Läs igenom scenariot och bestäm dig för hur du skulle göra. Skriv en kommentar och berätta hur du skulle göra och hur du resonerar i ditt val. Har du redan varit med om det här testet är det såklart mer intressant om du inte berättar för mycket om det, så att de som inte gjort det får utveckla sitt eget resonemang. Därmed inte sagt att du inte får vara med och berätta om hur du resonerar. Jag föreslår också att du skriver ditt eget svar innan du läser kommentarerna, för att slippa bli påverkad av andras beslut och resonemang. Det är ett etiskt dilemma, och därmed finns inte rätt eller fel – däremot kommer det en poäng i ett andra inlägg.
Scenariot:
Du står vid ett järnvägsspår, och du ser ett tåg komma. Längre bort finns fem personer som arbetar på spåret. Tåget är på väg rätt mot dem, och det kommer att döda dem om det fortsätter. De hör inte tåget, de ser det inte, och det finns inget sätt som du kan varna dem på.
Det finns ett sidospår längre bort. På det här spåret jobbar en enda person. Inte heller den här personen hör eller ser tåget, och du har ingen möjlighet att ge någon varning. Åker tåget på det här spåret kommer det att döda personen.
Bredvid dig finns en spak. Om du drar i den växlar du över tåget från huvudspåret med fem människor, in på sidospåret, där det finns en. Drar du i spaken?
(Eller, med How I Met Your Mother-terminologi: what do you do? GO!)
Andras blogginlägg om etik, etiska dilemman, wwyd
Jag utgår ifrån, eftersom inget annat anges, att samtliga är totala främlingar och att tåget i övrigt inte hotas om jag byter spår (stickspår har annars en tendens att bara ta slut, eller att andra tåg åker där).
Då är valet tämligen enkelt för mig, jag drar i spaken.
Visserligen kan man argumentera att det innebär att jag mördar den enskilda personen, men jag anser att inte agera innebär lika stort ansvar, dvs om jag inte gör något är jag fortfarande ansvarig för de fem som dödas.
Jag är hellre ansvarig för att en person dödas än fem.
Sedan kan man iofs fråga sig vilket ansvar jag har öht, om man arbetar på ett järnvägsspår så har man väl också ett visst ansvar att hålla koll på om det kommer något tåg? Och om det nu är så att tåget kommer vid en tidpunkt då det inte är tänkt att komma borde väl ansvaret ligga på orsaken till förseningen?
Så jag drar i spaken och blundar.
Jag drar i spaken halvvägs och hoppas på en urspårning (som säkert dödar alla 100 pers på tåget men det var det första jag tänkte på iaf). Om det valet inte finns så är det busenkelt, jag drar i spaken helt enkelt, baserat på infon jag fått här.
Jag skulle förmodligen få panik och bli handlingsförlamad eller göra något totalt irrationellt; det är mitt ärliga svar. Eller snarare: Jag skulle gå runt i min egen lilla värld och inte märka något alls för att jag är fullt upptagen med att studera en maskros på banvallen.
Fast det jag tror vore det minst dåliga alternativet vore förmodligen att dra i spaken.
Visst, man gör ett aktivt val som leder till en persons död, men att välja att INTE handla gör en inte på något sätt mer ”moraliskt ren”. Det är ju också ett val man gör.
Det är lite som när folk väljer att blunda för mobbing/folkmord/att grannen slår sin fru. Att välja att inte handla gör en inte till oskyldig.
Att inte dra i spaken gör en ansvarig för 5 människors liv. Passivitet och underlåtenhet att agera är inte en ursäkt.
Med enbart den informationen som är given i scenariot, så skulle jag nog rycka i spaken.
Att inte agera befriar en inte från ansvar, och.. ja, en är ju färre än fem. Ser det inte lika mycket som att man dömer en person till döden, utan snarare att man räddar livet på fyra andra individer.
”Now, we must all fear evil men. But there is another kind of evil which we must fear most, and that is the indifference of good men.”
Min första tanke var att de 5 säkert har koll, fast jag inte inser det, men att den ende som står på det säkra spåret inte är det.
Således skulle jag få beslutsångest av Guds nåde.
Kom jag väl över det så skulle jag nog dra i spaken. Jag skulle känna mig ansvarig, men hellre en än fem personer.
Ett alternativ skulle vara att hoppas på att växeln är kopplad till ljussignaler och försöka slå om några gånger innan tåget når växeln och på så sätt uppmärksamma lokföraren.
Hmm, svårt och intressant dilemma. Min spontana reaktion är att jag inte drar i spaken. Om jag gör det så är jag ansvarig för att en människa dör – alltså mitt aktiva val skulle då vara att döda en annan människa. Jag skulle aldrig kunna göra ett sånt val.
Ytterst svårt. Jag tror att det delvis skulle bero på hur många som kunde se _mig_. Om jag vore helt ensam vid spaken och inte en enda människa, kamera eller satellit skulle registrera att jag drog i spaken skulle jag nog göra det. För då skulle ingen kunna anklaga mig för mord, eller vållande till annans död. Om jag drar i spaken har JAG orsakat en människas troliga död. Om jag INTE gör det är det helt och hållet spårarbetarnas och tågförarens fel att de inte var uppmärksamma. Och om nån försöker anklaga mig så kan jag påstå att jag inte visste vad spaken skulle göra. Sen kan man ju dra det vidare. KÄNNER jag de fem, men inte den ensamme? Eller tvärt om?
Till syvende og sidst så tror jag nog att jag inte skulle våga/hinna besluta mig för att dra i spaken.
Vart är lokföraren egentligen?? Nå, jag antar att han fått hjärtinfarkt eller nåt, och jag skulle ringa trafikledningen och begära rött ljus för tåget (borde finnas i anslutning till växlarna, tycker jag), och beroende på vem/vilka som är längst bort från tåget välja att låta tåget fortsätta där det har längst stoppsträcka. Ja, nödbromsen slår ju in automatiskt när det passerar rött ljus alltså. Jag väljer alltså att försöka rädda alla sex. Om jag är tvungen att ha ihjäl någon i detta lilla tankeexperiment, så är givetvis det spontana att man hellre dödar én än fem. Inte för att jag på så vis räddar fem liv, utan därför att det är större chans att en ensam människa dör omedelbart än att fem gör det…och fem människor som blivit påkörda av ett tåg och fortfarande är vid liv, i plågor och döende…det är inte humant. Jag tror att jag i det läget snarare skulle resonera i vem som skulle dö ”lindrigast”, och inte hur många jag skulle rädda. Men jag kanske har läst lite för mycket medicin *s*.
Jag hade inte dragit i spaken.
Av den enkla anledning att det skulle betyda att jag gör mig skyldig till vållande till annans död om jag drar i spaken. Och domstolar och lagar skulle antagligen inte bry sig om jag tyckte att det var bättre att rädda 5 istället för 1. Ens eget liv kommer alltid först.
Har aldrig gillat rallare…
Skiter i spaken och försöker pricka den ensamma fan med en så stor sten som möjligt!
Naturligtvis så trycker jag upp en tröja med texten ”6 rallare på en smäll!”
Men sen så möter jag en jätte och han frågar om det verkligen är möjligt att lilla jag har klämt 6st med en smäll.
Efter det så har jag och jätten massa olika tävlingar där jag fuskar i samtliga.
Det hela slutar med att jag lurar jätten att skära upp sin egen mage och han dör.
Sen lever jag lycklig i resten av mitt liv och på min tröja kan man nu läsa ”6 rallare 1 jätte no problem!!!”
Jag skulle inte kunna dra. Jag skulle logiskt sett resonera som att det vore bättre att rädda fyra människor, men jag tror att jag skulle stå handlingsförlamad och låta mitt huvud resonera i termer av hopp: Om jag drar orsakar jag en människas död genom aktiv handling, då vore det mitt fel, alltså ska jag inte dra. Om jag inte drar kanske något jag inte är medveten om inträffar, till exempel att någon av de fem får syn på tåget och mirakulöst räddar sig. Rent potentiellt kan naturligtvis samma hopp stå till att den enskilda människan skulle kunna rädda sig undan, men där har jag ändrat på ett skeende samtidigt som jag inte är medveten om hela situationen. Därför skulle jag inte dra ifall det riskerade att skada en annan människa, utan sätta mitt hopp till att någon annan också har en chans att påverka situationen och kanske håller på. Kanske säger det om mig att jag är en lagspelare, jag förväntar mig inte att det är jag som har hela bilden av vad som är i skeende(Inte desto mindre skulle jag känna skuldkänslor när de fem dog).
Det här tycker jag var riktigt elakt test. Men jag har bestämtr mig för att dra.
För mig väger det tyngre om de fem överlever än den som är ensam. Hellre en ”familjekatastrof” än flera.
jag drar inte i spaken. Jag har ingen möjlighet att så snabbt kunna avläsa situationen och vet inte heller om jag har all information. Kan ju vara så att jag faktiskt misstolkar hela situationen och att allt är i sin ordning och de fem personerna vet att tåget kommer och är beredda att hoppa undan även om jag inte förstår det.
förutom det moraliska så hade jag nog varit paralyserad IRL. Det är alltid lättare att göra ingenting än att agera i en moralisk situation tyvärr. Men det har jag bortsett ifrån i mitt resonemang här.
Jag gör ingenting.
De fem som jobbar på spåret har förhoppningsvis koll även om det kanske inte ser så ut vid en första anblick. Om jag går in och börjar dra i spakar kanske jag både dödar den ensamma arbetaren (som tror att han jobbar på ett ofarligt sidospår) och orsakar en olycka med tåget.
Det är spännande att läsa allas resonemang. Jag ser att jag skulle varit tydligare i att det här är ett binärt scenario. Ena situationen inträffar, och det finns inte utrymme för ”om, men och kanske”.
Jag hoppas att det här och nästa scenario har väckt lite tankar hos alla, oavsett hur ni svarade eller resonerade från början.
Jag ser naturligtvis till att tåget missar den människan som ser ut att vara mest sympatisk.
ja
Jag sätter spaken på mitten så att tåget spårar ur.
Ja, hur hemskt den är att ens döda någon är det bättre med en istället för fem.