Etikett: Homorelaterat

Tjuvlyssnat en lunch för länge sedan

Oswald skrev för ett tag sedan om lunchhomofobi. Jag mindes att jag råkat ut för en liknande grej för länge sedan, och när jag gick igenom min nätdagbok från 1998 hittade jag originalet:

Onsdag 21 oktober 1998. Satt och käkade lunch bredvid två killar som satt och diskuterade först gitarrer och sen musik. De kommer in på Christina från Duvemåla.
Kille 1: ”Fan vilken bra sångröst killen har. Synd bara att han är fikus.”
Kille 2: ”Hur menar du då, synd?”
Kille 1: ”Nä, jag vill bara att han ska vara normal.”

Normal. Jajustdet.

Andra bloggar om: , ,

Skulle du ta pillret?

X-Men 3 handlar i huvudsak om att ett företag hittar ett sätt att förvandla mutanter till vanliga människor. Filmen är rätt sådär och räddas mestadels av snygga skådisar i fula uniformer. Ian McKellan är dock sanslöst cool. Jag har aldrig haft någon kändis som jag självklart skulle vilja träffa (däremot en massa jag gärna skulle ligga med) men igår insåg jag att Ian, honom skulle jag allt gärna prata med en stund. Han säger bra saker i intervjuer, han river ut delar ur biblar som läggs ut i hotellrummen och verkar på det hela taget vara en fascinerande person.

Jag tänkte också på utanförskapet som just mutanterna upplever. Inte bara det från människorna. Tänk Beast. Vem vill ha sex med någon som ser ut som en varulvssmurf? Rogue kan ju inte ha sex såvida hon inte går in för nekrofili, och ”vingar” är inte direkt med på listan över vad man kollar in hos snyggingar (såvida man inte är aviofil, då står det med på topp tre, näst efter ”schysst näbb”). Toad skulle kunna helikopterkyssa inte bara dina halsmandlar, utan också din nedre magmun, och jag tänker inte ens spekulera i underlivsskadorna som Wolverine skulle åstadkomma om hans klor fälldes ut under fel tillfälle. Det finns definitivt dåliga saker med att vara mutant.

Föreställ dig att ett företag tog fram en medicin som förvandlade människor till mutanter. Ett piller, och du var garanterad något slags mutation. Du vet inte vilken, du kunna få Rogues krafter lika gärna som Storms, eller Toads lika gärna som Icemans. Du skulle kunna bli Beast eller Angel, Magneto eller Professor X. Det är en chansning du tar. Väljer du att ta pillret är du fast med mutationen för alltid. Skulle du ta pillret?

Tänk dig nu att ett företag tog fram en medicin som kunde ändra din sexuella läggning. Oavsett om du är hetero eller homo (förlåt alla bin, jag exkluderar er här) så kan du få en spruta som gör dig till det motsatta. Du kan bara göra det en gång – sen får du leva med den läggningen resten av livet. Skulle du ta sprutan?

När jag var femton så hade jag tagit den senare sprutan även om nålen varit stor som ett sugrör på McDonalds. Idag skulle jag inte vilja bli hetero för alla tjejer i världen. Däremot skulle jag nog vilja bli mutant. Jag menar, till och med den där slemmiga fiskmanssenatorn måste scora mer än jag gör. Om inte annat så har man ett sjukt bra partytrick.

Om jag ska vara allvarlig en stund så skulle jag inte vilja byta sexuell läggning eftersom hela utanförskapet och komma-ut-processen har utvecklat mig som person på så många plan. Jag har varit tvungen att ifrågasätta och analysera mig själv redan vid 17 års ålder på ett sätt som många heterosexuella inte gjort vid pensionering. Jag ser saker ur heterosexuellas perspektiv, men det är som en liten superkraft att också kunna byta vinkel och se saker från ett annat håll, med andra ögon.

Skulle du vilja byta sexuell läggning? Varför? Varför inte?

Bara bög, tack!

Det finns en särskild krets i helvetet, där personer sitter och roterar på varsin kaktus spritsad med grovsalt i all evighet. Den här kretsen är reserverad för människor som tror att homovänlighet är detsamma som att skriva en artikel där bögar eller flator nämns i stereotypa sammanhang, bara för att det är positiva ordalag. I denna krets hamnar också folk som helt oironiskt använder sig av fördomarna kring sin egen minoritetsgrupp för att främja sin egen karriär eller publicitet.

I denna krets finns redan fyra krukor märkta ”Jonas Hellsén”, ”Patric Sundell”, ”Tobias Norman” (aka Schlagerbögarna) och ”personen på Stockholm City som kom på idén med Citys Schlagerbögar”

Jag vill inte ha ”biffiga brandmansbögar” eller ”hårdföra hantverkshomon” som motvikt. Vad jag vill är att slippa ett helt jävla godståg med etiketter som jag måste ansvara för varje gång jag kommer ut för en ny bekantskap. Jag vill kunna lyssna på schlager utan att kreti tänker ”aha, det är för att han är bög”. Jag vill kunna berätta att jag hoppar fallskärm utan att pleti utbrister ”det var ju jävligt obögigt”.

Just det, där hamnar också alla som säger ”Det trodde jag aldrig, du ser ju inte alls ut som en bög” när jag berättar att jag är homo. ”Tack. Du ser inte ett dugg hetero ut heller.” ska jag svara nästa gång.

Jag hoppas kaktusarna är stora som spädgrisar.

Hetero mountain

I lördags såg jag Brokeback Mountain för andra gången. En spontan kommentar om filmen från min kompis Wille, som såg den för första gången, var att ”det kändes som att bli överkörd av en emotionell motsvarighet till ett godståg”.

Förutom oss bestod publiken den här gången till största del av heteropar. De kännetecknades av att de hade lite svårt att hantera filmen. Ett slags vuxenvariant av 14-åriga tjejkompisar ser skräckfilm. Varje gång det kom en replik i filmen som kunde tolkas som minsta skämtsam bröt delar av publiken ut i frustande skratt. Till exempel när Jack talar om sitt äktenskap, ”As for the marriage, we could do it over the phone.” Skratten den repliken framkallade skulle gett Robert Gustafsson prestationsångest.

Skratten gick att tolerera när de inträffade på rätt ställe. Men jag höll på att gå i bitar när halva publiken bryter ut i ett särdeles nervöst fnitterskratt under scenen där Alma, Ennis fru, ser Jack och Ennis kyssa varandra.

Den här gången lade jag också märke till översättarens ordval på ett ställe. Under en ”fisketur” säger Ennis följande till Jack:

”Bottom line is… we’re around each other an’… this thing, it grabs hold of us again… at the wrong place… at the wrong time… and we’re dead.”

”This thing” refererar såklart till passionen mellan dem, och att Ennis säger ”this thing” beror hans tystlåtenhet och oförmåga att prata om känslor, inte minst när det gäller passion och kärlek. Han har också ett något kluvet förhållande till sina känslor för Ennis. Det finns ingen riktigt bra översättning för ”this thing” till svenska, och översättaren hade många olika fraser att välja på. Att h-n då väljer att översätta det med ”den här galenskapen” är rätt intressant. Det säger mer om översättaren än om filmen, men det är ändå rätt intressant.

Gay for pay-Brad inget för Uncle Sam’s Army?

Brad Pitt vill ha en gayroll, i alla fall om man ska tro den brittiska skvallerpressen.

Det ska man inte. Men låt oss för ett ögonblick leka med tanken att Brad skulle göra en gayroll. Annars måste vi leka med tanken att jag återigen pratar om Brokeback Mountain trots att jag inte sett den, vilket skulle spä på spekulationerna om min mentala (o)hälsa.

Alltså: Brad i en gayroll.

Du där, sluta dregla ner tangentbordet.

Vi släpper Brad en stund. Ett gäng fallskärmsjägare i Fort Bragg i Californien är under utredning för sin eventuella inblandning i en gayporrsajt. Med gayporrsajt menas Dink Flamingo’s Active Duty. Utredningen rör snarare prefixet ”gay” än ordet ”porrsajt”, eftersom deras brott rör ”Don’t ask, don’t tell”-principen.

”Don’t ask, don’t tell” säger att ”homosexuell läggning i sig inte är ett hinder för tjänstgöring, men homosexuellt uppträdande är inte förenligt med militärtjänstgöring”. På klarspråk: du får vara bög eller flata så länge du inte beter dig homosexuellt. Med ”beter dig” menas ”begår homosexuella handlingar eller verbalt eller icke-verbalt kommunicerar att du är homosexuell” enligt en talesman för amerikanska försvarsdepartementet.

Jag har ingen aning var gränsen går. Jag vet inte huruvida att titta på Melodifestivalen är en homosexuell handling eller om det är icke-verbalt outande av sig själv att berätta om sin kompletta samling av samtliga Madonnas skivor. Men gay är alltså grund för avskedan. Även om det är gay-for-pay och inte helyllehomo.

Jag vet inte om dessa sju killar ställt upp på något annat än solobilder. Jag kan heller inte svara på vilken sexuell läggning de egentligen har. Jag är däremot säker på om de har gjort ansatser att tillfredsställa andra män än sig själva på bild och/eller film, så kommer de bli av med sina tjänster – oavsett om de hävdar att det rörde sig om gay-for-pay. Pentagon köper inte att ”man är inte bög bara för att man suger av en kompis”. Däremot är republikanerna i Vita Huset sällsynt toleranta, de bryr sig inte om du varit männens Deuce Bigalow. Du kan få vara reporter i Vita Huset ändå.

Tillbaka till Brad och gayrollen. Ponera att Brad gör en gayroll. Ponera att han i en scen hånglar med Vin Diesel. Ponera att kameran smeker Vin Diesels muskulösa rygg när han långsamt, i motljus, kysser sig nedför Brads överkropp och samtidigt knäpper upp hans by… hrm …

Ponera att Brad gör en gayroll. Att spela en homosexuell karaktär är gay-for-pay med mer handling och färre sexscener. Jag undrar om det skulle ses som ett hinder om han sen sökte militärtjänst i USA?

Broke Mac Mountain

Kan man stalka en film? Jag kanske blir klassad som den förste film-stalkern, när jag nu skriver det tredje inlägget i rad som är relaterat till Brokeback Mountain.

Hur som helst, för alla Mac- och/eller Brokeback Mountain-älskare: Broke Mac Mountain.

Tänk på den nästa gång du ser en ”Switch!” kampanj.

Bögskräck mountain

Straighta killar brukar generellt ha svårare för bögar än vad straighta tjejer har. Nyckelorden här är ”könsroller” och ”sex”. Personer som annars är ganska självkritiska och blygsamma när det gäller det motsatta könet blir oemotståndliga sexobjekt när det gäller homosexuella individer av samma kön. Jag vet inte hur många gånger jag har varit med om att jag säger ”Jag är bög”, och det i straighta killars öron låter som ”Jag vill driva upp min svulstiga åderpåle i din baconros”, alternativt ”Min odödliga kärlek till dig hyser inga gränser, du guds gåva till homosexuella män”. Jag skulle för övrigt tro att flator är med om samma sak med (straighta) tjejer.

Hur som helst, association med homosexuella är snäppet mer ofördelaktigt för den manliga könsrollen, än för den kvinnliga – det är en av förklaringarna till straighta killars lite stela förhållande till bögar.

Uppenbarligen har manliga recensenter samma oavslappnade förhållande till Brokeback Mountain. Filmkritik-sajten med det fyndiga namnet ”Rotten Tomatoes” har samlat 228 recensioner av Brokeback Mountain. 30 negativa recensioner, 26 skrivna av killar. Jag har inte läst recensionerna. Jag har inte sett filmen än. Det här är knappast någon vetenskaplig undersökning, och kanske har recensenterna rätt i sina sågningar.

Har man anlag för bögnoja så lär en film om två killars kärlek innebära lite obehag, det är ett rätt intressant faktum att om de manliga kritikerna sågat filmen i samma proportioner som de kvinnliga så hade 16 och inte 26 män skrivit en negativ recension.