London(l)ista, plats 2: Trash-hångel på Ghetto

Det bästa med storstäder är att det finns befolkningsunderlag för det mesta. Piskor med Swarovski-kristaller i handtaget – check. Gayklubbar som spelar trash, pop och grunge och inte ens skulle spela ”I will survive” som en ironisk gest – check. Nattöppna restauranger med bra kök och dukade bord – check.

Jag och Dexo drog till Trash Palace, drack whiskyshots och öl och dansade. Jag övertalade en britt att jag var där för att bedöma hur bra britter är på att hångla, och han ställde upp som referensperson. Jag ger honom en sjua i tungteknik, åtta i läppteknik och en sjua för känsla. Jag har definitivt hånglat med värre. Vi stängde Trash Palace och drog vidare till Ghetto, där jag återigen träffade mitt Trash-hångel. Utan att hångla, den här gången.

Det som är bra med Ghetto är att baren stänger nån gång innan tre. Men stället är öppet till fem. Gott om tid att dricka vatten och nyktra till, vilket är tur. Hade jag fortsatt dricka så kanske jag hade hamnat i säng med bajsmannen.

Bajsmannen kom fram till mig nån gång runt kvart i fem. Inte helt ful, inte helt nykter och ganska rakt på sak. ”Would you like to take a glass of wine at my place?” är väl kanske inte den mest fyndiga raggningsrepliken, men den funkar. Om man inte luktar bajs ur munnen, vill säga. Vi pratar inte dålig andedräkt folks. Vi pratar nyskitet bajs. Koprofager luktar illa ur munnen rätt länge efter en … session. Jag gissar att det beror på att munnen är varm och fuktig, en miljö som är ungefär som en svit på Grand Hôtel för de bakterier avföring innehåller. Och det är en hel del, typ en tredjedel av bajs är bakterier. It’s just something I know.

Civilisation (subst.) -en -erna: när heterosexualitet går från något som är ”normalt” till att bara vara ”vanligt”. På väg till Trash Palace passerade vi en sexklubb, som hade denna skylt utanför:

Andra bloggar om: london, koprofager, uteliv, hångel