan, Markku Aru & Koivistolaiset (Finlands bidrag från 1971) och en bunt stampande baltiska Ruslana-kopior. Hon flyttades till lördagen, och man tog beslutet att inte på förhand avslöja det torftiga utbudet av artister under schlagerkvällen av rädsla att de förlorade biljettintäkterna skulle äta upp all vinst man gjort på Trazan, Banarne och PayTV.

Diskussioner hålls också om att nästa år flytta Pride-firandet till ett mer passande ställe: Trolldalens Dansbana i Degeberga, men risken att nästa års planerade artister tycker att det är en för stor arena för dem är överhängande.

Andra bloggar om: , ,

Frontalkollision med vardagen

Jag är hemma igen. Inte så jetlaggad, heller. Trodde jag, tills jag vaknade klockan 07.02 igår morse, efter fyra timmars sömn.

Kände mig sönder, trasig inuti. Sömnbrist, separationsångest, vardagens tomhet. Spädde på med ett utbrott av ortorexi light när jag konstaterade att jag lagt på mig lite mer hull än jag först trodde under semestern. Konstigt, med tanke på att dieten bestod av omelett-bacon-och-shortstack-med-lönnsirap-frukost och Carl Jr:s Six Dollar Bacon Guacamole Burger-lunch, allt nedsköjt med färskpressad apelsinjuice eller magaritas (frozen, with salt, please!)

I lördags träffade jag Wille på Mälarpaviljongen, vilket gjorde mig glad. Jag konstaterade också att människorna i Stockholm verkligen reagerar annorlunda jämfört med Kalifornien-borna när jag försökte le och få ögonkontakt med människor jag passerade. Vilket gjorde mig ledsen.

Spenderade hela söndagen i ångestkoma men lyckades trots det städa. Försökte med eskapism, men ”Hackers” gjorde inget bättre och ”Ghost in the Shell” drämde till med lite existensiell ångest. Om jag inte mått så jäkla dåligt så hade jag skrattat åt att mitt liv verkade bestå av kosmiska ”Happy Meals” med ångest som medföljande leksak. ”Collect them all! Play with them separately or combine them into one super giant mega-angst!”. Slocknade runt niosnåret, och jag tror att tröttheten var lika delar jetlag och verklighetsflykt. Sömn är också eskapism.

I morse kändes det bättre. Jag vaknade efter en niotimmarssömn som innehållit massor där hundar var en del av historien. Jag är ett psykoterapeutiskt smörgåsbord. Jag kanske kan bli professionellt studieobjekt vid någon psykoterapeututbildning?

Överraskad av kärlek

Jag är kär.

Jag sitter på flight VS 8 som precis lyft från Los Angeles och känner något som jag aldrig känt förut i vuxen ålder: att jag inte alls vill åka hem efter en semester. Inte ens en pytteliten minsta smula. Jag har påbörjat en returresa, men det känns inte som om jag åker hem.

Jag minns när jag fattade att jag var kär i Dan. Vi hade dejtat ett tag, och om någon hade frågat mig om det innan ögonblicket av klarhet, så hade jag svarat �Jo, det känns väl bra�. Glöden fanns ju där, den låg och pyrde lite småtrevligt. Jag räknade med att den, som de flesta gånger tidigare, skulle falna när föremålet uppvisade en Micke-inkompatibel sida. Jag var så fokuserad på att invänta den där akten som skulle blåsa ut glöden att jag missade att glöden blivit en fyrbåk. I rulltrappan på Heron City, på väg hemåt efter ett biobesök, överrumplades jag av att jag var kär.

Samma överraskning väntade på mig i Disneyland. Föremålet var inte en man, men känslan var densamma. Jag satt i en fåtölj, upphissad framför en gigantisk, kupolformad duk och flög fram över Kaliforniens miljöer. Jag flög fram över öken och sandstrand, genom vingårdarnas grönska och storstadsnattens ljusspäckade mörker till Santa Cruz bränningar i solnedgången. Jag såg Sierra Nevada byta vinterskrud mot porlande bäckar, och jag såg San Franciscos kullar bortom Golden Gate-bron. I förrigår, i Skysurfin� California, vald på måfå till vår sista attraktion på USA-resan, fick jag en sammanfattning av allt det där som jag sett och upplevt de senaste två veckorna, och jag insåg att jag var kär.

Innan jag åkte hit sa jag att jag aldrig skulle kunna tänka mig att bo i Los Angeles. San Francisco, absolut, men inte Los Angeles. Shit vad fel jag hade.

Andra bloggar om: , , , ,