Alla ni som är liberaler och för frihandel och fri rörlighet för varor, tjänster, pengar och människor – något som alltså handlar om att riva gränser – hur ser ni på fotbolls-EM och hejandet på lag utifrån vilket land laget är från?
Eller mer konkret: vad är skillnaden på att ha på sig nationalsymboler en dag när Sverige spelar fotboll mot ett annat EU-land, och på att ha på sig nationalsymboler den 30 november?
Jag är helt för att ha ett favoritlag. Men att ha ett favoritlag baserat på land känns … 1900-tal. Lite småputtrigt folkhemskolonialistiskt. Aldrig får invandrare vara så svenska som när de kämpar för Sverige, oavsett vilket land de till vardags spelar för.
Andras blogginlägg om fotbolls-em, fotboll, nationalism, favoritlag
Hur får man ett favoritlag?
I mitt fall vet jag att jag började gilla Manchester United för att de var det första lag jag kommer ihåg från Tipsextra, Björklöven för att farmor köpte en grön-gul halsduk när hon låg på sjukhus i Umeå och Seattle Mariners för att jag råkade vinna en resa till Seattle.
I Vårruset hejade jag på min partner, i Blodomloppet höll jag på mina kolleger och min favorit i Stockholm Marathon var en konsult jag tycker är schyst att jobba med.
I fotbolls-EM klappar mitt hjärta för Sverige mest för att jag bor där. En av många anledningar att gilla ett lag, inte konstigare än någon av de andra.
När vi ändå är inne på ämnet måste jag bara passa på att droppa ett av de finare citat jag känner. Från Roger Angells ”Agincourt and after”:
”It is foolish and childish, on the face of it, to affiliate ourselves with anything so insignificant and patently contrived and commercially exploitive as a professional sports team, and the amused superiority and icy scorn that the non-fan directs at the sports nut (I know this look — I know it by heart) is understandable and almost unanswerable.
Almost. What is left out of this calculation, it seems to me, is the business of caring — caring deeply and passionately, really caring — which is a capacity or an emotion that has almost gone out of our lives. And so it seems possible that we have come to a time when it no longer matters so much what the caring is about, how frail or foolish is the object of that concern, as long as the feeling itself can be saved. Naivete — the infantile and ignoble joy that sends a grown man or woman to dancing and shouting with joy in the middle of the night over the haphazardous flight of a distant ball — seems a small price to pay for such a gift.”
@Fredrik: Jag tycker att det är fantastiskt att folk är passionerade för sina lag. Men det slog mig först igår hur illa det egentligen smakar med den nationalism som uppvisas i samband med sport. Och hur accepterad denna nationalism är, medan att bära sverigetröja 30 november innebär att man kan bli nedslagen.
Det är alltså inte själva passionen, utan att nationalism ibland anses okej och ibland inte, utan att där egentligen finns någon skillnad.
Är det verkligen nationalism att heja på sitt landslag? Är det inte bara en förlängning av klubblagen?
Jag är född o uppvuxen i GBG och även om jag inte bor kvar där så hejar jag fortfarande på IFK Göteborg. Där jag växte upp hejade 60-70% på dem och resterande delades mellan ÖIS o Gais.
Under en tid så var ju dessutom landslaget nästan liktydigt med IFK Göteborg så att heja på ett annat landslag hade ju varit väldigt konstigt. Det var deras hemmamatcher jag gick på allt oftare under min uppväxt. Det var utanför Nya Ullevi jag stod o väntade på att spelarna skulle komma ut för att få tjata till mig en autograf eller två.
Jag har alltid tyckt det varit lite märkligt att börja heja på ett lag som du inte har någon koppling till. Skall man basera sitt supporterskap på vad man ser på TV eller läser i tidningarna? Visst har jag favoritlag i utländska ligor men att kalla mig supporter till dessa är verkligen att ta i.
Eftersom jag är uppväxt i GBG så har jag nog en lite annan syn på supporters än vad man har om man är från Stockholm eller Skåne. I Göteborg så finns/fanns inte rivaliteten mellan lagen utanför planen. Om det går dåligt för ”ditt” lag så är det ok att heja på ”lillebror”, så länge de inte spelar mot ”oss”. Att en Djurgårdare skulle heja på AIK, eller tvärtom, om de så spelade UEFA-cupfinal är ju nästan helt omöjligt. DET är däremot helt sjukt.
För att citera Arne Anka: Ett land är en administrativ yta. Om man nu är liberal och anser att betydelsen av denna administrativa yta bör minimeras, måste man då helt och hållet vara motståndare till konceptet?
Vad är problemet med att ha nationalsymboler på sig någon dag? Som jag ser det så är dagarna när det orsakar problem (typ 30:e när det lätt tolkas som ett ställningstagande för rasism och annat bajs) undantag, inte norm. Plus då blandande av nationalsymboler med typiska nazisymboler.