♥ Dublin

Fördelen med att resa ensam är att det är lättare att bli uppgraderad som singelresande än i grupp. Den här gången hade SAS överbokat flygrutten Dublin – Köpenhamn – Stockholm, och de avlastade genom att flytta på mig till direktrutten Dublin – Stockholm.

Förutom att jag sparar en timmes resande och slipper transfern i Köpenhamn, har jag också lärt mig att jag i framtiden kommer att betala extra för barnfria alternativ. Finns det inte, kommer jag att ha med mig smågodis spetsat med Valium.

Hur som helst, Dublin har en hel del att erbjuda:

Spännande arkitektur. Jag har aldrig sett en sån snygg integration av spännande modern arkitektur och äldre bebyggelse av det mer pittoreska slaget. Kanske är det just kontrasten som gör det hela så tydligt.

Modern arkitektur möter äldre

Göteborgshumor. Pubarna har ofta namn som till exempel ”The czech inn” eller ”The Hairy Lemon”. Den sistnämnda ligger på Lemon Street i närheten av Harry Street. Dessutom har de ett café med hembakta bakverk. Såväl bakverk som inredning är som hämtade från Harry Potters Hogsmeade. Namnet? Queen of Tarts, såklart.

Queen of Tarts

Taxibilar. Enligt uppgift finns det mer än 20 000 registrerade taxibilar i Dublin. På kvällarna fylls gatorna av familjefäder (jag såg inte en enda kvinnlig taxiförare) som köpt en taxilicens för 6500 euro, och kör in extrapengar. Resultatet är att du inte kan kasta en sten vid 11-tiden en lördagkväll utan att träffa en taxi. Fyra, fem timmar senare har familjefäderna åkt hem och lagt sig vilket resulterar i lite taxibrist.

Restauranger väl värda ett besök är:
Miller’s Pizza, som tar pizza från bukfylla på bakfyllan till välkomponerade matupplevelser. Ciao Ciao är mikrotinad fryspizza i jämförelse.
Saba, som har asiatiskt tema, och korrekta styrkeangivelser. Jag tog en nudelrätt som hade tre av fyra stjärnor. Styrkan var mig till belåtenhet, och som jämförelse tycker jag att de flesta asiatiska restauranger i Stockholm mesar när de säger att något är ”starkt”. Missa inte den fantastiska (alkoholfria) Lychee-coolern.
Diep le Shaker gör mycket bra thaimat som känns fräsch (till skillnad från den flottiga typen som många restauranger får till). Dessutom kan du få maten hemkörd.

Shoppingen är inte världsklass, men definitivt på en helt okej nivå. Manlig grooming är ännu ingen hit på Irland, vilket framgår tydligt på Brown Thomas, Dublins motsvarighet till NK. Utbudet av herrdofter motsvarar Åhléns i Åmål, och manlig hudvård ligger tio år efter Stockholm. Jag fick tag på snygga skor, snygg Nike-väska och fyllde på min filmsamling med queerklassiker som Querelle, Maurice och Torch Song Trilogy. Jag är en dålig bög, innan Dublin-besöket hade jag inte sett en enda av dem. Dessutom fick jag tag i Yossi & Yagger, en israelisk film om två soldaters kärlek, som jag länge velat se. Personer som vill driva en framgångsrik filmbutik i Stockholm bör göra ett studiebesök på Laser (filmbutik på St Georges Street). Jag och David gick in för att hitta Tales of the City och bägge gick ut med 7-8 titlar vardera. Deras utbud av ”gay interest” och musikaler var imponerande.

Jag vet att jag sa att jag inte skulle kunna tänka mig att flytta till Dublin. Jag tar tillbaka det. Dublin kan inte konkurrera med Londons shopping och nattliv, men Dublin är charmigt, vackert och vänligt. När jag gifter mig med Jake kommer vi att köpa hus utanför Dublin. I London kan man bo på hotell.

Andras blogginlägg om , ,

Öppet brev till alla heterosexuella

Kära heterosexuella person,

Jag vet att heteronormen ligger som en blöt filt över de flesta av dina sinnen. Jag vet att du inte ser att Bitten, när hon nämner sin man i sin presentation, samtidigt kommer ut som heterosexuell.

Jag vet att du inte tänker på att varje gång reklamfilmen för MER visas på bio, så är det samtidigt en reklampelare för heterosexualitet, eller att filmer som Romeo & Julia och Casablanca är filmer med heterotema.

Jag vet att du inte en enda gång behövt fundera på om du kommer att bli nedslagen när du håller din respektive i handen en sommarnatt i Malmö, eller att du behövt känna frustrationen när folk runt dig hör HETEROSEXUELL när du bara försöker berätta att du tillsammans med din partner var och seglade i helgen.

Jag vet att du inte har den blekaste aning om hur det är att som fjortonåring inte kunna prata med kompisarna om vem som egentligen är snyggast i skolan av rädsla att bli stämplad som EN JÄVLA ÄCKLIG BREEDER.

Jag vet att du aldrig behövt sucka uppgivet för att du på grund av din sexualitet pekas ut som incestuös pedofil av svenska riksdagsledamöter, och att du aldrig behövt förklara för dina bekanta om vissa heterosexuella företeelser (som varför det nästan bara är heterosexuella som begår våldtäkter).

Straight

Jag vet att du aldrig behövt få din kompetens eller lämplighet som yrkesperson ifrågasatt bara för att du råkar ligga med eller bli kär i personer av motsatt kön. Jag vet att du inte behövt fundera på om du kommer att bli utfrusen ur hockeylaget ifall det skulle komma fram att du dras till folk med en annan uppsättning könskromosomer.

Jag vet att heteronormen i din värld är lika osynlig som en kamouflerad superstealth-ninja, och att du istället för att se ninjan ser allt som inte är ninjan.

Men det finns en sak jag vill att alla ni heterosexuella ska veta:
Pride är inte till för er. Det är inte en tillställning under vilken vi visar upp oss för er. Det är inte ett tillfälle för er att tycka till om oss och undra varför vi inte kan vara lite mer som ni är. Det är inte en möjlighet för er att nådigt deklarera att ni minsann accepterar oss.

Pride är till för oss som varje annan dag på året, på gott och ont, befinner oss utanför heteronormen. Det är några dagar när vi får prova på den frihet att ”vara normen” kan innebära. En vecka när den svårbesvarade standardfrågan ”har du flickvän?” blir till befriande ”har du pojkvän?”. Att ni sen inser att det finns många av oss, och att vi kommer i alla färger, former och yrken och att vi kan göra allt ni kan (men på många fronter mycket bättre) är en bonus. Men det är inte huvudsyftet.

Kom ihåg det nästa gång du känner för att berätta vad du tycker om Pride.

Mina bästa,
Micke Kazarnowicz

PS. det blir inte bättre, men mycket mer sorgligt, om du använder homosexuella vänner eller en straight dotter som alibi, men om du menar allvar med din stolthet över att vara heterosexuell kan du köpa t-shirten med straight pride motivet ovan hos t-shirthell.com.

Andras blogginlägg om , , , ,

Att hångla irländskt

Gaylivet en lördagkväll i Dublin är mycket bättre än gaylivet en fredagkväll. Antingen det, eller så var jag och David fullare. Vilket nästan är samma sak. Hädanefter ska majoriteten av mina fyllor vara på ren vodka.

Här skulle jag kunna be Dublin om ursäkt för att jag sagt att majoriteten av irländare är fula. Gårdagskvällen bjöd på två snygga äkta irländare – varav ena var sjukt bra på att hångla. Men det finns två orsaker till att jag inte gör det:

Dels håller irländarna själva med att det finns överdrivet många one, two och threebaggers bland dem. Darren, till exempel, som var kvällens första snygging, fattade direkt varför jag sa ”I didn’t think you were” när han svarade ”Yes, I am” på frågan ”Are you Irish?”. Om inte det räcker, titta på det här uppslaget ur GCN (Dublins motsvarighet till QX) där de har mingelbilder från klubbarna:

GCN bilder från Dublins uteliv
Den andra orsaken är att den absolut snyggaste killen vi såg igår, och vi pratar en 9,5 på Jake Gyllenhaal-skalan, visade sig vara fransman.

Darren hade pojkvän, vilket både han och jag garvade åt (”Yeah, sorry ’bout that. You should go out tomorrow night, there are more goodlooking people out on sundays!”) och det såg ut som om jag inte skulle få hångla irländskt. Spy Bar (!) i Dublin, som på lördagkvällarna kör gayklubb (well, om nu bögar och massa straighta tjejer kan kallas för gay) stängde strax innan tre. Precis när vi var på väg ut ser jag en sjukt söt kille. Blonderad, visserligen, men när slingor är teh shit är en okej blondering inte så dålig (jag tror det kallas för smakanpassning).

Din, som han hette visade sig vara irländare, 21, frisör och väldigt bra på att hångla. Jag ska inte recenera hans sex-skills, eftersom fyllesex inte är ett rättvist underlag, men han var lika bra på att hångla på förmiddagen innan han stack.

Jag har så mycket mer att berätta, som alltid efter en helg med David. Men nu är det dags för mig att gå ombord på planet, och medan ni väntar kan ni titta på en av Dublins sötaste äkta irländare:Din, den snyggaste lilla irländaren

PS. Vore jag inte så kär i mitt jobb så skulle jag lätt överväga att flytta till Dublin.

Andras blogginlägg om , , ,

Micke does Dublin

Det finns en första gång för allt. Här i Dublin har jag för första gången upplevt att jag vill hångla, men misslyckas för att alla är så fula.

Det finns en hel del bra grejer med Dublin. De har Starbucks och Wagamama här. Det finns över 800 pubar i staden, som i övrigt är mindre än Stockholm. Det finns enorma parkområden mitt i staden.

Men Dublin skulle kunna ha hus byggda i guld, fontäner med champagne och gratis Ben & Jerry’s hela dan, och inte ens då skulle jag överväga att flytta hit. För att termen ”fuckable” här i Dublin ska bli mer än en teoretisk företeelse (tänk ”näcken” eller ”snömannen”) så måste den utvidgas till ”allt som har har minst två ben, puls och är kroppsvarmt”.

I alla fall när det gäller killarna. Tjejerna överlag ser förvånansvärt bra ut. Hade jag varit straight så hade jag kunnat ligga mig blå utan problem, eftersom utseendekonkurrensen här lämnar walk over genom sin blotta närvaro.

Jag funderar på att starta en biståndsorganisation, typ ”DNA-hjälp från folk till folk – svenskar donerar sperma och ägg för att fylla på snyggkvoten på Irland.”

Ikväll ska vi ut och undersöka det hippaste gaystället för att se om det kanske går att hångla där, utan att vara full på gränsen till alkoholinducerad koma.

Andras blogginlägg om , , , ,

Gaybög e äkligt, ovetande e osalig

”Brudar e fan dumma i huvet och de e äkligt att böga”. Det är uppenbarligen svårt att vara råhetero. Hur man än vänder sig har man hjärnan och arslet på samma ställe, så att säga. Jag tycker lite synd om grundaren av och medlemmarna i den här Facebook-gruppen, för uppenbarligen var de frånvarande dagen när ”bliss” delades ut till alla som har ”ignorant” stämplat i pannan. Ovetande OCH osalig, det är som att ha alla könssjukdomar utan att ha fått knulla en endaste gång.

Brudar e dumma i huvet

Andras blogginlägg om , , ,

Ostraighta t-shirts och heliga kalsonger

Not straight
Här om dagen damp min egendesignade t-shirt ner genom brevinkastet. T-shirten är från American Apparel, vilket är lite ironiskt; Combination Store där jag först såg idén till t-shirten är nerlagd och istället kommer American Apparel öppna en butik där. Designen på trycket är min egen och gjord på spreadshirt.net.

En annan t-shirt med motiv vars straightness kan ifrågasättas ser ut så här:

i heart mormon boys

Den kan köpas på sajten Mormons Exposed där du också kan köpa en kalender med lättklädda mormonkillar:
Mormonkalender

Näst bäst av allt? Initiativtagaren heter Chad Hardy och tillhörde det högsta prästerskapskastet bland mormonerna.

Man kan nästan tro att det hela handlar om en påhittad historia för att driva med religion och mormoner, men det är en verklig historia. Chad är numera utesluten från ”Church of the Latter Day Saints”, och det är rimligt att gissa att det handlar om den smått homoerotiska framtoningen av mormoner. Men inte enbart. Chad har nämligen också försummat sina plikter. En bloggare med insikt i ämnet skriver:

the calendar wasn’t the only issue [..] he had also ceased to […] wear the sacred undergarments

Det är det bästa av allt: om du som mormon inte bär dina heliga kalsipper, så riskerar du att åka ut. Tydligen är just de heliga underkläderna ett mycket känsligt ämne som man inte bör ta upp med mormoner.

Jag kan inte erbjuda heliga kalsonger (än), men vill du ha en egen ”not straight”-t-shirt, helig enligt Ben & Jerryismen, så säg till.

Andras blogginlägg om , , , ,

Gaykillar, bögar och livsstilsmagasin

När KING kom ut med sitt första nummer 2005 hade jag lite förhoppningar på tidningen. ”Äntligen ett livsstilsmagasin på svenska utan halvnakna kvinnor som heterosexuell kompensation för läsning om mode, grooming och skönhet”, tänkte jag.

Jag blev besviken på KING-konceptet redan på tredje sidan i första numret. Chefredaktören Per Nilsson outade sig i ledarspalten när han försvarade sitt modeintresse:

[…] Jag var inte bög. Jag var bara sjukligt intresserad av mode och stil. […]

Sedan dess har jag visserligen ströläst vissa nummer av KING, men det bästa sättet att definiera mitt förhållande till tidningen är med en pastisch på ett av Davids bästa citat: ”It’s straight. I don’t do straight.”

När jag för ett tag sen hörde talas om Dorian, ett livsstilsmagasin för bögar kände jag samma sak som när jag hörde om KING, lite hopp. Det var just frånvaron av ”… och lesbiska” eller ”HBT” som gav mig hopp. Killar kan inte göra flat-tidningar. Antingen är de bögar och därmed ointresserade, eller straighta och därmed fixerade.

Men det fanns några moln på tidningshimlen:
Looking for Messiah gav lite off-hand en ironisk och välförtjänt bitchslap till Dorians första omskrivning i svensk media. Det är knappast flator, bisexuella eller transpersoner som bär QX. Nu är förmodligen Benjamin Falk så smart att han fattar det, och vill inte gå i öppen konflikt med QX innan Dorian etablerat sig. Fint så.

Ett gråare moln är Benjamin Falks benämning av målgruppen:

Vår målgrupp är early adopters, gaykillar i mental ålder på 20-45.

Gaykillar är ett ängsligt ord för bögar. En ängslig chefredaktör för ett glossy livsstilsmagasin? Per Nilsson och KING all over again.

Samtidigt finns förlåtande drag, som Dorians sajt. Den är vad jag förväntar mig av en pre-lanseringssajt för ett glossy livsstilsmagasin, möjligen med untantaget att det är lite väl mycket delfinkillar som modeller. Men hey, jag är inte överdrivet kräsen. Kan jag inte få både Innocent och Ben & Jerry’s så nöjer jag mig med det ena.

Totalt sett stod Dorian på plus. Imperfekt, därför att Dorians 071-nummer-möter-Veckorevyn-inspirerade reklamfilm är lika smickrande som en outfit bestående enbart av tubsockor, foppa-tofflor och en midjeväska i brunt fejkskinn:

Hur som helst kommer tidningen ut på tisdag nästa vecka. Planerar du att besöka Pride och inte vill betala fullt pris för den så gissar jag på gratis, eller i alla fall billigare, exemplar i Pride Park.

Andras blogginlägg om , , , , , ,

Ostraighta tips #3 (Swedish Match flatar till Röda Lacket)

När jag skrev rubriken till det här inlägget insåg jag att man kan ”böga till ” men man kan inte ”flata till ”. Google föreslår ”menade du platta till?” när jag söker på ”flata till” och ger mig sen resultat som innehåller ”fläta”. Man kan inte heller ”lebba till” (fyra resultat, alla i annan bemärkelse än ”att lebba till det”) och att ”lesbiska till det” är bara fånigt. Så, nu är ”att flata till det” officiellt myntat som uttryck. Anyhow, det var ett sidospår.

Swedish Match utvidgar sitt Pride-deltagande genom att klä Röda Lacket i Pride-skrud. Jag tycker att initiativet är kul och en bra vidareutveckling av snustältet i Pride Park. Genomförandet känns inte helt hundra dock. Dosan ser ju ut som något 80-talet kräkts upp efter att ha druckit olikfärgade jello-shots:
Röda Lacket i Pride-mundering
Jag hoppas att de två rosa trianglarna är en medveten vink till snusande flator (flator snusar mer än bögar och bisexuella, enligt Folkhälsoinsitutet). Alternativet, att de bara passade bra in i den småepileptiska designen, är så mycket tråkigare.

Kommentarerna på Dagens Media-artikeln om Pride-snuset är heterosexuellt fantasilösa (och det, vänner, är ungefär så fantasilös man kan bli på den här sidan ”mollusk”). Första kommentaren är rolig, för visst fan skulle en Caterpillar D11 vara sjukt mycket finare i regnbågsfärger än den oändligt tråkiga vägarbetsmaskinsgula kulören:
Caterpillar D11

Andras blogginlägg om , , , , ,

Ostraighta tips #2 (SAS bögar till sin sajt)

Jag kanske är den enda som missat att SAS numera öppet riktar sig till en ostraight målgrupp?

Hur som helst, SAS har öppet börjat rikta sig till en ostraight målgrupp. På sin webbsajt har de (länkar till) guider över gaylivet i Stockholm och Köpenhamn. Det hela ses bäst genom deras utländska sajter, som till exempel den brittiska. Kolla navigationen till vänster (via Aqurette)

För mig känns det här spontant som ett starkare (och med största sannolikhet billigare) ställningstagande än KLM:s sponsring av Stockholm Pride. Det enda man kan anmärka på är att man valt det politisk korrekta ”Lesbian, Gay, Bisexual and Transgender/Transsexual” som rubrik, men i copyn används orden ”bög” respektive ”bøsse”. Det här visar på problematiken med att försöka klämma in allt som går utanför heteronormen under ett paraply.

När vi ändå är inne på flygbolag så gillar jag British Airways policy att piloterna ska vara mer personliga och mindre torra än piloterna på majoriteten av andra flygbolag. Och när vi är inne på flygbolag och personliga presentationer så är det här en av de roligaste säkerhetsgenomgångarna jag hört (och anledningen till att jag föredrar min cabin crew ostraight):

Andras blogginlägg om , , ,

Ostraighta tips #1 (Brüno bögar till cage fighting)

Sasha Baron Cohen, aka Ali G och Borat, gör en ny film som förhoppningsvis är lika rolig som just Borat. Jag har hört om folk som ramlat av stolen av skratt, men jag har alltid trott att det var mer ett talesätt tills jag såg hiss-scenen i Borat. Jag missade slutet på den för att jag låg på golvet i biosalongen och vred mig av skratt. Den nya filmen har ett lika långt namn som Borat (vars orginaltitel ju är ”Borat: Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan”): ”Brüno: Delicious Journeys Through America for the Purpose of Making Heterosexual Males Visibly Uncomfortable in the Presence of a Gay Foreigner in a Mesh T-Shirt

Precis som i Borat innehåller Brüno en hel del scener där deltagarna inte är medvetna om sitt deltagande. Några av dessa scener kommer förmodligen innehålla ”Arkansas cage fighting goes gay”. The Smoking Gun skriver om det hela, och det roligaste är (de ovetande) deltagarnas egna beskrivningar i kommentarerna på olika forum (via Aqurette)

Fler än jag är glada åt Brüno-filmen (betyder det här att du är tillbaka som bloggare, Polly? Yay isåfall!)

Andras blogginlägg om , , , ,