Med undantag för asykineser har Svenska Dagbladet en hel del bra grejer. Till exempel helgens ”Te som i Taiwan” som fick mig att fundera på att överge kaffet och gå över till te.
I gårdagens kulturdel skriver Erika Hallhagen att det är dags att ta bort könsprefixet i musikgalorna. ”Bästa manliga artist” och ”Bästa kvinnliga artist” borde slås ihop till en och samma kategori: ”Bästa artist”. Erika skriver:
Det finns liksom ingen anledning att könsindela musik. Det handlar inte om muskelstyrka och kriterierna för vinst är ju desamma.
Helt sant. Men det som fick mig att tänka var ingressen. Finn ett fel:
Det är galatider. Rockbjörnen, P3 Guld, Manifest, Grammisgalan, Guldbaggegalan […]
Just det, Guldbaggegalan är, till skillnad från de andra, inte ett musikpris. Det är ett filmpris. Jag skulle tro att det bara kändes naturligt att dra med Guldbaggegalan när man ska räkna upp exempel över aktuella galor, framförallt som det är en av de kändare galorna i samlingen. Men oavsiktligt eller inte så väcker kolumnen frågan: Kan man skippa könsindelningen även i filmgalor?
Jag tycker det känns ganska naturligt att skippa könsprefixet i musiksammanhang. Men filmfrågan är inte lika självklar. Här blir jag ungefär som Gudrun Schyman blir i deklarationstider: lite ambivalent.
Något ligger och gnager, och ja:t på frågan ”Kan man skippa könsindelningen även i filmgalor” blir inte det rungande ”JA” Jake Gyllenhaal skulle få om han bjöd ut mig på en dejt. Det blir mer ett slappt ”tja, det kan man väl”. Om inte annat så skulle det lösa problemet med kategoriseringen av Desperate Housewives-stjärnan Felicity Huffmans roll i Transamerica. Hon är en kvinna som spelar en man som är på väg att bli kvinna. Är det en manlig eller kvinnlig huvudroll? Som Aidan säger i ”The Ring”: It’s a conundrum.
Bu eller bä? Lämna en kommentar!