Filmrecension: Click

Igår såg vi Click, Adam Sandler-komedin där han får en universell fjärrkontroll som verkligen är universell. När jag såg trailern för något tag sedan tänkte jag ”aha, det här kan vara något”. När jag nu sett filmen är jag lite besviken.

Adam Sandler spelar en av sina standardroller: snäll, rolig och lite mesig. Ungefär som ”50 first dates”, fast med småbarn och utan Drew Barrymore. Kate Beckinsale är förvisso snyggare än Drew och passar nog bättre i rollen som tam amerikansk hemmafru, men filmen hade blivit roligare med en bättre kvinnlig motspelare.

Historien är ”En julsaga” i modern miljö och utan julen, och den är precis så förutsägbar som den låter. Visst finns där en del skämt som publiken skrattade åt, men för att vara en komedi så var det ovanligt tyst i salongen. En genomsnittlig amerikansk rom-com kryddad med lite sensmoral som resulterar i betyget ”svag femma” på en skala av tio. Enda anledningen att se denna rulle på bio är om du vill ha en harmlös och skön dejtfilm, annars kan du lika gärna vänta på DVD-versionen. Eller så ser du om ”50 first dates”, som är betydligt bättre än ”Click”.

Andra bloggar om: , ,

Filmrecension: Superman Returns

För alla som gillade de första Stålmannen-filmerna med Christopher Reeve är Superman Returns en glädjande överraskning. Brian Singer har lyckats behålla känslan från de första filmerna och samtidigt göra en modern film med bra karaktärer. Brandon Routh gör en utmärkt och trovärdig roll både som en småtöntig Clark Kent och en cool Stålmannen. Brandon är snygg på det där lite mesiga american boy next door-sättet, precis som Stålmannen skall vara. Jimmy Olsens roll är också välcastad, Sam Huntington är ett utmärkt val utseende- och stilmässigt. Den tyngsta skådespelaren är såklart Kevin Spacey som en välskräddad Lex Luthor. Det är bara Kate Bosworth som känns lite halvdan och anonym.

Storyn är klassiskt Stålmannen-esque och lagom spännande, mest för att jag verkligen satt och brydde mig om vad som hände med karaktärerna. Vissa avsnitt av filmen kunde kännas lite långsamma, men på det hela är det en klassisk actionfilm med en av de häftigaste superhjältarna. 7 av 10 kammar den lätt hem, och för oss Stålmannen-fans är den uppe och nosar på en åtta.

När det gäller själva IMAX-versionen av filmen så var den största behållningen den stora duken. Det var bara vissa scener som var i 3D, och visst var det häftigt att se Stålmannen flyga mot en, men det kändes mest som en bonus och inget måste.

Jag hoppas bara den heter Stålmannen när den dyker upp på svenska biografer och inte ”Superman”.

Andra bloggar om: , , ,