Las Vegas har allt. Sol, shopping, nöjen och gratis drinkar – allt i ett luftkonditionerat ökenklimat. Det är en overklig stad, det är svårt att föreställa sig att någon föds eller bor här. Det är lite som om Vegas vore en enorm festival, och när den tar slut så försvinner alla till sina riktiga hem i andra städer. Det är bara det att festivalen aldrig tar slut. Du kan äta frukost dygnet runt, du kan gambla på 7-eleven och du kan supa dig redlös på snorbilliga, om inte gratis, drinkar. 2 dollar för en rejäl margherita är inga pengar med svenska mått mätt.
Du kan också shoppa dig lycklig i Las Vegas. Uttrycket ”den som säger att lycka inte kan köpas för pengar vet inte var hen ska shoppa” måste ha myntats just här. Jag blev i alla fall lycklig när jag hittade precis rätt solglasögon för en spottstyver jämfört med vad de kostar hemma (de är dock inte tillräckligt snygga för att lyckas dra uppmärksamheten ifrån att jag ser smått intelligenshämmad ut). Och Abercrombie & Fitch finns ju inte ens i Sverige, vilket är synd. All personal som jobbar på A&F-butiken här i Vegas ser ut att ha hoppat ur sommarkatalogen. Det första som mötte oss innanför ingången är en kille som ler och hälsar kunderna välkomna. Vilket skulle kunnat vara vardag i vilken annan butik som helst i USA, men på Abercrombie & Fitch står killen såklart med bar överkropp och visar upp ett charmigt leende och ett deffat sexpack. Eftersom han inte var till salu (jag frågade) fick jag nöja mig med en t-shirt, ett halsband och ett armband.
I morse körde vi extreme sunbathing. Det är som att sola, men i extrema förhållanden. 38 graders värme redan klockan nio på morgonen, och ”extreme UV-levels” enligt väderleksprognosen. Jag tänkte att vi ändå ska åka förbi stället där man testsprängde atombomber, och strålningen därifrån borde ta ut den eventuella hudcancer jag lyckats odla här i Las Vegas.
På kvällen såg vi en av Cirque du Soleil-showerna som går här i Las Vegas. Cirque du Soleil är som cirkus med trapetskonstnärer, clowner och eldslukare, fast utan djur och lite häftigare. Dekor och scenkläder förde tankarna till Final Fantasy, Soul Reaver och Planescape Torment, vilket var nog så häftigt. Jag blev aldrig helt fast i showens magi, jag satt mest och undrade över tekniken bakom som var minst lika imponerande som artisterna. Vilket säger mest om tekniken, eftersom artisterna verkligen är cirkusartister av världsklass. Det är kul att ha sett Cirque du Soleil en gång, men med biljettpriser på 150 dollar styck är jag glad att jag inte är en fembarnsfamilj.
Jag har ännu inte vunnit något på maskinerna, men jag har fått tre gratisdrinkar. Vilket går rätt jämnt ut.
Imorrn ska vi till Stratosphere. Vi får se om jag lyckas behålla förståndet på deras galna attraktioner.
På bilden ser du ut som något från Oasis. Men det är helt OK. I like. :-)
På bilden ser du ut som något från Oasis. Men det är helt OK. I like. :-)
Coolt.
Vi kan ha en klubb du & jag.
Jag har också nya solglasögon.
Coolt.
Vi kan ha en klubb du & jag.
Jag har också nya solglasögon.
Aqurette: Det är en komplimang :-)
Sandra: Klart vi ska ha klubb. Alla som har snygga solglasögon får vara med!
Aqurette: Det är en komplimang :-)
Sandra: Klart vi ska ha klubb. Alla som har snygga solglasögon får vara med!