Being Micke Kazarnowicz – Sida 59 – Det är inte ett yrke. Det är en livsstil.

Första helgen med live-kameran

Lite spontanreflektioner efter första helgen med live-kameran:
Det är skumt att aldrig känna sig ensam hemma. Varje gång någon rör kameran ger den ifrån sig ett lågt hummande som avsöljar att någon annan är där. Det är som att ständigt ha någon som tittar över axeln. Det är inte en enbart obekväm känsla, det ger lite samma närvaro som att ha på radion eller prata med någon live över valfri chattklient.

Jag är såklart medveten om vad jag gör. Jag måste anstränga mig för att inte regissera mig, vilket också det är intressant vilka saker jag får impulser att regissera. Jag har inga problem att gå omkring (halv-)naken i lägenheten, nakenhet har inte stört mig. Däremot höll jag på att skippa den efterrätt jag kör efter middagen: en Jacky chokladpudding. Att lägga på Absolut Torr på fötterna kändes mer utlämnande än att byta om inför ett träningspass. Jag har inga problem med att sjunga med och dansa till låtar när jag känner för det, men jag tycker att det är jobbigt att sitta framför datorn och skriva och veta att någon tittar. Det är lite samma känsla som att sätta sig och skriva om jag hade haft en gäst hemma, jag känner en drivkraft att underhålla (den osynliga) gästen. Med vad? Dansa? Sjunga? Live-sex? Egentligen är det nog rätt trist att vara voyeur i min kamera.

En sak är säker: det hade onekligen varit mycket lättare att vara flera, som i Big Brother-huset.

En annan intressant frågeställning: Jag kollade på ”Dawn of the Dead” idag, och kameran sänder både bild och ljud. Kommer jag nu att bli stämd av Antipiratbyrån & co för att jag sänder filmer?

Andra bloggares inlägg om big brother, live-kamera, övervakning

Åsiktstorped live: hälften protest, hälften experiment

Det är dags för en helt ny nivå av interaktion med mina läsare.

Jag har en sån här:
Thomas, den lille övervakaren

Det är en kamera som sänder live-video tillsammans med ljud. Den kan panorera runt, och styrs av den som tittar genom den. Ungefär så här kan det se ut när jag sitter framför datorn:

För instruktioner och för att koppla upp dig mot kameran, klicka på ”Livekamera” i menyn längst upp.

Idén har växt fram gradvis, och det finns två syften med det hela.

Det första är att göra så många som möjligt medvetna om vad som håller på att hända. I jakten på trygghet från brottslighet, terrorism och för att ”skydda barnen” offrar vi mer och mer av vår personliga integritet. Datalagringsdirektivet är ett exempel, och FRA-propositionen ett annat och mycket allvarligare.

Övervakningen med kameror blir alltmer utbredd. Blir vi tryggare av det, eller är det en falsk trygghetskänsla? London är den stad i världen där kameraövervakningen är mest utbredd, men det finns inget tydligt samband mellan uppklarade brott och antal kameror.

Var går gränsen? Hur mycket av vår personliga integritet är vi beredda att offra? Är du beredd att låta kameror övervaka ditt hem? Ditt sovrum?

Argumentationen är att ”den som har rent mjöl i påsen, behöver inte oroa sig”. Känns det bekvämare att veta att man är övervakad bara för att man har rent mjöl i påsen? Jag tror inte det. Det finns många som har skrivit intressanta texter kring övervakning i allmänhet och FRA-förslaget i synnerhet, till exempel Rosetta Sten.

I juni röstas det om FRA-förslaget, och vill det sig illa kan det börja gälla från och med första juli i år. Jag kommer att låta kameran vara uppkopplad ända tills dess. Jag gissar att många kommer att tänka ”Jag skulle aldrig vilja göra samma sak”, och det är första steget till att börja ifrågasätta alla inskränkningar i den personliga integriteten. Även de som till synes kan verka små.

Jag tycker också att det är enormt viktigt att inte göra det här till partipolitiska skyttegravskrig. Det handlar inte om vem som startat vad, det handlar om att vi har en Riksdag som långsamt suddar ut den personliga integriteten medan de flesta i befolkningen inte orkar engagera sig. Jag hoppas att det är så, för alternativet att de flesta är beredda att offra den personliga integriteten skrämmer mig på riktigt. Scenariot i ”V for Vendetta” känns inte helt overkligt i det ljuset.

Det andra är ett rent experiment från min sida. Ända sen jag såg första säsongen av Big Brother har jag undrat hur jag skulle bete mig under konstant kameraövervakning. Till en början kommer jag att vara medveten om kameran och regissera mitt beteende. Men hur känns det efter två veckor? En månad? Kommer ”hemma” att kännas mindre tryggt? Kommer relationen med mina bloggläsare att bli annorlunda?

Andra bloggares inlägg om FRA, övervakning, datalagringsdirektivet, personlig integritet, samhälle, big brother, live-kamera

Inbjudan: Betatesta Ett Tryggare Samhälle

Minskad arbetslöshet.
Slut på våld i hemmet.
Minskad brottslighet.
Ökad trygghet för hela befolkningen.

Det är fyra av målen för projekt Ett Tryggare Samhälle, kodnamn ”Winston Smith”.

En kort sammanfattning:
Samtliga hushåll kommer få kameror som kan fjärrstyras från en övervakningscentral. I övervakningscentralen övervakas kamerorna av operatörer dygnet runt. Vid misstanke om brott kan operatörerna direkt larma en polispatrull.

Varje hushåll kommer att få en kamera per rum. Första beta-subjektet bor i en etta, och har fått en prototyp av kameran installerad hemma hos sig. Just nu tränas ett tiotal operatörer i övervakningsmjukvaran. Om du är övervakningsoperatör går du till denna sida. Notera att detta är ett så kallat betastadium, och vissa barnsjukdomar kan förekomma, till exempel fungerar övervakningsmjukvaran endast om du har Internet Explorer. Du måste acceptera installationen av den så kallade ActiveX-kontrollen för att kunna se kameran. För att styra kameran, klicka på ikonen med handen, och klicka sedan på bilden för att rikta kameran dit. Vänligen notera att max 20 operatörer kan se prototypen åt gången. Får du inte upp något kan det bero på att det för tillfället är fullt.

Bakgrund:
Det görs för lite för att beskydda befolkningen från yrkesbrottslingar och terrorism. De medel som finns idag räcker inte. Att FRA troligen får avlyssna all e-postkommunikation från och med juli är ett steg på vägen, men inte tillräckligt.

Vi måste tänka på barnen och beskydda dem från pedofiler, barnpornografi och mördare. Vi har redan lagar som förbjuder all typ av grafisk skildring av personer under 18 år som har sex. Inte ens teckningar är tillåtna. Internet står för de största hoten. Idag tillhandahåller Polisen en lista över webbplatser de finner olämpliga, som de största internetoperatörerna i Sverige sedan blockar. Det var första steget mot en digital trygghet för barnen, ett litet steg men ack så viktigt.

Det optimala vore att inskränka yttrandefriheten så att vidriga tankar och texter som pedofiler kan tänkas framföra blir förbjudna. Tyvärr har yttrandefriheten idag för många försvarare. Yttrandefrihet på bekostnad av barnen är inte vad en kristen värdegrund handlar om, och den allmänna moralen borde kunna styra samtalet bättre än yttrandefrihetslagen.

Att övervaka personer är att göra dem trygga. Den enda som rimligtvis kan motsätta sig övervakning är den som har planer eller tendenser på att begå illegala eller djupt omoraliska handlingar. Den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta.

Det blocköverskridande initiativet Ett Tryggare Samhälle, under ledning av Beatrice Ask Bodström, kommer att lösa samtliga ovanstående problem. När befolkningen inser hur trygga de blir av övervakningen kommer motståndet mot att inskränka yttrandefriheten sjunka så pass att de ovan nämnda nödvändiga ändringarna kan göras.

Allt för att skydda barnen och befolkningen!

Andra bloggares inlägg om bodströmsamhället, FRA, övervakning, avlyssning, samhälle, politik

Ser jag gift ut i den här?

På Facestat.com kan du ladda upp ett foto på dig, varpå användare kommer att bedöma vad du ser ut att vara i vikt, ålder, politisk hemvist och singelstatus.

Jag är tydligen en genomsnittligt byggd oattraktiv 37-åring som är gift (!). Jag är mer konservativ än liberal, medelrik, opålitlig och ganska bright.

Inte undra på att så många klickade i ”not funny” om det är så jag ser ut.

Andra bloggares inlägg om facestat.com, utseende

Se. Hör. Läs. Rodna.

Se: Jonas på Blind Höna har hittat en öppettids-skylt som kommenterar det alltid tillgängliga samhället som Internet öppnat dörren för.

Hör: Fredrik på grymt läsvärda Bisonblog tipsar om en 18 minuter lång föreläsning från TED, om en hjärnforskare som pratar om sin stroke. Jag ska lägga in den i min iPhone och se den på tunnelbanan, men jag vågar säga att det är bra utifrån beskrivningen. Överlag är TED helt fantastiskt, och att materialet finns tillgängligt för alla med internetuppkoppling ger mig visst hopp för mänskligheten. (Det, och små och jättesmarta individer som Agaton)

Läs: Bonniers syn(onymordbok) på könet hos en prostituerad hos Emma på Hujeda mig. Det är just en sån grej som är ett symtom på det Pär Ström inte fattar. Och aldrig kommer att fatta.

Rodna: Det här är mest jag som gjorde – rodnade alltså – men om du har fallenhet för skämskudde så kommer du förmodligen att känna lite hetta i kinderna. Jag läste Pärs inlägg om Facebook-dumpning, missade ironin och kommenterade på ett sätt så att det låter som att jag garvar åt att hans förhållande är slut. Bortsett från min fadäs, och den ledsamma i att bli dumpad, så tycker jag att just Facebook-dumpning är en all time low på dumpningsfronten. Du ringer inte. Du mailar inte. Du skickar inte ens ett nesligt sms. Istället bara tar du bort ”in a relationship with” på Facebook, så personen får reda på det när hen loggar in. Ah, internet för verkligen nya möjligheter med sig.

Andras blogginlägg om öppettider, stroke, prostitution, bonnier, facebook-dumpning

Saker jag borde lärt mig av Teds mamma

Kids, when the clock strikes two, go home. Nothing good ever happens after 2 AM.

Faktum är att det började gå utför redan vid tiosnåret igår kväll. Jag minns inte vem som började med fyllelekarna, men ett gäng omgångar ”zip, zap, boing”, ”älgen” och ”ching, chang, chong” senare hade jag kunnat göra småbarn fulla genom att andas på dem.

Det var då vi åkte taxi till Hotellet där vi möttes av det här:

varpå jag skrev det här.

Sen har jag bara fragmentariska minnen.

Jag vet att vi fortsatte till Soap Bar, jag misstänker att det blev mer alkohol där, och jag hoppas att fläckarna på mina byxor är Bloody Mary och inget annat.

Om någon undrar, så behöver jag absolut inte den här kursen. Däremot behöver jag mycket kärlek, omtanke och kanske lite sjukhusvård. Om inte nu, så omkring 18.30, för då har jag kört dubbelpass: Bodypump och Bodyjam.

Ps. Vem är Victoria, och varför har jag hennes nummer i mobilen?

Andra bloggares inlägg om utekväll, fylleslag, fyllelekar, sprit

Ifall den du har inte räcker till, kan vi ge dig mera

En lärare på en svenskkurs kallas svensklärare. En lärare på en biologikurs kallas biologilärare. En lärare på en ångestkurs kallas …?

(ur Stockholm City 16/4)

Andras blogginlägg om ångest, ångestkurs, kommunikation

Dilba tycker till om pedofiler och dödsstraff

Som initivativtagare till nätverket BOBAM och Facebook-gruppen ”Bevara oss från barnamördare” skäms jag över min handlingsförlamning när jag stöter på grupper som ”Vi som önskar livet ur Anders Eklund”. Den handlinskraft och proaktivism som den senare gruppen andas får mig att känna mig lite lytt i mitt engagemang mot barnamördare. Parollen är kort och slagkraftig:

”Han har ingen rätt att andas våran luft
ingen rätt att dela vår jord
må han brinna i helvetet”

I gruppen demonstrerar mänskligheten sin allra finaste sida, samma som vi sett under korstågen, inkvisitionen och andra världskriget. Personer som aldrig träffat Engla tävlar om vem som kan vara mest hatisk i sina formuleringar. Folk som utan något som helst intresse av Darfur uttrycker poetiska saker som ”Bränn den horan sakta med en tändsticka i taget!! Låt han lida och skrika som en stucken ful fet gris han är!!!” eller ”Hoppas han får smaka på biljardbollar i fängelset med lycklig utgång.. Och med lycklig utgång menar jag att han avlider”

Nu har även Dilba engagerat sig i gruppen, och tycker till om straff pedofiler, psykvård och indirekt dödsstraff. Självklart är hon på samma höga nivå som resten av gruppen, och gör en fullständig och genomlysande samhällsanalys kring problematiken:

(Nu finns chansen att det inte är den riktiga Dilba som ligger bakom Facebook-profilen ”Dilba Demirbag”, så det här ska ändå tas med en nypa salt.)

Andras blogginlägg om anders eklund, engla, dilba, dödsstraff, facebook

Ett sätt att hålla reda på Bodypump-resultaten

Jag vet redan att det här inlägget kommer att bli lite hurtigt och präktigt. Jag vet också att många av er, inte minst Anna på Tätortstimotej, tycker att sånt här är stressande. Men hey, ”hurtigt” är för ”gruppträningsinstruktör” vad ”humor” är för ”ståuppkomiker”, och ”gruppträningsinstruktör” är en del av vem jag är.

”Det är din kropp, din träning, dina resultat” är ett av mina favorittuttryck när jag instruerar Bodypump. Det gäller att lägga på vikt på stången för att få resultat, och att köra med samma vikter ett helt kvartal igenom är som att läsa samma bok om och om igen. Efter ett tag får man du inte ut speciellt mycket av endera.

En sak du ska undvika när du mäter din framgång, är att tävla med andra. Hur mycket du klarar av att lägga på stången avgörs inte bara bara av muskelmassa. Det finns flera andra saker som påverkar hur mycket du kan lasta på i valfrilåt. Till exempel var muskelfästena sitter.

Ta biceps till exempel. Fästet från biceps sitter på underarmen, men det kan skilja ett par centimeter på exakt var fästet sitter:

Personen som har det gröna fästet kommer att klara tyngre vikt än personen med det röda fästet på ren mekanik. Jag är ett praktexempel på någon som är förhållandevis svag i biceps, trots att mina biceps är ganska stora och därmed ser starka ut. Jag tror att Willes kommentar när vi körde Bodypump ihop en gång var ”Vad är det där för tjejvikter?”, vilket säger en del om Willes förväntningar på tjejer men jag tror att du fattar poängen.

Okej, inte tävla med andra alltså. Då återstår bara du själv. Och för att tävla med dig själv behöver du jämföra mellan gångerna. Framför allt ska du ha på mer vikt i slutet på ett Bodypump-kvartal än du hade i början. Ett sätt att enkelt hålla reda på det slog mig för några veckor sedan: lägg ihop alla vikter du har på stången och du får en enda siffra att hålla reda på. Så här ser det ut för mig den här releasen:

1. Uppvärmning: 5 kilo på varje sida = 10 kilo
2. Knäböj: 22,5 kilo på varje sida = 45 kilo
3. Bröst: 12,5 kilo på varje sida = 25 kilo
4. Rygg: 15 kilo på varje sida = 30 kilo
5. Triceps: 10 kilo på varje sida + 10 kilos-platta i slutet = 30 kilo
6. Biceps: 6 kilo på varje sida = 12 kilo
7. Utfall: 10 kilos-platta under dynamiska utfall + 20 kilo på stången = 30 kilo
8. Axlar: 2,5 kilo-plattor + stång med 5 kilo på varje sida = 15 kilo
9. Mage: 5 kilosplatta = 5 kilo
Totalvikt: 200 kilo

Såklart håller jag (uppenbarligen) reda på belastningen på varje muskelgrupp, men genom att lägga ihop vikten får jag en praktisk översikt. Första gångerna jag körde det här programmet låg totalvikten på 179 kilo. Det här gör att jag enkelt kan hålla reda på att jag blivit starkare, och att jag har enklare att sporra mig att lägga på bara något kilo extra i till exempel knäböj: jag vill ju att totalvikten ska vara mycket högre under den sista månaden i kvartalet, än under den första.

Det här är också en anledning till att man som instruktör inte ska byta låtar hur som helst under ett kvartal, det blir mycket svårare för deltagarna (och en själv, såklart) att mäta framgång.

Förresten, att äta något rejält som en tallrik gröt nån timma innan ett Bodypump-pass gör att du kommer att känna dig grymt mycket starkare under passet. Ah, jag är bara en dialekt och en blondering från att bli Gunde.

Andra bloggares inlägg om bodypump, träning, gruppträning, träningsresultat

iPhone och P1 spelade boll. iPhone vann med hundra-noll.

Okej, det är lite överdrivet. Sony Ericssons P1i lyckas kamma hem några poäng jämfört med iPhone, men som helhet blir P1i som bäst iPhones lilla bitch. Det kanske är nyförälskelsens blindhet, men iPhone är ett under av användarupplevelse jämfört med Sony Ericssons P1i.

Att hålla i och ha i fickan: iPhone 3 – P1i 3
iPhone känns som om den är lättare att tappa än en P1i, mycket tack vare att den inte har speciellt många ojämnheter. Bägge ligger bra i handen. P1i är något mindre i bredd och höjd, men också något tjockare. Jag har haft bägge telefonerna i fickan utan att ha fodral till dem. Jag är visserligen noga med att inte ha nycklar eller mynt i samma ficka som jag har mobilen i, men ingen av dem har några repor.

Ingen av dem känns för stor (förutom ute på krogen), och formatmässigt ligger de lika.

Att tala i telefon: iPhone 4 – P1i 3
iPhone vinner enkelt på sin användarvänlighet. Bägge telefonerna har touchskärm, men iPhone är ”beröringskänslig” medan P1i är ”tryckkänslig”. Knappsatsen på P1i känns svajig därför att knapparna kan tryckas rakt ner och åt höger och vänster. iPhone har istället en virtuell knappsats med stora knappar.

Det har hänt flera gånger att jag la på mitt under ett samtal med min P1i, när mitt öra kom åt skärmen där knappen ”lägg på” fanns. Jag var rädd för att iPhone, som har större och känsligare skärm skulle vara likadan. Det är den inte. När jag håller telefonen vid örat försvinner knapparna. När jag tar ner telefonen för att titta på skärmen, visas alternativ som ”lägg på” och ”visa knappsats”.

Att svara av misstag är svårt på en iPhone. Det dyker upp ett virtuellt reglage som man med ett finger skjuter åt höger för att svara, till skillnad från P1i som får en virtuell svara-knapp på skärmen. För att vara rättvis så har det aldrig hänt att jag svarat i min P1i av misstag. Däremot har jag missat samtal därför att jag precis slagit ett nummer samtidigt som ett samtal kommer in, varpå telefonen fastnar i samtalslimbo; Ett läge där den inte kan parkera det utgående samtal och därför inte kan svara på det inkommande.

Adressboken i P1i är fullt funktionell, men långsam. iPhones adressbok är betydligt mer funktionell, mycket tack vare gränssnittet.

Att skriva: iPhone 3 – P1i 1
P1i har tre sätt att mata in text. Antingen medelst knappsatsen, eller genom att skriva på skärmen med pennan, eller via ett virtuellt tangentbord. Inget av dessa sätt är klockrent. Jag valde oftast knappsatsen, och jag tappade räkningen på hur många gånger jag stavade fel på ord för att jag råkat komma åt en närliggande knapp då knapparna är små. Dessutom är det lätt att vippa knappen åt fel håll och vips blir ordet helt galet stavat.

iPhone har en virtuell knappsats, och sedan jag installerade den svenska är skrivandet lättare än på P1i, mycket tack vare lite större knappar och att man kan skriva direkt med fingret. Det ska tilläggas att man inte skriver några romaner på någondera av telefonerna.

iPhone har en irriterande förmåga att rätta vanliga ord till ovanliga dito. Som ”att” till ”ätt”. Det beror med största sannolikhet på de (amatörskapade) svenska ordlistorna, och förhoppningsvis är det något som är löst till en svensk version. P1i hade automatiska förslag, men de slöade ner mitt skrivande så pass att jag stängde av funktionen.

Att smessa: iPhone 4 – P1i 1
Ett av mina största irritationsmoment med P1i är dess långsamma menyer, vilket ställde till massor med oreda när jag bläddrade bland mina inkomna sms. Helt plötsligt kunde jag befinna mig i mitten av en 400 sms lång lista, när jag nyss befunnit mig bland de tio översta. Apples utvecklare förstod vad som är viktigast när jag letar efter sms: jag vet i princip alltid vem avsändaren är. Alltså listas sms efter avsändare, och jag ser hela konversationen med den personen. Nackdelen är att jag raderar alla sms från en person när jag nollställer konversationen, vilket måste göras eftersom det annars blir väldigt mycket att bläddra bland.

iPhone saknar MMS i grundutförande. Det finns tilläggsprogram som låter en skicka MMS, men ta emot kan man bara göra via mail. P1i har stöd för MMS fullt ut.

Det inbyggda mailstödet är betydligt bättre i iPhone än i P1i. På P1i kändes mitt Gmail-konto lite stökigt att läsa oavsett om jag valde att använda IMAP eller Gmails egna mobilklient. iPhone har ett direkt stöd för bland annat Gmail, och det räckte med att fylla i användarnamn och lösenord så kan jag numera läsa mina mail i mobilen. På ett läsbart och användarvänligt sätt.

Att lyssna på musik: iPhone 4 – P1i 1
Sony Ericsson har varit kreativa när det gäller vilka kroppsdelar de använder för att tänka ut funktioner; Uppenbarligen har hjärnorna aldrig fått vara med. Mediespelaren i P1i är något som är hämtat från stenåldern. Den kan bara sortera låtar efter ID3-taggar, och inte efter filnamn, vilket ställer till problem om du inte har ordning på ID3-taggarna. Detsamma gäller visserligen iPhone, men eftersom man kör all synk med datorn från iTunes är det lättare att hålla ordning på såväl låtar som låtlistor i iPhone.

P1i har en filhanterare så att du kan kolla på alla filer du har på mobilen. Det hjälper inte när det gäller musikfiler, eftersom du inte kan lägga till dem i en spellista från filhanteraren utan bara spela upp dem en och en.

Att koppla in tillbehör: iPhone 0 – P1i 4
Det här är P1i:s starkaste kategori i matchen med iPhone. iPhone har bara stöd för trådlösa headset, och då bara när det kommer till tal och inte för att lyssna på musik. Min P1i hade jag kopplad till ett trådlöst stereo-headset och min favoritpryl: MBW-150, en klocka som dels används för att fjärrstyra musikspelaren, och dels vibrerar när telefonen ringer och dessutom visar vem som ringer. Jag behövde alltså aldrig plocka fram telefonen när det ringde, jag kunde kolla på klockan och svara i headsetet.

Det bästa tillbehöret till min iPhone är handsfreen med sladd, som dessutom känns lite svajig eftersom folk klagat på att de inte hör mig när jag pratar i det.

Att synkronisera med datorn: iPhone 4 – P1i 1
iPhone synkroniseras helt och hållet via iTunes. Där väljer jag vilket kalenderprogram jag vill synka med, och vilket program som mina kontakter ligger i. Där skapar jag också spellistor och överför låtar och videofiler. iTunes konverterar många filformat till rätt format automatiskt.

P1i synkroniseras genom Sony Ericssons egenutvecklade programvara. Det första irritationsmomentet är att när jag kopplar telefonen till datorn så måste jag välja om jag vill använda den i ”telefonläge” eller ”filöverföringsläge”. I telefonläget kan jag inte överföra filer till telefonen, i ”filöverföringsläge” kan jag inte synka kontakter. För att växla mellan dessa två måste jag koppla loss telefonen och koppla in den igen. ”Meckigt” är det snällaste jag kan säga om synkningen överlag.

Att surfa: iPhone 5 – P1i 2
P1i kör på en mobilversion av webbläsaren Opera. Tanken är att man ska kunna surfa på vilka sajter som helst, och inte bara på mobilanpassade dito, men det fungerar bara i teorin. Trots att P1i är en 3G-telefon, gick surfandet på vanliga sajter så långsamt att jag ibland ville tugga av mig fingrarna i ren frustration. Anledningen är förmodligen att P1i är så batterikrävande att man sparar på minne och processorkraft genom att låta webbläsaren gå långsammare.

Det är här det blir lite ironiskt. iPhone saknar nämligen 3G, vilket sägs vara en nackdel just när det gäller surf, men eftersom iPhones inbyggda webbläsare är snabb och mycket användarvänlig går det snabbare att surfa på vanliga sajter via min iPhone och EDGE än via P1i och 3G.

P1i fungerade fint på rena mobilanpassade webbplatser. På andra blev det problem så fort javascript var inblandat. iPhone klarar det mesta utom mer avancerade saker som uppladdning via AJAX.

Eller om vi säger så här: jag kan lätt sätta mig och surfa på min iPhone i soffan hemma när jag inte orkar gå till datorn. Min P1i använde jag bara när jag var ute på språng, och då helst på mobilanpassade sajter.

Att ta fotografier: iPhone 4 – P1i 2
P1i har en kamera som är rätt medioker. Det är okej, mobilkameror ska inte leverera bilder i samma kvalitet som en systemkamera, de ska mest användas till att ta snabba bilder när man hittar något kul. Tyvärr är P1i så långsam i kamerauppstarten att det skulle gå snabbare att rita av vissa saker för hand. Den är också långsam i uppdateringen av skärmen och i bildtagningen.

iPhones kamera är inte den bästa, men den är snabb och betydligt enklare att använda än den i P1i.

Övriga funktioner: iPhone 4 – P1i 3
Applikationer känns mer lätt-tillgängliga och snabbstartade i en iPhone än i en P1i. Kalendern känns användbar för första gången, vilket är en mindre revolution eftersom jag testa att ha digital kalender ända sedan de första Palm-modellerna kom, men alltid gått tillbaka till pappersalmanacka till slut.

De ljudsignaler som kommer förinstallerade på en iPhone är betydligt bättre än de som finns i en P1i. Det är behagliga ljud som även återfinns på en Mac. P1i kör på den vanliga arsenalen av ljud som känns generiska och trötta.

När jag hade ett missat samtal eller ett oläst meddelande på min P1i kunde jag se att lampan i botten blinkade. iPhone har ingen sån visuell signal, när skärmen är släckt måste jag trycka på knappen för att se om någon ringt eller skickat meddelande.

P1i har en medföljande GPS-dosa som kopplas till via Bluetooth. Det kan vara P1i:s mest meningslösa tillbehör som jag testade en gång. Till fots använde jag mig av Google Maps, vilket gick snabbare och smidigare och hade jag bil så hade jag skaffat en riktig GPS till bilen.

Applikationsutbudet till P1i var på sin höjd mediokert. Meningen är att man ska kunna använda även äldre applikationer, utvecklade till P990, men i praktiken fungerade det inte för mig. iPhones applikationsutbud känns betydligt mer relevant och fräscht. Twingle, till exempel, som med hjälp av triangulering eller koll på WiFi-nät låter mig skicka inlägg till Twitter tillsammans med var jag befinner mig.

P1i har en ”klipp och klistra”-funktion. Jag kan markera text och klippa ut den ur en applikation (ett sms) för att klistra in den i en annan (webbläsaren). Det var smidigt när det behövdes, och finns inte på iPhone.

Batteritiden för telefonerna är snarlik, vilket är intressant när den ena är en 3G-telefon och den andra är en 2G.

Slutställning: iPhone 35 – 21. Om iPhone är en katt, och P1i är en hund, så slutar matchen alltså ungefär så här:

Andra bloggares inlägg om iphone, p1i, mobilrecensioner, produktjämförelser, mobiltelefoner