Stockholm Pride 2011: Lika uniform, lika behandling?

Ett panelsamtal om (vissa) uniformsyrken som traditionellt förknippas med män och hur de jobbar med mångfaldsfrågor. För mig var det framför allt Svensk Bevakningstjänst och brandförsvaret som gav något nytt. Därmed inte sagt att Polisens representant inte sa något bra, däremot att jag har bättre koll på hur polisen jobbar än de andra två.

Karl Sandberg var transparent kring interna processer. Till exempel belyste han vikten av att ett mångfaldsarbete har två delar: dels den utåt, där man rekryterar och informerar allmänheten, dels den inåt där man jobbar med existerande organisation. Den senare är nog så viktig om man vill att organisationen ska fortsätta fungera. Han berättade att vanlig kritik från internt håll i hans organisation är att man vill vara PK och att det är bra ur ett PR-perspektiv, och att sprida kunskap och förståelse för varför organisationen jobbar med mångfald är viktigt. Han berättade också motståndet mot mångfaldsfrågor internt i hans erfarenhet är mer farhågor än verklighet.

Robert från Storstockholms Brandförsvar berättade att deras definition av mångfald var ”olika typer av kompetens” och menade att allt annat var reglerat i avtal och lagar. Han berättade också att ett av problemen med till exempel könsfördelning på brandstationerna är att de flesta gamla brandstationer inte har separata duschutrymmen/omklädningsrum för könen.

Det fick mig att ställa frågan kring huruvida det verkligen behövs. Frågan om könsseparata omklädningsrum/duschar tangerar frågan om till exempel homosexuella brandmän som duschar tillsammans med straighta. Roberts svar var väldigt pragmatiskt: han trodde att det säkert fanns många personer i organisationen som inte hade problem med det, men att det inte kunde införas förrän det fungerade för alla.

Storstockholms Brandförsvar har jobbat i fyra år med att bredda rekryteringen och få in kvinnor. Fyra år efter start är antalet kvinnor som jobbar med utryckning noll. Jag frågade varför, och Roberts svar var att det till största del beror på utformningen av de fysiska testerna under rekrytering. De är dessutom tydligen (delvis) definierade i lag.

Robert kom också med ett intressant inlägg att ”mångfaldsarbete aldrig får vara ett projektarbete” utan bör bara ett långsiktigt arbete med enskilda aktiviteter i form av projekt.

Allt som allt var det hoppfullt, även om jag önskar att man till exempel haft med brandmän och väktare och poliser som kunnat berätta om attityder och hur det faktiskt ser ut bland personalen.