Federley, Johansson och Andersson vann Kaktus och Grovsalt

Ni röstade fram Yvonne Andersson som vinnare av juni månads Kaktus och Grovsalt. Paketet till Yvonne, innehållandes Kaktus och Grovsalt, samt ett brev som berättar om syftet är nu klart. Kom också ihåg att nominera kandidater till juli månads omröstning.

Brevets innehåll ser ut så här:

Hej Yvonne!

Vi vill börja med ett stort GRATTIS! Du har röstats fram som vinnare av en Kaktus och Grovsalt. Juryns motivering vid nomineringen var:
”För att ha väntat på att ett barn ska bli utsatt för övergrepp för att sedan lägga fram ett förslag som totalt sågas av expertis på området, och därmed visar på såväl okunnighet och ignorans, i syfte att plocka moraliska väljarpoäng.”

Omröstningen är öppen för allmänheten, som alltså beslutade att du är den mest värdiga vinnaren i juni månad.

Din vinst innebär även att du automatiskt är med i den årliga omröstningen, 2008 års Kaktus och Grovsalt, som hålls i januari 2009.

Syftet med Kaktus och Grovsalt (eller Koggy, kort och gott) är att uppmärksamma personer, organisationer och företag som förväntas vara minst genomsnittsbegåvade, men som uppvisat populism, moralism, girighet, ego utan självdistans, och/eller bristande intelligens och dito allmänbildning, att det är dags att reflektera kring sitt eget beteende.

Kaktus och Grovsalt är ett hjälpmedel i denna reflektion. Så här använder du ditt paket på ett optimalt sätt:
1) Ta ut kaktusen och ställ den på golvet, alternativt på en låg pall eller bänk om du föredrar det.
2) Öppna påsen med grovsalt och strö över kaktusen. Försök fördela det så att saltet fastnar i kaktustaggarna.
3) Sätt dig sedan grensle över kaktusen och sjunk ner tills endast krukan syns.
4) Sitt kvar i så lång tid du känner att du behöver för att reflektera kring orsaken till att just du blev framröstad som vinnare. Vi rekommenderar 2-4 timmar.

Om du har några frågor kan du läsa mer om Kaktus och Grovsalt på arkiv.kazarnowicz.se/koggy.

Med vänlig hälsning,

Micke Kazarnowicz
administratör av Kaktus och Grovsalt

Fredrick Federley, och Annie Johansson har haft chansen att visa på någon typ av ånger eller reflektion kring sitt handlande i FRA-frågan, men har misslyckats och har således fått varsin heders-Koggy.

Samtliga Koggys till riksdagsledamöter skickas såklart till Riksdagen så att de diarieförs.

Federley uppvisar dock lite galghumor i sitt inlägg om firandet av USA:s nationaldag:
Federley uppskattar frihet?

Andra bloggares inlägg om , , , , ,

It’s raining men

2005 var jag fadder för en av fallskärmskurserna uppe i Gryttjom. När killarna skulle göra sina första hopp och landningar filmades det både från luften och från marken. Jag klippte ihop det till en (fläckvis skakig) film. De som hoppar i början går konventionell kurs och hoppar från 1000 meter. De som hoppar tillsammans med två instruktörer går AFF-utbildning och hoppar från 4000 meter redan första hoppet. Så här kan första hoppet och första landningen med fallskärm se ut:

Om du blir sugen tycker jag att du ska kolla in kurserna, det finns fortfarande chans att gå kurs i år. Vill du inte gå kurs har du ett par dagar till på dig att testa tandemhopp till riktigt bra pris.

Andra bloggares inlägg om , , ,

Tips: Europas (förmodligen) billigaste tandemhopp

I helgen var jag uppe i Gryttjom och gick en kurs i fallskärmshoppning tillsammans med ett härligt gäng. Efter tre års uppehåll behövde jag skriva om teoriprovet och göra vissa praktiska delar. Två utbildningshopp senare fick jag tillbaka mitt certifikat. Nu är jag återigen fallskärmshoppare.

Känslan av att hoppa ur ett plan på 4000 meters höjd är obeskrivlig. Jag vet att många tänker ”nån gång ska jag testa”, och då har jag ett tips: fram till 15 juli kan du köpa presentkort på Europas (med största sannolikhet) billigaste tandemhopp. Stockholms Fallskärmsklubb säljer presentkort för 1995:- (helger) respektive 1795:- (vardagar). Du får hoppa från 4000 meter på Sveriges största hoppfält, ur hopparsveriges största flygplan. Vill du ha hoppet filmat tillkommer 900:-. Presentkortet gäller i ett år.

Som en jämförelse tar Liveit 3600:- för presenkort på ett paket med hopp och film, och där får du en kilometer mindre frifall.

Så här kan ett tandemhopp i Gryttjom se ut:

Läs mer och köp presenkort hos Stockholms Fallskärmsklubb.

Andra bloggares inlägg om , , ,

Omröstning: juni månads Kaktus och Grovsalt

Det är hög tid att bestämma vem som ska få en Koggy (The Kaktus och Grovsalt Award) av dem som nominerats under juni månad. Omröstningstiden är en vecka. Ju fler som röstar, desto mer tyngd i utmärkelsen, så jag uppskattar hjälp med att sprida ordet och länka till det här inlägget. Omröstningen pågår fram till midnatt den 9 juli.

Nominerade:
Yvonne Andersson för förslaget att kemiskt kastrera dömda pedofiler. Experter sågar hennes förslag, och Yvonne själv motiverar sin koggy-nominering så här: ”Jag har länge väntat på att ett barn ska bli sexuellt utnyttjat så att jag kunde lägga fram det här förslaget, som jag tror kommer att öka min popularitet hos the moral majority. Det är inte populärt hos de pålästa att kräva kastrering, men i egenskap av politiker vet jag bättre.” Om det behövs mer tecken på hur populistiskt och moral majority-korrekt det här förslaget är, så kan man läsa om hur experter på området sågar Yvonnes förslag. (Nominerad av Daniel)

Marcus Svensson för att kombinera gräsrotsförakt med ledarskribentsarrogans. Föraktet blir tydligt i citatet ”Själv läser jag ett fåtal bloggar, skrivna av personer som har något eget att säga. De flesta bloggare upprepar bara vad andra har sagt, och då gärna skvaller, myter och konspirationsteorier. Det tycks mycket, men argumenteras överlag väldigt lite.” Smålandsposten är visserligen pro-FRA, men att som tidning så totalt dissa folkets åsikter är precis sånt som är värt en Koggy. (Nominerad av Joshua_Tree)

Linus Ekenstam, för att ha grundat gruppen ”1 000 000 – för lägre bensin kostnad” på Facebook. Motivering: en namninsamling för att få upp frågan om lägre bensinkostnad i Sverige på EU-parlamentets bord är slacktivism på en helt ny nivå. Framför allt när det kombineras med argumentet ”[…] utan bensin så kommer [samhället] inte att fungera. Så ge oss några år till med humana bensin priser så att vi har chans att ställa om samhället till nya moderna drivmedel” Att vägra skaffa en miljövänligare bil innan det finns en ”vatten/el-hybrid eller sol/luft-hybrid” och samtidigt kräva lägre beskattning på fossila bränslen tyder på snålhet kombinerat med föga intresse för miljön.

Benjamin Dousa för insändaren i Metro där han är för att folk ska få bära vapen utifrån argumenten ”Polisen hinner inte försvara oss, alla har rätt att försvara sig, det effektivaste sättet att försvara sig på är med ett vapen”. Benjamins låga ålder (15) skulle egentligen ha varit en ursäkt för dumheter av detta slag. Tyvärr neutraliseras ursäkten av det faktum att han uttalat sig i egenskap av ordförande för Moderat Skolungdom på Engelbrektsskolan och ledamot i MUF Västerort. Benjamin visar den världsfrånvända attityd som, med tanke på hur FRA-frågan skötts, gör riksdagsledamöter framgångsrika.

[poll id=”12″]

Fotnot: Fredrick Federley och Annie Johansson har denna månad automatiskt vunnit varsin heders-Koggy, utifrån det faktum att bägge gått till val på sin liberalism och fått personröster på det. När det väl kom till kritan var det just dessa två som raserade den allians i Alliansen som skulle ha raserat FRA-förslaget. Istället krävde de smink på förslaget som sedan kunde röstas igenom, med dessa två personers JA-röster.

Andras blogginlägg om , , , , , ,

Handhångel: slutet (för denna gång)

Det var midsommarafton. Klockan var strax efter midnatt, och vi hade gett upp inför kvällskylan och flyttat inomhus. En efter en försvann de andra för att sova, och till sist satt bara jag och Thomas kvar med ett sista glas vin. Samtalet blev sådär lågmält och förtroligt som såna här tillfällen inbjuder till.

”Får du tillräckligt med närhet?” frågade Thomas efter en stund.

Jag minns inte vad jag svarade, men jag minns att jag blev rörd. Den frågan tyder på en genuin omtanke. Det är en inbjudan till förtroende att ställa den till någon som lever i en värld där det är mer intimt att sova ihop med någon än att knulla.

Jag vet vad jag skulle svara nu: jag kan få tillräckligt med sex, det är lika lättillgängligt som att åka och handla mjölk. Bokstavligen. Jag måste åka en bit för att handla mjölk. Men sex som närhetssubstitut tappar potensen efter ett tag, och gränsen mellan ”närhet och bekräftelse” och ”sexmissbruk” är hårfin.

Thomas frågade hur det gick med mr. P, nu när det hade gått mer än ett år sen vi sågs första gången. Jag drog historien. Hur vi dejtade första gången, och sen ett par gånger till. Jag behövde inte berätta om frustrationen över att vi aldrig sågs, eftersom det var Thomas och David som pekade ut för mig att det var maj när jag berättade att jag och P setts två gånger dittills under året. Jag berättade inte vissa bitar, som hur jag avslutat det, men hållit dörren öppen, eftersom jag efter att ha gått UGL bestämt mig för att ge det en chans till. Jag gillar inte icke-beslut som avslut.

Vi pratade mer om det, och Thomas drev hem poängen som jag redan fläckvis förstått. Det går inte att stå på samma ställe efter ett år. Jag och mr. P hade inte ens hånglat. Nästa dejt fick bli utslagsgivande, det behövs en investering, ett litet steg framåt, hur litet det än är. Annars är risken att vi står kvar på samma ställe när vi är 35. Och 40. Att vänta på något bättre är inte det bästa sättet att spendera livet i min värld.

”Nästa dejt” var ikväll. Det var trevligt, som alltid. Käk på Arirang, mysigt småpratande, långsam promenad. Men det slutade som så ofta förr: med ett icke-beslut, ett icke-löfte, en odefinierad relation som har potential. Men inte nu. Sen. Nån gång i framtiden.

Jag fattar absolut vad icke-beslutet grundar sig i, och jag förstår velandet på ett plan. Men ikväll fattade jag att även ett icke-beslut är ett beslut. Det är ett ”nej”. Det är bara inte lika tydligt.

Nu ska jag vara bummed out ett par dagar och svära över hur galet det kan bli med fel tajming. Sen ska jag sätta mig på hästen igen. I höst startar jag och boy-wonder Robin en aktivitetsklubb för singlar.

Andras blogginlägg om ,

Subversivt och skäggigt

Det har varit lite önskemål om bilder på skäggiga Micke. Jessica lyckades fånga en serie bilder när jag står och pratar om den sjukt grymma första årskullen Interactive Art Directors utifrån ordet ”subversiv”. Jag använder ganska mycket mimik när jag pratar, uppenbarligen:
Så kan jag se ut när jag pratar

Andras blogginlägg om , ,

Federley motionerar om att slopa FRA-lagen

Rubriken på det här inlägget är andra av två steg som skulle kunna förhindra Fredrick Federley från att användas som skolexempel på hur ett varumärke på ett par dagar kan gå från haussat till nedbajsat.

Låt mig analysera situationen:
Det finns få personer som är så mycket persona non grata som Fredrick Federley och Annie Johansson idag. Det unika är att besvikelsen inte kan avfärdas som politiska meningsmotståndare, då de flesta hör hemma i det blå lägret. I skrivande stund har Fredrick Federleys blogginlägg, där han deklarerar att FRA-kompromissen är ”Ett stort steg framåt”, 673 kommentarer. Det är tredubbelt fler kommentarer än Fredrick någonsin fått tidigare, och en förkrossande majoritet är besvikna, arga och ledsna personer som tidigare trott på Fredrick.

Ur Fredrick Federleys presentation på nätcommunityt Qruiser:

Är otroligt lojal med mina vänner och ställer upp på de sätt jag kan. Men vänskap bygger på förtroende och brutna sådana gör att man hamnar långt ut i de mer ovänskapliga ödemarkerna.

Det är svårt att missa ironin när denna presentation clashar med verkligheten just nu. En annan som befinner sig i samma ödemarker, utan karta och kompass, är partikollegan Annie Johansson. Även hon fått många kommentarer på sitt blogginlägg där hon gör ett tappert försök att hålla skenet uppe, samtidigt som hon försöker smita in i värmen under Camilla Lindbergs hjältegloria. Tyvärr lyckas hon inte. Tonen är inte lika hård som hos Federley, men kontentan av kommenterarna densamma.

Då har jag inte räknat med de otaliga blogginlägg de senaste dagarna, som uttrycker i stort sett samma sak: Fredrick och Annie ses som förrädare vars liberalism kan köpas för 30 silverpenningar.

Det har från olika håll gjorts försök att gjuta olja på vågorna, vilket dock inte har fungerat. Det är intressant att notera att de enda som ifrågasätter besvikelsen över JA-rösten från Federley och Johansson själva är aktiva – och därmed hoppas på en karriär – inom Centerpartiet eller CUF. De två mest framträdande är Johan Pettersson, vice förbundsordförande i CUF och Johan Lundgren, kommunkretsordförande för Centerpartiet i Linköping.

Besvikelsen är alltså påtaglig, och det värsta är att den kommer från gräsrötter i Alliansen. Jag är övertygad att en opinionsundersökning just nu skulle visa att Alliansen backat ganska kraftigt, och att Centern är det parti som tappat flest röstare. Att Centerpartiets kommunikationschef Lena Forsman försöker tysta kritiska röster som Richard Slätt (vilket för övrigt analyseras på ett bra sätt av Isobel) är bara ännu en spik i kistan för Centerpartiets liberala image. Vilken väljarbas Centerpartiet nu ska rikta sig mot är oklart. Den framgångsrika Stureplanscentern har i och med Centerpartiets – med Federley och Johansson i spetsen – agerande ingen som helst trovärdighet kvar.

Vid nästa val kommer Fredrick och Annie att vara obekväma för partiet. Jag blir inte förvånad om de innan valet ”väljer” en alternativ karriär, offiellt saknade av partiet, inofficiellt utknuffade som vore de leprasjuka. Hur Fredrick och Annie än vänder på sig har de rumpan, liksom den politiska karriären, bakom sig. Men det finns ett litet halmstrå som kan visa sig tillräckligt starkt:

Att blotta halsen fullständigt. Jag tror nämligen att människor som vågar erkänna att det blev galet och gör ett uppriktigt försök att rätta till det kan få förlåtelse hos de flesta. Det krävs mycket mod att göra så.

Steg ett: Erkänn att det här var ett av ditt livs största misstag
Erkänn att du är människa. Det funkade att sjunga ”there’s nothing here but flesh and bones” för George Michael när han hade åkt fast för att ha raggat på en polis i en publik toalett, det kommer att funka i det här fallet med. I extremt stressade situationer kan man göra misstag, och ingen tvivlar på att alla potentiella nej-sägare utsattes för stress dagarna innan omröstningen.

Steg två: Motionera om att dra tillbaka FRA-lagen
Här kan man säkert säga ”men man gör inte så, praxis är att …” och komma med invändningar över hur det fungerar i praktiken. Frågan är dock inte vad praxis är. Det är görbart, och Fredrick och Annie behöver bara sträcka ut handen till Birgitta, Camilla, Karl och några andra så har man förhoppningsvis en majoritet tillsammans med oppositionen.

Efter det här har Fredrick och Annie förmodligen ingen politisk karriär inom något av de etablerade partierna efter 2010, men det kommer de inte att ha om de fortsätter på den inslagna linjen heller. Däremot kommer de att kunna gå ut från Riksdagen med rak rygg och en stabil grund att bygga vidare på.

Till Björn på Bloggen Bengt och andra liberala centerpartister har jag bara ett råd: hitta ett nytt parti. Det kommer att dröja länge innan ”Centerpartist” och ”liberal” kommer att kunna användas i samma mening utan en negation mellan. Att påstå att man kan reformera partiet inifrån är ungefär som att tro att en förkrossande väljaropinion kan stoppa en maktfullkomlig regering.

Andras blogginlägg om , , , , , , ,

Dagens citat (eller: Federley flaggade för sitt svek)

Jag är pandoras box. Öppna och ta konsekvenserna. Man får man vara beredd på vad det medför.

– Fredrick beskriver sig själv på Qruiser

In Greek mythology, ”Pandora’s box” is the large jar […] that contained all the evils of mankind—greed, vanity, slander, lying, envy, pining—and hope.

Wikipedia om Pandoras box

Andras blogginlägg om , , , ,

Riksdagens vakter vägrar släppa in blombuden

Odenplans blommor har skickat ett tiotal buketter, men vakterna i riksdagshuset har vägrat att hjälpa till eller släppa in buden.

Blombukettskampanjen har fått lite effekt. Camilla Lindberg har enligt en uppgift fått 140 buketter vid 14.30-tiden idag. Aftonbladet skriver att hon fått runt 100 blombud och över 900 mail. Alla bud kommer dock inte fram, eftersom riksdagens vakter vägrar hjälpa till eller släppa in buden. Bara Odenplans blommor har vägrats leverera ett tiotal buketter. Hur många andra butiker är drabbade?

Det häftiga med det här är att Camilla Lindberg får all den cred hon förtjänar. När hände det senast att en politiker fått över 100 buketter med blommor dagen efter en votering? Samtidigt får Federley känna att han lever. I skrivande stund finns över 540 kommentarer på hans inlägg om kompromissen, och berömmet är lika frånvarande som Federleys integritet som politiker. Desto fler är de som tidigare tillhört hans väljarbas och som nu känner sig förrådda och svikna.

Det är inte konstigt. Det är inte bara gräsrötter som pekat ut Federley och Johansson som direkt ansvariga för gårdagens FRAtastrof, även Camilla Lindberg och Frida Johansson Metso, ordförande i LUF, säger detsamma.

För övrigt sammanfattar Weird Science gårdagens händelser i ett extremt träffsäkert inlägg. Just att inlägget för övrigt avviker från bloggens tema gör det än mer målande vilken frustration det finns hos folk.

Det här kommer att få efterdyningar för samtliga Allianspartier, vilket också Magasinet Neo skriver i sin blogg. Framför allt Centern är nu sargad, då deras liberala väljarbas som de erövrat under förra valet nu är desillusionerad och hemlös. De supporters som finns kvar är själva Centerpolitiker med förhoppning om en karriär inom partiet (man kan säga att ”de gör en Fegerley”).

Andras blogginlägg om , , , , , ,